Monday morning
Min buss ska gå om 40 minuter. Kukhin börjar 11.10. Såhär sköna kommer alla mina måndagsmorgnar vara resten av terminen. Perfekta dagar om jag får säga det själv. Morgonen inleddes med en lååång frukost där man faktiskt hann läsa tidningen och inte bara kolla bilderna, ögna kultur- och nöjessidorna och hinna läsa mitt dagliga Ordet-inlägg så att jag har något vettigt att störa mig på resten av dagen. Nej, här togs allt med ro. Efter det insåg jag att jag hade tid att lägg mig i sängen igen och se färdigt Lejonkungen som jag började på igår kväll. Gud vad jag älskar den filmen.
Pumbaa: "ÅÅ, jag är mätt som ett svin!"
Simba: "Pumbaa... Du är ett svin!"
Pumbaa: "Ååh..!"
Efter skolan hinner man en snabbis på Gerdis innan det är dags att dra till Bråhögsbadet och ta sig an sina små vattenmonster och lära dem koka kaffe i vattnet, dyka som delfiner, plocka ringar på bottnen och vara väldigt noga med att vinkla fötterna som en glad gubbe när de tar sina första bentag. Jag älskar att se dem göra framsteg, när de för första gången lyckas simma en hel längd utan att sjunka som stenar eller när de skrattande kommer upp ur vattnet när de gjort sitt första dyk i vattnet utan att landa platt på magen och fått alla i simhallen att rynka ihop sina ansikten av smärtan de upplever enbart av att se barnets lilla kropp landa hårt på vattenytan och orsaka ett fruktansvärt dramatiskt plaskljud. Och alla deras framsteg beror ju på oss, deras älskade tränare Emil och Stina. Sjukt underbar känsla. Oj, vad min inre pedagog längtar efter att få utvecklas ännu mer.
Nu tänkte jag måla mina naglar. Ljust rosa ska de bli. Och detta från ett ganska dyrt Oriflame-lack som måste appliceras femton gånger innan det syns... Men då blir det faktiskt riktigt snygg. Och jag har ju tid fortfarande. Well, see ya.
Pumbaa: "ÅÅ, jag är mätt som ett svin!"
Simba: "Pumbaa... Du är ett svin!"
Pumbaa: "Ååh..!"
Efter skolan hinner man en snabbis på Gerdis innan det är dags att dra till Bråhögsbadet och ta sig an sina små vattenmonster och lära dem koka kaffe i vattnet, dyka som delfiner, plocka ringar på bottnen och vara väldigt noga med att vinkla fötterna som en glad gubbe när de tar sina första bentag. Jag älskar att se dem göra framsteg, när de för första gången lyckas simma en hel längd utan att sjunka som stenar eller när de skrattande kommer upp ur vattnet när de gjort sitt första dyk i vattnet utan att landa platt på magen och fått alla i simhallen att rynka ihop sina ansikten av smärtan de upplever enbart av att se barnets lilla kropp landa hårt på vattenytan och orsaka ett fruktansvärt dramatiskt plaskljud. Och alla deras framsteg beror ju på oss, deras älskade tränare Emil och Stina. Sjukt underbar känsla. Oj, vad min inre pedagog längtar efter att få utvecklas ännu mer.
Nu tänkte jag måla mina naglar. Ljust rosa ska de bli. Och detta från ett ganska dyrt Oriflame-lack som måste appliceras femton gånger innan det syns... Men då blir det faktiskt riktigt snygg. Och jag har ju tid fortfarande. Well, see ya.
gråskala
Någon har gjort intrång i mitt huvud och sitter just nu och bankar aggresivt med något väldigt hårt mot insidan av mitt skallben. Och jag skojar inte, det gör ont. Dagen har fram tills nu tillbringats i horisontalt läge under ett fluffigt duntäcke tillsammans med en kopp te. Kollade lite på Batman Begins på Canal +, men inte fan kunde jag hålla koncentrationen på den svarta lädermänniskan och hans elaka polare två och en halv timme.
Jävla helg. Efter två dagars hårt slit bakom delikatessdisken räknar man ju med att få lite nöje i livet. Kanske i form av en utekväll med Tess, men nej. Istället ringer telefonen och levererar otrevlig information. Denna orättvisa jävla världen ska alltid ställa till det. Alltid. Jag hatar att det alltid är de oskyldiga som drabbas av ondskans makter, de som man inte kan göra något åt. De som ingen bär skuld för. Och jag blir så jävla ledsen när allt ska drabba dig, eller rättare sagt din omgivning och det som gör dig lycklig. Be strong, beloved bro! Vi finns alltid här.
Jävla helg. Efter två dagars hårt slit bakom delikatessdisken räknar man ju med att få lite nöje i livet. Kanske i form av en utekväll med Tess, men nej. Istället ringer telefonen och levererar otrevlig information. Denna orättvisa jävla världen ska alltid ställa till det. Alltid. Jag hatar att det alltid är de oskyldiga som drabbas av ondskans makter, de som man inte kan göra något åt. De som ingen bär skuld för. Och jag blir så jävla ledsen när allt ska drabba dig, eller rättare sagt din omgivning och det som gör dig lycklig. Be strong, beloved bro! Vi finns alltid här.
Kläderna med det där lilla EXTRA
Sådär ser loggan på min nya vita keps ut.. Och på min nya tomteröda skjorta som når mig till knäna, lite som en skjortklänning som man glömt figursy och sedan adderat lite extra volym längst ner. Sen har vi mina gubb-grå byxor vars "midja" går ungefär under brösten. Det är verkligen bra att designern bakom mina arbetskläder är modemedveten. Alla har vi ju hört om oversize-trenden, den höga midjan och gubbyxorna som kommer så starkt. Fast jag förstår inte vad personen i fråga tänkte när han eller hon skapade min spy-grön-grå-blå fleecejacka med två meter långa ärmar (observera: i storlek M) och megakrage... Jag gör inte det. Men alltså, idag var en givande första arbetsdag med mina nya chefer o gamla polare på Coop Extra, Värnhemstorget, Malmö.
Fast fikan efteråt tillsammans med Anna o Sara var förstås snäppet mer givande. När stormen sliten och snön yrar som på värsta Grönland och normala människor beställer in feta koppar med varm choklad och tonvis med vispgrädde, gigantiska varma tekoppar eller maffiga heta Cappucinos kommer då fröken Gardeståhl iklädd snögubbedräkt intrampande på Emmas Café och beställer, vad? Jo, en KALL SMOOTHIE med frusna jordgubbar. Precis en sån där man riktigt längtar efter på stranden en het dag i juli. Something went terribly wrong...
Imorgon ska det pluggas. Oj oj oj, I aint jokin. För det kommer troligen inte att finnas fler val efter denna underbara natt av ljuv blåst och härlig snö. Mmmm.
På tal om snö.. Han kommer hem om 4 dagar.
Gokväll
Jag kan inte mer än gapa av förfäran. Att människor är så sjuka ibland... Jag ska alltid finnas vid din sida, vännen. No matter what.
Jag har massa prylar och saftig info att delge er.. Tyvärr har jag inte tid ikväll. En annan dag.
Puss och knull, mina hjärtegull
Jag har massa prylar och saftig info att delge er.. Tyvärr har jag inte tid ikväll. En annan dag.
Puss och knull, mina hjärtegull
Happiness
Först och främst måste jag förtydliga mig angående ett tidigare inlägg där jag skrev om en vän som genomgått en metamorfos och antagit formen av ett svin. Du som känner dig träffad ska förmodligen inte känna dig träffad eftersom jag skrev om en helt annan person, som antagligen inte lägger tid på att läsa min blogg och därför nog inte ens kommer att få chansen att ta åt sig. Jag skulle aldrig använda ordet "svin" för att beskriva dig (som jag antar vara den som ligger bakom signaturen "Mr Svin") för ett sådant är du inte.
Tack!
Så jaa, back to reality. Igår var en minst sagt händelserik dag. Den började med ångest följt av ett matteprov, varpå ångesten sedan försvann när jag efteråt insåg att den sista uträkningen som tagit upp en hel sida och som jag trodde var totalt weird faktiskt ledde till samma resultat som för mattegeniet själv; Alice Öberg. Detta gav mig ett stort hopp om att mitt fruktade G i Matte C kanske (betoning på kanske) skulle kunna utvecklas till ett VG. Håll tummarna.
