haha

jag gillar allas positiv kommentaer angaende mitt flitiga uppdaterande. men njut, det ar salange det finns gratis internet. dvs cirka tva-tre dagar till. sen blir ni inte lika bortskamda. har lite brattom ivag nu, men jag vill bara citera en bekraftelse jag fick fran min arbetsgivare i darwin:

"Fantastic opportunity to work for 2 -3 months in the sub-tropics picking / packing mangoes in the NT starting the 13 October. The job will be picking or packing mangos - no experience is required, and all training will be provided. This role is very hard work, in a very hot and humid climate, and all applicants should be fit, strong and healthy"

hehe, this job is fucking made for me:)

nu ska vi snart ata HAVREGRYNSGROT! For nu borjar livet pa riktigt. God bless budgetmat!

kraftigt hjarnslapp

Jag har levt med grava somnproblem, sovit skadligt lite och gatt pa somntabletter. Men jag har nog ALDRIG varit sa trott som idag. Jag sover som ett barn 12 (ja,TOLV. STINA sov 12 timmar!) och vaknar av att sanne ar hungrig och fragar vart jag blev av.Jagflyger upp och inser att jag last in alla mina vardesaker i ett skap pa rummet. ALLTING, inklusive nykeln till laset.... SA, jag fick be den sote surfduden i receptionen att bryta upp det.Detta gor han valvilligt samtidigt som han garvar at min psykiska franvaro och pasar under ogonen. sweet.
Sen, nar jag valkommit in i skapet sa inser jag att nagat fattas... JUST DET.Mitt pass! Varfor inte liksom?
Men efter att ha vant upponer pa all min packning ett antal ganger ochyttrat x svordomar och stortat ner till sanne med graten i halsen tittar hon lugnt i sin vaska och hittar dar tva pass... Varav ett ar mitt. Det laskiga ar att jag intehur det hamnade dar.

Pa vag hit garjag som anligt i min trotta varld och den gjorde mig tydligen ocksa fargblind, sa jag lyckas missa att den grona gubben blivit rod och gar ut pa gatan framfor en hysteriskt tutande sparvagn. Och da lycades jag darmed skramma liet  ur hala sydney utan att iktigt marka det sjalv forran alla bakom mig borjade skrika.
thanks forsavning my life,aussie.

Men var inte oroliga darhemma. Jag ska sova,ochtills dess har sanne lovat att ha mig i koppel...    

GOOD NEWS!

Ursakta alla ni som mejlar mig utan att fa svar, men hotmail ar lite svarkort har pa wtc centre...och har ar gratis internet sa jag maste ju utnyttja det sa mkt som mojligt...:) men sluta for fan inte mejla for det funkar ibland. och snart kommer jag inte vara kvar har anda...

for...

VI HAR FATT JOBB!!! Nasta helg hoppar vi pa flyget och aker tvars over kontinenten och landar i Crocidile Dundees place - DARWIN! Har ska vi spendera tva manader med att plocka mango i sjukt stekande varme, langarmade trojor, solhatt och JEANS! Schont som fan, dude. Men sa javla fedt! INga jobbiga svenska brats och australienskt stureplan. Bara ormar, mangos och sma sota ludna och gosvanliga spindlar..! Me like!

Plotsligt ar allting roligt igen, var lite orolig dar ett tag. Men nu ar vi pa g som fan!

Enda nackdelen ar nu att vi missar Idol... Men vi kollar uppdateringar pa natet - VARJE dag:)

 

Sydney, dag 3

G'day

Idag ar det var tredje dag i Sydney och an salange har det mesta varit kaos. servicen var langt ifran det i forvantat och jag undrar verkligen  vad alla mina extra pengar utover flyg och forsakringar har gatt till...
Vara planer arfran borjan att stanna i sydney ett tag o bo pa bondi beach (som sofia sager: "sydneys stureplan") men i insag att vi just nu inte pallade att ha akt till andra sidan jorden for att festa och umgas med svenskar. for pa den fronten ar man ju ganska valtranad..... sa det far nog bli i slutet istallet.

Vara planer lutar nog istallet  att ge oss pa en bustrip och leva livet oh slosa pengar ett tag. DE e najs.

O kopa billigt ladvin, ata grot och koka nudlar. Fast nudlar ar fan dyra har nere! taca vet jag 5 for tio pa coop.

Lyckades ringa hem igar. SKont! For mitt nya simkort funkar ungefar lika bra som servicen.

I'm coming back.
Love ya'll
 


jetlag i kuala lumpur

TJA!
Vi lever! Och vi fick ratt pa alla biljetter ocg flyg. Just nu befinner vi oss i malaysia och ar kraftigt jetlagade. at frukost klockan 23 igar kvall svensk tid... helt normalt. Jag ar trott som ett djur och vi har 8 timmars flygresa kvar innan vi ar framme i sydney. Sjukt trevliga manniskor vi aker med, trots att de har en del att papeka angaende var dialekt...

har ar det minsann gratis internet pa flyplatsen. Dock leder de nog varldsligan i langsamhet.

