stinelin - min lilla värld i den stora

...och jag vaknar till i min ljuva, mjuka säng med himmelsblå duntäcke. Mobilen ringer som en galning och säger åt mig att VAAAKNA, och det genast! Det är den 30:e mars, klockan är 06.50. Jag slår upp ögonen, möts av en ljusblå, extremt vacker och klar himmel som får mig att för första gången på flera månader resa mig ur sängen med ett leende och en pirrande känsla i magen.  Himlen fick mig att inse att det är nerförsbacke nu, projektarbetet är över, mörkret börjar bli ljus, det är snart påsklov, skolarbetet börjar tonas ner och framför mig börjar den fetaste tiden på länge att ta form. Och den där känslan som blivit kvävd av tråkigt väder och allmän svenne-tristess alldeles för länge sa åter: Fan vad livet är underbart, egentligen.  

Jag har gjort mig själv den största tjänsten på väldigt länge idag. Jag och min kära frojlajn Olin tog oss igenom hela 3000 meter vatten på Högevall denna härliga dag. En prestation värd en stor eloge med tanke på att jag inte tagit ett simtag på ca 3 månader, vilket är det största uppehåll från denna idrottsgren jag gjort sedan jag var 7 år. Och det är INGET skämt om jag påstår att jag är trött, men också såå förbannat stolt. Lisa och jag är helt enkelt bäst i världen, förstår ni. Sedan avslutades detta, übrigens, med en baguette med pesto och torra kanter som jag så frikostigt delade med mig av till ett par utsvultna ankor. Och så var dagens goda gärning genomförd. Så, jag är inte bara duktigast i världen, jag är snällast också.

Imorgon ska jag skriva Högskoleprovet, vänner. Kom jag ihåg att skriva att jag är duktig förresten?