Sen var det dags för det jag har tänkt göra i snart 2 år, nämligen ta tag i det här med styrketräning. Så alltså, de två klenaste flickorna i hela Gerdahallen intog då Damstyrkehallen (efter ett halvt Step-up pass. FUCK koordination!) ca 13.00 och lyckades med att ta oss igenom alla kroppsdelar och då menar jag alla, för det KÄNNS idag, vill jag lova. Samt att lära oss en sjuk magövning med pilatesboll. Gitt. Så i fortsättningen vill jag bli kallad för något i stil med Biffen eller Atleten. Deal?
Sen... På kvällen var det lite utgång på schemat och efter en synnerligen lärorik förfest hos Emil tillsammans med 4 äkta män och deras ohämnade samtal om sex och brudar bar det av mot Viggos och Lundia. Jag och massa killar en hel kväll... alla utom Han med stort H som tvunget skulle sitta på en buss långt långt bort och vara allmänt saknad. SIGH.
Jag tänker inte skriva ner några detaljer om vår utgång här, jag föreslår att ni kollar min pixbox och skapar er en egen uppfattning: www.stinelin.pixbox.se
Ikväll är det Magnus Carlsson på tv, vilket innebär att jag och Tilda ej kommer att vara anträffbara vid denna tidpunkt. Såå..tjarå.
Tack!
Så jaa, back to reality. Igår var en minst sagt händelserik dag. Den började med ångest följt av ett matteprov, varpå ångesten sedan försvann när jag efteråt insåg att den sista uträkningen som tagit upp en hel sida och som jag trodde var totalt weird faktiskt ledde till samma resultat som för mattegeniet själv; Alice Öberg. Detta gav mig ett stort hopp om att mitt fruktade G i Matte C kanske (betoning på kanske) skulle kunna utvecklas till ett VG. Håll tummarna.
Sen var det dags för det jag har tänkt göra i snart 2 år, nämligen ta tag i det här med styrketräning. Så alltså, de två klenaste flickorna i hela Gerdahallen intog då Damstyrkehallen (efter ett halvt Step-up pass. FUCK koordination!) ca 13.00 och lyckades med att ta oss igenom alla kroppsdelar och då menar jag alla, för det KÄNNS idag, vill jag lova. Samt att lära oss en sjuk magövning med pilatesboll. Gitt. Så i fortsättningen vill jag bli kallad för något i stil med Biffen eller Atleten. Deal?
Sen... På kvällen var det lite utgång på schemat och efter en synnerligen lärorik förfest hos Emil tillsammans med 4 äkta män och deras ohämnade samtal om sex och brudar bar det av mot Viggos och Lundia. Jag och massa killar en hel kväll... alla utom Han med stort H som tvunget skulle sitta på en buss långt långt bort och vara allmänt saknad. SIGH.
Jag tänker inte skriva ner några detaljer om vår utgång här, jag föreslår att ni kollar min pixbox och skapar er en egen uppfattning: www.stinelin.pixbox.se
Ikväll är det Magnus Carlsson på tv, vilket innebär att jag och Tilda ej kommer att vara anträffbara vid denna tidpunkt. Såå..tjarå.
en dag bland andra
yes yes. Snart är det loov! Det ska bli helt gudomligt skönt. Men som vanligt är den mesta tiden redan planerad, samt en del timmars arbete på AG... eh, ursäkta.. Coop inlagda. Men ingen skola kommer dock att tynga mina axlar under en hel veckas tid, och det gillar vi.
Vet ni vad? Jag har skaffat en styrketränings-buddy, Matilda Wikström. Och imorgon börjar kampen för mina forna musklers återkomst. Hell yeah. Gerda is the shit. Senast idag var jag där och cyklade någon mil på en halvrisig spinningcykel med en jäkla tomte till instruktör som drar en massa skitroliga skämt när man sitter där och lider med hjärtat i svalget och puls som en kolibri (det är sant, deras hjärta slår 250 slag i minuten, det vet jag). Sjukt mycket lättare det blir då, verkligen.
Jag var ute och gick med min kära byracka till hund så sent som igår. Det var ganska mysigt, faktiskt. Lite musik i lurarna (låtar som jag visserligen hört mer än nog av, men det går som bekant inte att byta ut den), lite solsken och framförallt LITE kyla (betoning på lite, det var alltså inte särskilt kallt) vilket är tre faktorer som faktiskt gör mig på ett strålande humör. Det krävs inte särskilt mycket, förstås det. MEN, något som däremot gör mig riktigt störd är alla extremt tråkiga, osociala och allmänt sura människor man möter på stigen. Inte en enda av de cirka tio förbipasserande kunde helt oprovocerat le och se mig i mina strålande och extremt positiva och välmenande ögon. Jävla glädjeförstörare. Nej, detta landet behöver gå i skratterapi. NU!
Vet ni vad? Jag har skaffat en styrketränings-buddy, Matilda Wikström. Och imorgon börjar kampen för mina forna musklers återkomst. Hell yeah. Gerda is the shit. Senast idag var jag där och cyklade någon mil på en halvrisig spinningcykel med en jäkla tomte till instruktör som drar en massa skitroliga skämt när man sitter där och lider med hjärtat i svalget och puls som en kolibri (det är sant, deras hjärta slår 250 slag i minuten, det vet jag). Sjukt mycket lättare det blir då, verkligen.
Jag var ute och gick med min kära byracka till hund så sent som igår. Det var ganska mysigt, faktiskt. Lite musik i lurarna (låtar som jag visserligen hört mer än nog av, men det går som bekant inte att byta ut den), lite solsken och framförallt LITE kyla (betoning på lite, det var alltså inte särskilt kallt) vilket är tre faktorer som faktiskt gör mig på ett strålande humör. Det krävs inte särskilt mycket, förstås det. MEN, något som däremot gör mig riktigt störd är alla extremt tråkiga, osociala och allmänt sura människor man möter på stigen. Inte en enda av de cirka tio förbipasserande kunde helt oprovocerat le och se mig i mina strålande och extremt positiva och välmenande ögon. Jävla glädjeförstörare. Nej, detta landet behöver gå i skratterapi. NU!
yo mr valentine
Överskattad jävla dag, verkligen. Idag går alla plötsligt runt med röda rosor, snuttepluttiga gosedjur och feta chokladaskar med ett så nöjt och förälskad leende på läpparna. Lägger ner hundratals kronor på romantiska middagar och onödiga prylar. Allt detta för att nästa dag återgå till verkligheten med gräl, svek och otrohet. Nej, kärlek är det man får uppleva 365 dagar om året, utan att bli tvingad.
Jag väntar nu med spänning på vad framtiden har att ge oss, ska bli så kul att se ifall man kan lära en gammal hund att sitta stilla på rumpan trots allt. You never know...
För övrigt... Jag är på väg att bli sjuk igen. Vem är förvånad? Och just det, det är matteprov på fredag. Oj oj, mitt liv leker för fan.
Och för övrigt, utöver det övriga. Jag kom att tänka på en sak innan, på tal om kärlek. Jag blev rent ut sagt äcklad av tanken på vad en gammal vän just nu sysslar med. Trots att inget av dina sjuka handlingar rör mig personligen skrämmer du mig. Du är ännu ett levande exempel på vad som kan hända med någon man alltid litat på, hur en bra människa bara kan vända och bli - rent ut sagt - ett riktigt svin. Önskar att man bara kunde få ett tecken, någon slags förvarning på att något slagit fel i hjärnan på folk. För jag blir bara så rädd...
Jag väntar nu med spänning på vad framtiden har att ge oss, ska bli så kul att se ifall man kan lära en gammal hund att sitta stilla på rumpan trots allt. You never know...
För övrigt... Jag är på väg att bli sjuk igen. Vem är förvånad? Och just det, det är matteprov på fredag. Oj oj, mitt liv leker för fan.
Och för övrigt, utöver det övriga. Jag kom att tänka på en sak innan, på tal om kärlek. Jag blev rent ut sagt äcklad av tanken på vad en gammal vän just nu sysslar med. Trots att inget av dina sjuka handlingar rör mig personligen skrämmer du mig. Du är ännu ett levande exempel på vad som kan hända med någon man alltid litat på, hur en bra människa bara kan vända och bli - rent ut sagt - ett riktigt svin. Önskar att man bara kunde få ett tecken, någon slags förvarning på att något slagit fel i hjärnan på folk. För jag blir bara så rädd...
Trött och pissed
Det är när det börjar bli såhär som man ska säga stopp. När man tappar kontrollen över det som egentligen betyder något, när man hellre drar sig undan och deppar i ensamhet. Been there, done that you know. Och jag ska göra det som är bäst för mig själv, precis som du sa, doctor. Har jag sagt att jag aldrig ska fälla en tår i onödan igen, så menar jag det också. You'll never break this heart of stone.
