Ibland kan man inte sluta undra varför..
"40-årig kvinna påkörd utanför Spyken i Lund. Hon fördes till sjukhus och avled senare av sina skador."
Man läser, tar åt sig en smula men tänker: Usch, stackars kvinna, stackars chaufför, stackars anhöriga... Stackars dem. De där som man inte känner, de för oss fiktiva personerna beskrivna i en tidning som - vilket man oftast inte reflekterar över - faktiskt speglar verkligheten. Det som beskrivs händer verkligen. Det kan vara vem som helst, någon du känner - till och med någon du tycker om. Men hur stora är oddsen, tänker du där du sitter med din trygga frukost och morgontidning.
Jag minns när en lite rundare Maggan ett par månader innan min student stolt meddelande att hon minsann skulle bli mamma för tredje gången och att hon skulle lämna oss ett tag innan terminens slut. Fruktansvärt sorgligt, tyckte jag. Maggan som är en sån underbar lärare och just en sån jag behöver för mina sista betygs-pepp. Under två år på Spyken hade hon varit en av de få faktorer som faktiskt hållt min motivation uppe. Men, självklart unnade jag henne detta. Vem gör inte det? Och mina betyg blev ju inte direkt dåliga iheller. Maggan drog och vi pratade aldrig igen. Men hon fanns alltid kvar i minnet som den där sköna läraren i Kulturhistoria...
Och ett och ett halvt år senare så läser man tidningen, hör ryktena, pusslar samman, blir orolig och får slutligen sina farhågor bekräftade...
Livet är så förbannat jävla orättvist ibland.
Maggan, vi tänker på dig, vi tänker på din familj - det gör vi säkerligen allihop. Vila i frid.
Man läser, tar åt sig en smula men tänker: Usch, stackars kvinna, stackars chaufför, stackars anhöriga... Stackars dem. De där som man inte känner, de för oss fiktiva personerna beskrivna i en tidning som - vilket man oftast inte reflekterar över - faktiskt speglar verkligheten. Det som beskrivs händer verkligen. Det kan vara vem som helst, någon du känner - till och med någon du tycker om. Men hur stora är oddsen, tänker du där du sitter med din trygga frukost och morgontidning.
Jag minns när en lite rundare Maggan ett par månader innan min student stolt meddelande att hon minsann skulle bli mamma för tredje gången och att hon skulle lämna oss ett tag innan terminens slut. Fruktansvärt sorgligt, tyckte jag. Maggan som är en sån underbar lärare och just en sån jag behöver för mina sista betygs-pepp. Under två år på Spyken hade hon varit en av de få faktorer som faktiskt hållt min motivation uppe. Men, självklart unnade jag henne detta. Vem gör inte det? Och mina betyg blev ju inte direkt dåliga iheller. Maggan drog och vi pratade aldrig igen. Men hon fanns alltid kvar i minnet som den där sköna läraren i Kulturhistoria...
Och ett och ett halvt år senare så läser man tidningen, hör ryktena, pusslar samman, blir orolig och får slutligen sina farhågor bekräftade...
Livet är så förbannat jävla orättvist ibland.
Maggan, vi tänker på dig, vi tänker på din familj - det gör vi säkerligen allihop. Vila i frid.
Kommentarer
Postat av: hanna
Fy fan vad jävligt. Livet slutar aldrig att ge oss dessa plötsliga piskrapp. Jag tänkte faktiskt tanken att det hade kunnat vara en lärare. Usch, vad hemskt.
Trackback