Jag saknar er allihop redan. O tro inte att jag inte tanker pa er for det gor jag. Har redan bladdrat i sonder min bok med bilder pa mina karaste..

Ha det giht! snart drar vi vidare och jag aterkommer ytterst snart igen.

Bye mates!

Kvällen 24:e september, dagen innan

Stina: "Fast... vi hittar nog tillbaka till varann när jag kommer tillbaka."
Sanne: "Ja, är det meningen gör ni det!"

Sanne, du är den visaste kvinnan jag någonsin känt. Och dig ska jag leva med i åtta månader. Smart val av resekamrat? JA, hon är BÄÄST.

Imorgon imorgon imorgon. Då blir det hejdå mamma. Hejdå pappa. Hejdå TIlda. Hejdå HASSE.
Sen tårar.
Sen flyplan.
Sen..............!!

wow.

Jag nås på
[email protected]. Jag återkommer med nytt mobilnummer och Skype är fixat.
Vi hörs mina älsklingar.

Morning my love

Morsning korsning!
NU känns det verkligen BRA. Eller snarare FETT, SKITHÄFTIGT och så jävla härligt att det faktiskt är imorgon vi åker.

Jag och Sanne. Till Australien.

Men faen vilken vecka det varit, ångest ångest ångest. Idag har ångest blivit längtan och skön pirrighet och jag har nästan packat färdigt. Skönt.


Det borde sättas en varningstext på broschyrer som gör reklam för sådana här resor:

"OBS! Vet du med dig att dina släktingar och vänner utmärker sig genom att vara allmänt underbara bör du vidta viss försiktighet samt bunkra upp med ett par hundra kilo snytpapper och dricka massor av vatten för att förebygga vätskebrist vid för mycket gråtande
"



Som sagt har jag välsignats med tre helt otroliga bröder. Dessa tre har dessutom träffat sig de goaste flickvänner man kan tänka sig och två av dem satt de mest underbara barn till världen.
Jag kan inte riktigt uttrycka hur tacksam jag är för att alla dök upp igår, och för alla fina ord ock lyckoönskningar jag fick.
 Tack!




IMORGON ÅKER VI!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

förjävlabannad

OKEJ, nu är jag lack! Här sitter man och bölar natten igenom. Kär, förtvivlad, lycklig, förväntansfull, förvirrad, nervös, hoppfull och SÅ FULL AV KÄNSLOR.

Så lyckas man somna ett par minuter och vaknar med en myyycket bättre känsla. Australien blir fett nice, allt orndar sig. SNART åker jag och min älskade sambo Sanne och då blir allt braaa. 

Loggar sedan in på min bank för att betala skulder till mor min. OCH VAD SER JAG? Något as tror att han eller hon kan sno pengar från mig. idifuckingjävlaot!

Varför händer allt NU?

I'm NOT the muffinman

Ja, så skulle Stina ge sig i färd med att baka muffins till mina kära släktingar som jag ska gråta på imorgon. Riktigt jäkla fancy skulle de bli: ljuvligt chokladiga med fyllning av smälta Dumlekolor och garnering av chokladglasyr och Daim. Men faan va nice!
Jag har inga kommentarer på resultatet. Men jag bör tillägga att bagare inte är det yrke jag planerar att satsa på i framtiden. Och jag vill också passa på att lugna oroliga släktingar som eventuellt läser detta genom att berätta: Jaa, ni slipper dem!

image10


Idag har jag skrivit klart mitt CV. Jag är nästan nöjd. Tittar man snabbt så ser det i alla fall bra ut.... Men jag får nog trots allt ändå använda mig mest av min muntliga förmåga och mina långa ögonfransar när jag ska leta jobb. 

Sen har jag skrivit ut min packlista också. Allt för att se till att jag inte ska glömma något viktigt.

Men något säger mig att jag ändå kommer glömma mitt hjärta hemma.... 

En bra dag

Idag känns det mesta under kontroll. Vaknade som vanligt av känslan av att ligga på en spikmatta och jag hoppade, som alla andra dagar denna veckan, upp ur sängen redan halv åtta för att börja fixa saker som fixas bör. Men... redan klockan 10, efter två timmars intensivt undan/framplockande, listskrivande, planerande och telefonpratande, kom jag på att jag verkligen inte hade fler måsten och förberedelser att ta tag i denna regniga dag. Istället kunde jag sätta mig ner med en kopp te och kolla igenom min älskade HippHipp-box.
 Jag har faktiskt inte riktigt lärt mig hela säsong 1 utantill än, så jag måste ju jobba på det..

Jag köpte en ny mobil häromdan efter en noggrann besiktning av min gamla blommiga (okej, den var blommig) Siemens CL75. Min bedömning efter att ha gått igenom resultaten var att den redan nu lever på övertid och kommer med allra största säkerhet inte att överleva 8 månader till. Speciellt inte i en ryggsäck i Australien.
Så det blev en ny, den billigaste möjliga (men som enligt den klämkäcke Conny på Phone House var väldigt mycket mobil för pengarna) nämligen en stadig Nokia 3110.
Billig och enkel var den, men jag är ändå lycklig för nu kan jag ha min bästa plingpling-låt som ringsignal, nämligen E18 med Detektivbyrån. :D

Och nu ska jag bara vänta in en troligtvis otroligt mysig eftermiddag följt av ett avskedskalas ute på ÖT för ett par andra backpackande damer som passande nog beger sig till Indonesien den 25:e september.