A selfish act, she's full aware, but the best one she's done yet.
With tired eyes and steady hands she'll smoke her one last cigarette
Ikväll var bäst i alla fall! God mat, god tårta och god champagne. Ni flickor (och Mohamed) är alldeles underbara.
Tack Hanny love, för världens mysigaste kalas.
A selfish act, she's full aware, but the best one she's done yet.
With tired eyes and steady hands she'll smoke her one last cigarette
Ikväll var bäst i alla fall! God mat, god tårta och god champagne. Ni flickor (och Mohamed) är alldeles underbara.
Tack Hanny love, för världens mysigaste kalas.
Soldyrkare i vinterland
Ett väl sammanfattande ord om denna dag: kyla. Efter en timmeslektion matte som enda lektion bar det av mot stan för att träffa Tilda. Stegen styrde mot Mondo, och aldrig förr har det varit så långt från Spyken till detta lilla café. Kyla, vind och klackar som fastnar i kullerstenarna. (jävla stad, förresten) Och vädret som såg så ljuvlig ut innifrån mitt hus imorse när jag stod och fönade håret och sprängde högtalarna med Morrisseys album You Are the Quarry.
Till och med på Mondo var det kallt, och bageln var alldeles för liten och tog slut alldeles för fort. Kanske berodde det på att jag, på grund av min förbannade pencillin, inte får äta mjölkprodukter till frukost. Vilket i sin tur leder till att jag inte får äta min älskade och mättande müsli eftersom jag inte kan äta yoghurt. Inte heller kan jag koka nån gröt, för då måste man också ha mjölk. Och då blir min frukost bristfällig och bageln på Mondo alldeles för liten eftersom jag är för hungrig. Jävla pencillin.
Men i alla fall. Efter en ,trots allt, jättetrevlig (det var ju med Tilda, fan) stund på kalla Mondo gav vi oss ut i den ännu kallare stan på jakt efter present till en viss dam. När den efter en relativt kort stund blir funnen lyckas vi missa bussen och får vänta i kylan i en halvtimme på nästa. Till och med bussen var kall. Eller, det blev varm efter ett tag, men då skulle vi hoppa av. Ut i kylan igen, och som alla vet är det ju alltid kallare ute på landet så alltså frös jag ÄNNU mer än innan. Även vägen från busshållplatsen till mitt hus verkade ha blivit tio gånger längre, men väl hemma kunde jag ju ta mig två feta koppar Champagne- te (notera lyx-poängen) och ta på mig ca fyra tröjor och bädda ner mig i sängen med Mars-numret av Cosmopolitan. Och tro det eller ej, efter en timmes tid började jag känna mina fingertoppar och min näsa för första gången på flera timmar. Detta tillstånd höll i sig tills för ca en halvtimme sen då jag åter tvingas ut bland isbjörnarna för att rasta min dryga, men ack så söta, vovsing.
Och alltså, nu är jag tillbaks på ruta ett. Kyla suger.
Till och med på Mondo var det kallt, och bageln var alldeles för liten och tog slut alldeles för fort. Kanske berodde det på att jag, på grund av min förbannade pencillin, inte får äta mjölkprodukter till frukost. Vilket i sin tur leder till att jag inte får äta min älskade och mättande müsli eftersom jag inte kan äta yoghurt. Inte heller kan jag koka nån gröt, för då måste man också ha mjölk. Och då blir min frukost bristfällig och bageln på Mondo alldeles för liten eftersom jag är för hungrig. Jävla pencillin.
Men i alla fall. Efter en ,trots allt, jättetrevlig (det var ju med Tilda, fan) stund på kalla Mondo gav vi oss ut i den ännu kallare stan på jakt efter present till en viss dam. När den efter en relativt kort stund blir funnen lyckas vi missa bussen och får vänta i kylan i en halvtimme på nästa. Till och med bussen var kall. Eller, det blev varm efter ett tag, men då skulle vi hoppa av. Ut i kylan igen, och som alla vet är det ju alltid kallare ute på landet så alltså frös jag ÄNNU mer än innan. Även vägen från busshållplatsen till mitt hus verkade ha blivit tio gånger längre, men väl hemma kunde jag ju ta mig två feta koppar Champagne- te (notera lyx-poängen) och ta på mig ca fyra tröjor och bädda ner mig i sängen med Mars-numret av Cosmopolitan. Och tro det eller ej, efter en timmes tid började jag känna mina fingertoppar och min näsa för första gången på flera timmar. Detta tillstånd höll i sig tills för ca en halvtimme sen då jag åter tvingas ut bland isbjörnarna för att rasta min dryga, men ack så söta, vovsing.
