stinelin - min lilla värld i den stora

Sand ar inte min grej. Speciellt inte i kombination med osregn och lackande talt och bilar. Och verkligen inte tillsammans med svettluktande, lonnfeta och extremt otrevliga "man". (om man kan kalla en 5-arig agare av en Y-kromosom istoppad i en 25 arings kropp for man)

Sahar ar det. Vi bokade ett besok till varldens storsta sando - Fraser Island - utanfor orten Hervey Bay. Vi bokade och BETALADE en self-drive safari. Vilket innebar att vi tillsammans med 7 andra backpackers blev tilldelade en jeep, campingutrusting och dylikt samt "information" om "sakerhet" och "aktiviteter" pa denna sando. och med detta fick vi under eget ansvar ta oss runt pa on. Yes... trevligt va?

Om inte..

 - Alla vara gruppmedlemmar, bortsett fran tva nya trevliga tyskor och en valuppfostrad engelsman, visade sig vara totalt ohjalpsamma, otacksamma, illaluktande och allamant vidriga mansgrisar utan en enda vettig tanke bakom pannbenet

-Alla vara talt visade sig vara obrukbara samt forsedda med diverse hal som blev sa mycket mer markbara under ett oandligt osregn

-Var jeep aven den visade sig vara forsedd med valplacerade hal som lackte bade sand OCH vatten

-Var jeep visade sig ha ett vardelost batteri och vagrade kora

- 99% av var resa bestatt av brak, diskussioner och skitssnack

Sa vi brudar bestamde oss slutligen for att sparka ut och lasa in pojkarna i den lackande jeepen och sjalva ta in pa ett TORRT hotell. Med sang, tv, micro, vattenkokare, brodrost, toalett, dusch, rinnande vatten och TVAL PA SANGEN. Dyrt. Men smakar det sa kostar det.

Och aldrig mer Fraser Island.