stinelin - min lilla värld i den stora

168 centimeter lång och ca 58 kilo tung mötte jag idag en stor utmaning. En utmaning i form av två europapallar fyllda till tre meters höjd med lådor lika höga och garanterat minst lika tunga som jag själv. Dessa pallar skulle jag sedan med hjälp av en handtruck (jag är inte direkt världmästare i i truckkörning - inte ens när det gäller en sådan utan ratt och motor) transportera genom hela lagret och lasta av alla mysiga lådor, en efter en... Innan jag ens börjat lasta av lådorna började svetten lacka. Jag kom så långt som fem meter från urpsungsplatsen när takhöjden plötsligt sjönk till cirka 2 meter och 55 centimeter och därmed för lågt för mina lådor. Så då var det bara att börja packa av. Jag stönar, jämrar mig och suckar när en fin dam som packar upp varor från något choklad-företag rusar förbi. Hon har fint permanentat präkigt lagt hår, dyra guldsmycken, proper sminkning samt små handskar för att skydda sina kvinnligt långa naglar från de slitande chokladförpackningarna...

-Åhh, stackars liten! 
-Ja, inte fan var det Einstein som lastade upp grejorna på dessa pallarna..
-Nej, men det var garanterat en karl! Det lovar jag dig! bittert ansiksuttryck
-Öhh..? Varför?
-Men, det förstår du väl!

Ännu bittrare efter ett missat fan-vilken-pest-mannen-är-medhåll ger hon mig ryggen 

En annan gång satt jag och småpratade med en av mina käraste kollegor då vår personaltoalett kom på tal. Eftersom damernas toa är under ombyggnad måste vi alla dela på herrarnas. Nemas problemas, tyckte jag. Toalett som toalett, det jobbigaste är ju att män tenderar att bajsa mycket längre än kvinnor, men annars är det lugnt.

-Ja, och att de ALDRIG kan lära sig att fälla ner sitsen! Jag menar, hur svårt kan det vara? Så JOBBIGT det är att behöva fälla ner den HELA tiden. SUCK!
-Mmm.. Otroligt jobbigt verkligen, tar säkert en halv sekund att ta fram handen och putta ner sisten. Om du är långsam, vill säga..

Överallt pratar människor av det kvinnliga könet om hur grisiga, slarviga och framförallt hur genomgående onda precis alla män är. De ligger med din bästa vän, de bedrar dig och städar aldrig huset. De tar aldrig ansvar, de är lata och skämmer ut dig för dina vänninor när de inte har rakat sig och bär omoderna kläder när de ska handla mjölk i närbutiken. De är inte nöjda med din kropp när de läser tidningar med bilder på lättklädda kvinnor. De är otrogna när de spanar på den heta F-kupe-blondinen i baren. Och de orkar aldrig lyssna på dina känsloutspel om din elaka kompis som köpte likadan klänning som du utan att fråga. Vilka SVIN de är. USCH!

Jag menar, brudar, ärligt. Varför inte bara inse att vi ÄR olika? Tror ni inte att de är sjukt lessa på ert tjat om dina tjocka lår, dina överdrivna analyser av ert förhållande och i din det närmsta militäriskt noggranna  vana att ringa honom MINST tio gånger om dagen när den stackaren äntligen fått en stunds andrum för sig själv.
KIllar behöver över lag en lite större dos av sexualitet än kvinnor. De har med hormonerna att göra. It's due to nature, babe. 
Snubbar känner sig inte värdelösa när de inte bäddar sängen varje morgon och mår inte sämre av att leva på junk-food då och då. De pallar inte bry sig om dina svallande känslor dygnet runt. De tar det som det kommer. Helt hälsosamt. Helt naturligt. Och framförallt, de TÄNKER inte alltid som kvinnor. PUNKT.

Och ärligt, har du aldrig varit otrogen, fantiserat om andra män eller levt dubbelliv någon gång? Tror nästan det, ey?

Vill ni ha respekt, så ge respekt. Mannen är Guds gåva till kvinnan.

Och pojkar, jag älskar er, fast ni är puckon. Och jag kan också vara lösaktig, samvetslös och skita i att bädda ibland. Faktiskt.