Skydiving - Antligen

Sadar ja. Imorse, fjarde gangen gillt gav vi oss pa ett nytt forsok att fa komma upp i planet och dyka ner over Cairns (vi skippade Mission beach) fran 4,2 km hojd.
Knappt att vi trodde vara ogon nar klockan ringde klockan 6 och SOLEN syntes utanfor vara fonster. INte ett moln, inte en regndroppe... knappt ens en vindpust!
Nastan for bra for att vara sant.

Men upp kom vi da antligen. Men innan dess blev vi tilldelade ett par supersexiga byxor med stjarnor och pa med all utrustning, samt varsin sot - och for somliga till och med halvsexig - man med tillhorande fallskarm fastknappt pa ryggen. 25 minuter senare var vi uppe och enda vagen ner var att hoppa.
Och det gjorde vi...

FOR HELVETE VAD DET VAR HAFTIGT!

Det ar verkligen mer an ett maste for alla att testa. Och det finns inga ursakter att inte gora det, for ditt liv kommer sluta ofullbordat utan denna upplevelse.  

Ben:  - What are your words?
Stina i extas: - A-a-a..amaazing...! or no, wait... It was... ehh. No.. I don't have any words.

Fucking vader

Sjalvklart hander det igen.. Upp klocka sex. Tummarna hart hallna pa att vadret ar med oss sa att vi kan ge oss ut med planet och fallskarmen. Men NEEEEJ. Sjalvfallet skulle det aterigen bli installt pa grund av Cairns ruttna vaderlek. VArfor blev jag fodd med denna standiga otur? Mamma, Pappa: var det med flit? :):)

Anyway, sa jag tog som vanligt min tillflykt till den virusfyllda datorn pa the castle som DOCK ar gratis (tror jag) och finner min alskade sara pa msn dar vi har den mest givande diskussionen jag haft pa lange, namligen den om Man, Sex och Party.

Jag saknar min Sara Jonsson.

Med ostkusten i vaskan

Det blev ingen skydiving i onsdags.. Upp klockan sex for vi, satte oss i bussen och drog mot Mission Beach. En och en halv timme senare, ca 15 min darifran, stannar chaufforen och ursaktar sig och meddelar att det minsann var for mycket moln och stundande regn vilket innnebar att vi tyvarr fick vanda tillbaka till Cairns. Dar skulle vi fa bestamma ifall vi ville ha cashen tillbaka eller boka om... Tack som fan. Vi bokade om till imorgon och onska oss nu storre lycka denna gang.

Men i vilket fall. Efter nyar bar det soderut. Jag gick ut fran Backpackers Travel idag med hela ostkusten i vaskan. For 1000 dollar ska vi aka Mission Beach, se Magnetic Island, till Airlie Beach och segla (JAA, segelbat, vatten, vagornas plask.. JAG LANGTAR!) paradisoarna Withsundays tva dagar, aka till the beach of 1770 - understa delen och mest ororda delen av det gigantiska korallrevet Great Barrier Reef - och snorkla lite, sedan blir det Hervey Bay och tre dagars jeepsafari pa varldens storsta sando Fraser Island. Darefter blir det Noosa och Steve Irwins egna Australian Zoo... Amazing weeks, huh?

Men sen ar vi formodligen panka som fyra sma tiggarbarn... Sa da vantar aterigen fruktplock. Antingen Bundaberg eller Childers. Jippi! 

Ar ensam idag... Alla mina flickor ar ute i osregnet (oj, ovanligt) och ranner i forsarna i Tully. Sjalv var jag far snal for detta och lagger istallet krutet pa skydiving. Sa denna dag har spenderats i sangen framfor teven, i ett shoppingcenter, pa internetcafeer (maassa gratis internet), i solen (innan det hysteriska osregnet) med en Harry Potter-bok (na, jag skamtar inte...) och en riktigt maktigt gigantisk scone fylld med torkade dadlar. YUM.

Nu regnar det och jag har tomt Cairns pa billiga aktiviteter...   BORING!

Julafton 2007 - Herregud

Jaa. Sa lamnade vi da antligen bananerna bakom oss (vi tog med ett smartsamt minne i form en halv lada grona bananer som formodligen mognar om ett halvar eller sa) och tog oss tillbaka till cairns. Varma, klibbiga men ack sa ljuva Cairns. Tillsammans med vara sota tyskor tog vi in pa "The Castle". Ett otroligt underbart stalle agt av en smatt trind indier och hans overgulliga fruga. De hyr ut billiga och skitmysiga rum i ett stort hus som ser ut just som ett slott. Har bor allt fran gamla forvirrande tanter, alkoliserade (MEN harmlosa) aussies till sydafrikanska invandrare. Man kan sova utan att folk skriker, man slipper stenade somngangare i rummet och mogliga trasiga och lokiga kok och toaletter som inte stadats sedan de sattes dit. Men framforallt, man har EGEN tv och EGEN kyl pa rummet. Samt en fungerande air-con.