Och alltså, nu är jag tillbaks på ruta ett. Kyla suger.
huh?
Naiva Stina har troligen gjort det igen. Påminn mig att sluta ens försöka lita på någon. Snälla.
Jag var glad innan idag, det var en jävla bra dag, faktiskt. Fint väder, konsthallen i Malmö med trevlig utställning och trevligt umgänge. Verkligen just trevligt, alltså. Jag gick genom parken vid Malmö Stadsteater, njöt av att iaktta de kromfärgade skulpturerna som ska funka som lekplatser för småbarn. Och så skönt det kändes att alldeles för sig själv få dra på smilbanden åt barnen som gav blanka fan i de välarbetade skulpturerna och hellre la energin på att gräva ner sina korvformade fingrar i den ljusbruna leran och kasta den på sina stressade och välputsade föräldrar som i sitt försvar sa barnen ett par välvalda ord. Underbara jävla barn. Oförstörda och så oskuldsfulla. Barn som alltid är så raka och ärliga, tänk om ni hade sluppit växa upp och bli kalla, lögnaktiga och falska.
Fick nyss reda på att jag ska ha möte med mina kära tränarkollegor om mindre än en timme. Därmed rök min lugna kväll och istället för att skriva loggbok och slutföra övriga superjätteviktiga uppsatser när jag fortfarande har tid sätter jag mig här och skriver blogg istället. Här talar vi om planering.
Jag var glad innan idag, det var en jävla bra dag, faktiskt. Fint väder, konsthallen i Malmö med trevlig utställning och trevligt umgänge. Verkligen just trevligt, alltså. Jag gick genom parken vid Malmö Stadsteater, njöt av att iaktta de kromfärgade skulpturerna som ska funka som lekplatser för småbarn. Och så skönt det kändes att alldeles för sig själv få dra på smilbanden åt barnen som gav blanka fan i de välarbetade skulpturerna och hellre la energin på att gräva ner sina korvformade fingrar i den ljusbruna leran och kasta den på sina stressade och välputsade föräldrar som i sitt försvar sa barnen ett par välvalda ord. Underbara jävla barn. Oförstörda och så oskuldsfulla. Barn som alltid är så raka och ärliga, tänk om ni hade sluppit växa upp och bli kalla, lögnaktiga och falska.
Fick nyss reda på att jag ska ha möte med mina kära tränarkollegor om mindre än en timme. Därmed rök min lugna kväll och istället för att skriva loggbok och slutföra övriga superjätteviktiga uppsatser när jag fortfarande har tid sätter jag mig här och skriver blogg istället. Här talar vi om planering.
one day I'll fly away
På Gamla Veberödsvägen 7 i Dalby råder idag en aningen tryckt stämning. Det skulle kunna jämföras med en lokal fylld med extremt lättantändlig gas som bara skulle behöva en liten liten gnista från en tändare för att sprängas i miljontals partiklar. Jag antar att dessa 18 år av idyllisk familjelycka (även om detta tvista de lärda) snart borde få ett slut. För vår hälsas bästa. Mamma och Pappa, jag älskar er över allt, ni är mina bästa vänner och de bästa föräldrar jag kan tänka mig och det menar jag ända innifrån djupet av mitt hjärta. Men ibland vill jag bara andas.
Den lilla pippifågeln vill lära sig flyga själv förstår ni.
Jag behöver musik också. Jag har nyss spelat i sönder Snoop Dogg - Let's get blown och blivit snuvad på lyckan jag upplevde när jag trodde att även min musik från min kraschade dator hade klarat sig. Usch, vilken besvikelse att upptäcka att hela ens livsverk måste göras om från början.
Men min loggbok fick jag tillbaka OCH mina texter till Litterär Gestaltning (they are all for you, gorgeous teacher) och det innebär att jag blivit besparad på åtskilliga timmar framför datorn.
