en dag bland andra

yes yes. Snart är det loov! Det ska bli helt gudomligt skönt. Men som vanligt är den mesta tiden redan planerad, samt en del timmars arbete på AG... eh, ursäkta.. Coop inlagda. Men ingen skola kommer dock att tynga mina axlar under en hel veckas tid, och det gillar vi.

Vet ni vad? Jag har skaffat en styrketränings-buddy, Matilda Wikström. Och imorgon börjar kampen för mina forna musklers återkomst. Hell yeah. Gerda is the shit. Senast idag var jag där och cyklade någon mil på en halvrisig spinningcykel med en jäkla tomte till instruktör som drar en massa skitroliga skämt när man sitter där och lider med hjärtat i svalget och puls som en kolibri (det är sant, deras hjärta slår 250 slag i minuten, det vet jag). Sjukt mycket lättare det blir då, verkligen.

Jag var ute och gick med min kära byracka till hund så sent som igår. Det var ganska mysigt, faktiskt. Lite musik i lurarna (låtar som jag visserligen hört mer än nog av, men det går som bekant inte att byta ut den), lite solsken och framförallt LITE kyla (betoning på lite, det var alltså inte särskilt kallt) vilket är tre faktorer som faktiskt gör mig på ett strålande humör. Det krävs inte särskilt mycket, förstås det. MEN, något som däremot gör mig riktigt störd är alla extremt tråkiga, osociala och allmänt sura människor man möter på stigen. Inte en enda av de cirka tio förbipasserande kunde helt oprovocerat le och se mig i mina strålande och extremt positiva och välmenande ögon. Jävla glädjeförstörare. Nej, detta landet behöver gå i skratterapi. NU!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback