stinelin - min lilla värld i den stora

Det var ett tag sen jag fick vädra min hjärna och släppa ut lite meningslösa tankar i datorskrift på min kära blogg. Jag har haft alldeles för mycket att göra. Att jag aldrig lär mig att sluta planera varneda sekund av min tillvaro. På något vis klarar jag inte av att sitta still och bara ha absolut ingenting att göra, inga måsten eller krav. Då känner mitt skadat effektiva sinne att det måste fylla ut tiden med något roligt eller givande, typ träffa en gammal vän man inte sett på flera år, städa garderoben (det ÄR kul), kolla en sevärd film(måste vara bra, annars är det meningslöst. meningslöst är värdelöst), läsa, baka en kaka, ringa nån... bla bla bla. Det andra alternativet i denna stund när man sitter där med några timmar tillgodo i kalendern är att i panik tänka att "OJ, detta är typ min enda chans att plugga till provet om två veckor, eller skriva klart arbetet till nästa vecka, eller räkna matte...eller.. vad fan som helst. För jag kommer säkert inte ha tid nästa helg för då ska jag jobba och kanske göra det och träffa den.." Så sitter man där med beslutsångesten rykande ur öronen från en överhettad hjärna. Och när man tillslut inser att det verkligen inte är lönt att stressa upp sig för det fixar sig alltid. (världen existerar ju fortfarande) Ja, då har det redan gått jättelång tid och det är dags att ta tag i nåt annat.   
Och detta gör ju att min tid, som egentligen inte är kortare eller mer belastad än någon annans, blir sprängfylld och leder till ångest för att jag aldrig hinner ta det lugnt och att jag alltid dubbelbokar mina vänner och får jättedåligt samvete. Också för att jag slutligen glömmer att njuta av det jag planerat att njuta av...
Och här sitter jag och skriver en förlöjligande text om mig själv och mitt eget störda beteende, utan att ens reflektera över hur jag ska ändra på det. Samtidigt som jag gör detta sitter jag även och tänker på ifall jag, efter jag skrivit klart i bloggen, ska läsa en bok till svenskan, plugga matte, plugga till ett prov, skriva ett arbete eller ringa en vän jag glömt ringa... Kanske åka och träna...? 
Jag lär mig nog aldrig.

Allvarligt talat, Stina Gardeståhl; Get a fucking life!