Nej, nu måste jag hitta en anledning att gå ut i köket och råka gå förbi påsen med Maggans supermüsli och bara smaka liiite... för tionde gången den senaste timmen.
Den lilla pippifågeln vill lära sig flyga själv förstår ni.
Jag behöver musik också. Jag har nyss spelat i sönder Snoop Dogg - Let's get blown och blivit snuvad på lyckan jag upplevde när jag trodde att även min musik från min kraschade dator hade klarat sig. Usch, vilken besvikelse att upptäcka att hela ens livsverk måste göras om från början.
Men min loggbok fick jag tillbaka OCH mina texter till Litterär Gestaltning (they are all for you, gorgeous teacher) och det innebär att jag blivit besparad på åtskilliga timmar framför datorn.
Nej, nu måste jag hitta en anledning att gå ut i köket och råka gå förbi påsen med Maggans supermüsli och bara smaka liiite... för tionde gången den senaste timmen.
goddamn
Holy shit vad jag är trött. Jag börjar nog bli gammal.. Planerna på Clubbin igår gick inte riktigt i lås och kvällen blev istället tämligen lugn. Men god. Med dippa, grönsaksstavar och godis. OCH Melodifestivalen. Sara, DU E BEEST!
Denna dag spenderades nästan uteslutande i Jakobs tevesoffa med en påse godis och en drös med sjuka filmer och teveprogram. Och mitt spinningpass som skulle börjat kl 16 ersattes istället av massa god mat. Den mannen vet hur man gör en kvinna lat. Och jag måste erkänna att jag gillar det...:)
Men ja.. det får väl kompenseras med ett gympapass imorgon istället. Nu börjar jag ju bli rutinerad.
Imorgon är det dags för prov i Kulturhistoria (även kallat kukhi) och jag känner mig måttligt förberedd, men jag känner mig faktiskt ganska hemma i Egyptens faraoner och deras magiska prylar. Wish me luck.
Denna dag spenderades nästan uteslutande i Jakobs tevesoffa med en påse godis och en drös med sjuka filmer och teveprogram. Och mitt spinningpass som skulle börjat kl 16 ersattes istället av massa god mat. Den mannen vet hur man gör en kvinna lat. Och jag måste erkänna att jag gillar det...:)
Men ja.. det får väl kompenseras med ett gympapass imorgon istället. Nu börjar jag ju bli rutinerad.
Imorgon är det dags för prov i Kulturhistoria (även kallat kukhi) och jag känner mig måttligt förberedd, men jag känner mig faktiskt ganska hemma i Egyptens faraoner och deras magiska prylar. Wish me luck.
zup
Yupp yupp. Intressant kväll igår verkligen. Jag ska inte publicera mina känslor angående denna här.. Men tack Tessan för att jag i alla fall fick vara med dig.
Nu ska jag snart åka till Gerda och visa upp min urusla koordination på gympapass med stång. Med urusel menar jag verkligen skrämmande värdelös. Det är Sara ett vittne till. Men det är ju bra att man kan bjuda på sig själv... Idag tänkte jag inte heller ta den längsta möjliga vägen från sjukhuset till Gerda iheller, för det är väl onödigt att skylta så mycket med sitt mindre välutvecklade lokalsinne?
Vad fan är jag bra på egentligen...?
Sen kväll är det alltså Clubbin på mejjan. Med tanke på mina få timmar av skönhetssömn inatt är jag inte helt och hållet inställd på en lika lång natt igen. Men förhoppningsvis blir den lite mer lyckad..
Jag är trött. See ya.
Nu ska jag snart åka till Gerda och visa upp min urusla koordination på gympapass med stång. Med urusel menar jag verkligen skrämmande värdelös. Det är Sara ett vittne till. Men det är ju bra att man kan bjuda på sig själv... Idag tänkte jag inte heller ta den längsta möjliga vägen från sjukhuset till Gerda iheller, för det är väl onödigt att skylta så mycket med sitt mindre välutvecklade lokalsinne?
Vad fan är jag bra på egentligen...?
Sen kväll är det alltså Clubbin på mejjan. Med tanke på mina få timmar av skönhetssömn inatt är jag inte helt och hållet inställd på en lika lång natt igen. Men förhoppningsvis blir den lite mer lyckad..