Detta ar paradiset.

Sa, alltsa, som ni formodligen marker har humoret stigit avsevart for min del och till och jag lyckades till och med ta mig igenom en hel julafton utan min alskade familj utan att bryta ihop.  Jag maste nastan pasta att  det var en  riktigt trevlig julafton. Om inget annat var den...minst sagt.. annorlunda.
Vi inledde firandet med ett kyrkobesok (haha, ja, det ar sant!)  och en timmes gudstjanst  och julsanger spelade av en snubbe  i  hawaii-skjorta.  Kyrkan var fylld av glitter , girlanger  och i mitten stod en stor plastgran kladd med kulor i alla kulorer  en fargskala kan rymma. Tacky tacky tacky. Och verkligen inte sa som en mysig och stilren kyrka darhemma skulle se ut. Meen, beeen there and done that.
Sedan drog vi till Tha Fish, en snobbig fiskresturang vid hamnen med glassig utsikt och bergen kladda av regnskog. Har spenderade vi atskilliga dollar pa ljuva skaldjur och krispiga brod och notpajer med kanel. (de hade tyvarr sluta pa julskinka, risgrynsgrot och janssons frestelse..tyvarr)
Gott och svindyrt. Men underbart.
Sen bar det av ut... pa med den blinkande tomteluvan och ut i klubbvarlden. Sen var natten lang...
Sjuka julafton.

Men nu ar den over och nasta milstolpe ar att hoppa huvudstupa ut fran ett flygplan imorgon och hoppas att jag kom ihag att ta med fallskarmen pa vagen ner.  Jag hoppas jag lyckas med det for  jag har betalat dyra  pengar for  att landa mjukt. Sa, hor ni inget fran mig ett par veckor efter imorgon.. sa ja.. da slutade jag nog som en platt pannkaka pa Mission Beach, Queensland, Australia:)

See ya beloved folks, and MEEEEERRY CHRISTMASS!

Good times. Bad times.

Jadu, tyckte nog att allt var for bra for att vara sant innan. I allafall under hela min Australientid..

Har sitter jag pa ett skitigt, rokigt och skabbigt workers-hostel i skithalan Innisfail soder om Cairns. Jag ar anstalld av Australia Banana Company och star pa samma stalle 10timmar om dagen och packar blivande Chiquita-bananer i bruna kartonger. Ungefar 400 14 kilos-lyft om dagen.
Nu sitter jag har vid datorn och kanner graten bubbla i halsen.Jag har mina tre fina vanner, massa folk runt omkring. jag har telefon,mobil (aven om den ringer lite for sallan...) och till och med internet. Jag bor i en ort med massa manniskor och har nara till det mesta. Men anda kanner jag mig mer ensam och isolerad an vad jag nagonsin gjort ute pa mangofarmen 10mil fran verkligheten...
Hemma ar det jul, min basta tid pa aret. Och alla de jag vill fira den med. Har ar bara varmt, regnigt och nerknarkade engelsman.
Och inga lussebullar.

Skicka garna om mojligt en liten tanke eller tva.


Men det blir battre. Det blir BAST. Snart. For pa fredag ar det AJOKEN FUCKING ADJOtill detta stallet och Cairns ater pa agendan. Dar ska det "firas jul", hoppas fallskarm, goras rafting och firas nyar. Tamejfan.

Ett tips till dig som planerar en Aussie-trip: Hoppa over bananjobben i Innisfail.

The shit is bananas

Jaha.. jag har lamnat mangobranschen. Jag har lamnat bagerivarlden och gett mig in i den storsta monkeybusinessen of all - BANANAPACKING! (Coop - fruktavdelningen ar MIN)

Och tur ardet att jag inte lider av spindelfobi... Aven om bananerna ar sprutade tvattade duschade och allt vad de ar kryllardet fortfarande av de hariga "sma" sotnosarna. Tank en stor spindel i Sverige, addera har, gift ochgaddar och multiplicera med (minst) 10 och du har en typisk banan-alskade-aussiespindel framfor dig.
Och OTUR ar det att jag ar normal och intetycker om narfolk roker inomhus dar jag ska bo ata och sova. Speciellt inte mariujana... Och OTUR att jag inte gillar sangar med gropar storre an en insjo eller att forvara mina vardesaker i ett olast rum eller att laga mat i ett kok med en fundernde spisplatta tillsammans med 50 andra. Lite oflyt har ocksa.. vill saga. Men pengarar pengar. minst 9 timmar om dan.. sa har blir vi inte langvariga.

Nasta fredag ar det Cairns igen som galler. Och jul. Och nyar. OCH, sist men inte minst: ALLA vara skandinaviska alsklingspojkar!

See ya! (sager healthy-stina och stoppar appelskrutten i det overfyllda askfatet...)