Underbara datum.

Man lär sig nåt nytt varje dag...

..och idag har jag verkligen konstaterat att jag är sämst i hela världen på tårfyllda farväl.

ny väska & ökande separationsångest

Idag köpte jag en 60 liters big-bauta ryggsäck i sann backpackerstyle. Egentligen ville jag ha en ännu större, men snubben på Stadium tyckte den var för stor för mig. 
FÖR STOR? För MIG? W h a t t h e f u c k!
Min första impuls var att utamana killen i armbrytning för att visa att jag visst är stor och stark. Men sen uppenbarade sig bilden i mina tankar av en Stina som blivit baktung och tappat balansen på grund av för mycket packning i en alldeles för stor väska. Och hur hon likt en skalbagge som hamnat på rygg, hysteriskt ligger och sprattlar med armar och ben i luften utan att kunna ta sig upp.
Så hjälplös och så fruktansvärt pinsam.

Så jag litade på den erfarne killen på Stadium och köpte den lilla... 

höst i en vecka

Jag fick min höst, ändå. Inte för att sommaren har varit värd namnet. Men jag har trots det sörjt att jag helt och hållet skulle missa min favoritårstid (Jag vet att det är en synd i mångas ögon att älska hösten. Men det är så mysigt..) Men nu smattrar regnet trivsamt på mitt fönsterbleck, jag har precis varit ute med hunden och blivit totalt genomblöt och jag blir fjollig som en liten unge och tar sikte på oboy-paketet i skafferiet. Varm choklad, nya varma och torra kläder, en bra film, ösregn ute. Mysfaktor hög.

Fast  Australien är nog fetare...

Så, idag är det PRICK en vecka kvar. Planet mellan Malmö och Stockholm ska enligt biljetten landa på Arlanda exakt detta klockslag om exakt sju dagar. Sen är det bara 2 timmar och 40 minuter kvar tills vi lyfter igen. 
.... jag tror sprängs som en för hårt uppblåst ballong av alla känslor!

Det spelas en låt på min dator skadligt mycket just nu. Jag kommer alltid förknippa denna knasiga vecka med denna låt. I'm coming home again. Do you think about me now and then? 
(ladda ner: Kanye West - Homecoming)


En vecka kvar

Så, jag borde verkligen ta tag i det här med bloggandet, dels på allmän begäran men dels också på grund av att jag planerat att ha denna blogg som en spegel till resten av världen så att den också kan få ta del av mitt och Sannes liv på andra sidan jorden.

För ja, så är det. Imorgon är det en vecka kvar tills planet lyfter med oss från Arlanda och tar sikte på Kuala Lumpur och slutligen Sydney, Australien. Här nere i detta land fyllt med surfare, öken, backpackers och galna djur ska vi sedan befinna oss under lite mer än 7 månaders tid för att sedan avsluta vårt äventyr med ett par veckors semester i Malaysia. Wicked, men dock så sant.

Jag hade räknat med en viss form av resfeber, men den klena föreställningen ligger verkligen ljusår ifrån denna lycko-pirr-gråt-ångest som bubblar inom mig. Jag har redan tvingats ta farväl av en del av mina bästa vänner och fler hjärtskärande adjön är att vänta. SJÄLVFALLET kommer jag tillbaka och då kan jag fortsätta mitt svenne-liv (dock en fet erfarenhet rikare) precis som vanligt, det är jag fullt medveten om. Men åtta månader känns så avlägset, och alla vänner och min älskade familj kommer vara så långt borta.
MEN FAN VAD FETT DET KOMMER BLI! 

Denna morgon vaknades det tidigt, paniken av att inte varit tillräckligt förberedd skavde i tankarna så istället för lång sovmorgon blev det ett par timmar framför datorn i full färd med att skriva en snitsigt CV. Och detta, mina vänner, ska ju skrivas på ENGELSKA! (som bekant inte direkt varit min bästa ämne under skoltiden..) Såå.. lite risigt, men lagom smörigt blev resultatet och en att-göra-punkt blev avkryssad. Därefter skrevs det en packlista.. överst på denna hamnade punkten Foton+nostalgisaker. Så jag hoppas att alla ni, mina kära pussgurkor, förstår hur mycket jag kommer sakna er, trots att jag och Sanne ska ha the time of our lives.

Som en avrunding på detta första inlägg på evigheter så ska jag farmföra ett varmt TACK till alla ni som dök upp på min och Sannes avskedshappening i lördags. Ni gjorde vår kväll helt oförglömlig! (och självklart: Tack till alla ni som jag vet skulle kommit om ni hade haft mjölighet. Jag älskar er ändå. Be sure.)

Så, här ska fanimej uppdateras på denna sidan framöver, så höll ögonen öppna och lägg in länken i favoriterna. För snart bär det av, fellas!
 
 image8