Jag är trött. See ya.
back on track
Jävla helg förra helgen, alltså. Man jobbar som en slav i 3 plusgraders kyla med att sortera diverse sönderskruna eller malda likdelar och placera dem i svarta tråg. Kallt, jävligt och fruktansvärt motbjudande. Detta pågår då i ungefär 7 timmar varpå man måste springa till bussen för att slippa stå på Värnhem och joina alkisarna i över en timme. Men vid detta laget är ens kropp så förfrusen att man inte känner att fötterna nuddar marken under en.
Väl hemma där man tänkt slappna av och eventuellt uträtta några skolärenden möts man då av en gammal risig dator som minsann bestämt sig för att kasta in handduken. Så där står man. 10 sidors loggbok, två ljuvliga romankapitel klara för inlämning samt exakt ALLA bilder och ALL musik från cirka fem år tillbaka.. BORTA, GONE, VERSCHWUNDEN. TACK Gud!
Dagen efter var det då dags för den berömda inventeringen på AG:s. Stina, den berömda inventeraren som är så vass på huvudräkning blir med direkten tilldelad de allra roligaste och mest upplyftande uppgifterna.. som att räkna 725 st LUX-tvålar på billighetspris, 890 påsar med billigt bomull och varför inte 1700 st OB-Fleur paket för 2 för 25? Allt detta med motiveringen: "Meen, du räknar ju så snabbt. Då blir vi ju klara snabbare om du får det som tar längst tid"
Men för fan, ÖKA takten då era slöa jävlar så går det ÄNNU snabbare! Fiffigt, va?
Underbara arbetsdag. Lagom lång var den också. 08.00-19.30 med cirka 45 minuters rast. Perfekt, verkligen.
Men vad gör man inte för de där sköna små slantarna?
I vilket fall som helst sitter jag nu här och skriver blogg på min nya laptop. Det känns bra, verkligen. Förutom att den känns ganska tom på fina bilder och bra musik. (det var en hint till dig, kära läsare, att bomba mig med musik och bilder)
Och imorgon ska jag inta Malmö stad och dess i jämförelse med Lund excellenta utbud av klädesaffärer med ett FETT Visakort till bredden fyllt med saftig AG-lön och för att på kvällen återvända till min by med ett länsat konto och så många påsar i händerna att jag får ryggskott. Det är äkta lycka, det.
Snipp snapp snut då var Stinas blogg slut! (Men bara för idag, frukta ej)
Väl hemma där man tänkt slappna av och eventuellt uträtta några skolärenden möts man då av en gammal risig dator som minsann bestämt sig för att kasta in handduken. Så där står man. 10 sidors loggbok, två ljuvliga romankapitel klara för inlämning samt exakt ALLA bilder och ALL musik från cirka fem år tillbaka.. BORTA, GONE, VERSCHWUNDEN. TACK Gud!
Dagen efter var det då dags för den berömda inventeringen på AG:s. Stina, den berömda inventeraren som är så vass på huvudräkning blir med direkten tilldelad de allra roligaste och mest upplyftande uppgifterna.. som att räkna 725 st LUX-tvålar på billighetspris, 890 påsar med billigt bomull och varför inte 1700 st OB-Fleur paket för 2 för 25? Allt detta med motiveringen: "Meen, du räknar ju så snabbt. Då blir vi ju klara snabbare om du får det som tar längst tid"
Men för fan, ÖKA takten då era slöa jävlar så går det ÄNNU snabbare! Fiffigt, va?
Underbara arbetsdag. Lagom lång var den också. 08.00-19.30 med cirka 45 minuters rast. Perfekt, verkligen.
Men vad gör man inte för de där sköna små slantarna?
I vilket fall som helst sitter jag nu här och skriver blogg på min nya laptop. Det känns bra, verkligen. Förutom att den känns ganska tom på fina bilder och bra musik. (det var en hint till dig, kära läsare, att bomba mig med musik och bilder)
Och imorgon ska jag inta Malmö stad och dess i jämförelse med Lund excellenta utbud av klädesaffärer med ett FETT Visakort till bredden fyllt med saftig AG-lön och för att på kvällen återvända till min by med ett länsat konto och så många påsar i händerna att jag får ryggskott. Det är äkta lycka, det.
Snipp snapp snut då var Stinas blogg slut! (Men bara för idag, frukta ej)