Slaven i Cairns

Min supertrevliga och genomvanliga chef i knallrosa troja bytte idag plotsligt skepnad och jag vill kraka pa alla sota bakverk och kaloristinna pajer fyllda med smordeg ost och extra smor toppat med gradde med smor och bacon.
Jag mar illa och jag tjanar 14 dollar i timmen pa att svettas som en gris, springa fram och tillbaka som en maratonlopare, missa nagra cent i kassan, fa utskallning for detta samt fa en noggrann upplysning om att jag nog ar liite retarded som inte kan kassasystemet utantill efter andra dagen.

Forlat for att jag en dalig manniska, kara mor och far. Hoppas ni inte behover skammas allt for mycket.

Trodde att denna dagen var for nagra dagar sen da jag var tvungen att lamna min lille dansk samt mina tyskar pa obestamd framtid... Men efter de senaste atta timmarna ar jag saker: Today is the official SUCK-DAY! 



(om ni vill i alla fall forsoka att fa lite ljus i denna morka dag besok denna lank for trevliga bilder skapade av den 26-arige och lastgamle dansken, Jakob, himself (med viss hjalp av Bo) picasaweb.google.com/bp.jakob)

Cairns - bara for att vi alskar regn

Efter en vecka i torr och het luft i The Red Centre of Aussie borjade vara lungor krava tillbaka den extremt fuktiga luft vi andats under en och en halv manads tid uppe i darwin. Sa darfor var vi tvugna att sikta pa det tropiska Cairns dar regnsasongen ar i full gang. Men var inte oroliga, det ar solsken dagtid. Det ar bara pa natterna det stormar sa bilarna lyfter.

I vilket fall. Trots att det enligt manga skulle vara totalt omojligt att fa jobb har har jag redan lyckats jobba pa mig en del lagliga och mindre lagliga dollar. Och imorgon ska jag ta pa mig min nya rosa(!!!!) arbetstroja och borja pa mitt (valdigt lagliga, faktiskt) jobb pa ett bageri dar de saljer ljuuuuuva kakor... Och alltsa: min nya levnadsstil med jordnotssmor, sylt, ol och glassdejter i kombination med mitt nya jobb kommer troligen reslutera i en anlandande tjockis pa arlanda inom nagra manader. Sa, SKINNY, up yours!

"En stor javla sten. Hur kul ar det?"

Jo, Stenen, aven kallad Uluru var faktiskt over forvantingarna. Det mest spannande med den ar alla hemligheter. Den aborginska kulturen och deras sagner ar sa hart bevarade till dem sjalva att de vagrar ge oss vitingar hela sanningen och den fullstandiga forklaringen till allt heligt kring denna stora roda klump (som sags na 6km ner i marken!) Du far inte fotografera delar av stenen eftersom vissa av de otroliga formerna i den ar heliga bilder pa  aborginska andar och spirituella varelser. Men inte ens guiderna, inte en enda, vet varfor och vad de ska forestalla. och om de mot formodan skulle fa nys om det och skvallrar ar en saker dod (eller livstids forfoljelse) att vanta. YIKES! Och du far men BOR verkligen inte klattra pa Uluru (om du inte ar japan, tysk eller saknar vett. same shit different names..?) och framforallt inte sno stenar fran omradet. Det laksiga med detta ar att det ar otroligt vanligt att folk skickar tillbaka stenar dit som de stulit och ber dem att lagga tillbaka dem pa Uluru. Enbart for att de blivit forfoljda av otur och dodsfall. Och det ar dagens SANNING. wohw.
Well, vi kollade ocksa pa Kata Tjuta. ett par andra grymma stenar (som ser ut som Homer Simpson pa hall. Kolla Sannes blogg och bilder!!) Men vi fick inte veta nagot kulturellt om dem, eftersom dess hemligheter helt ar forbehallna aborginerna sjalva.

Efter det var det Kings Canyon. Som enligt en viss dansk, tva meter lang och stilig bekant till mig pastod skulle vara "booring". men sjalvklart hade han helt fel (jag menar, han ar dansk. hjarnceller skapta av ol) Sa, upp klockan fem pa morgonen for att missa den varsta hettan och upp och vandra pa detta sjuka naturfenomen (kolla mina bilder sa ni forstar) i tre timmar. och vi hade tur, for temperaturen nadde bara klena 40 grader (prognosen sa 45) pa marken, dvs bara 50 uppe pa toppen dar vi befann oss. Sa vandringen blev ganska behaglig, man nastan fros.

Nu ar vi klara med outbacken och ikvall ar det destination Cairns. Nastan lite sorgligt. Alice Springs och Darwin ar bada tva helt otroligt vanliga och harliga stader. Inte sa att man nansin har brattom och aldrig att nagon nogonsin skulle fa for sig att vara otrevlig och nonchalant. Underbara manniskor.
mn ja, civilisation ar aldrig fel!

Weell, see u in the east coast! Och glom inte att kolla mina bilder pa facan! (ga in pa sannes blogg och du hittar lankar till ALLA vara bilder pa en gang. Lank till Sannes blogg finns langst ner pa sidan!)