Varför ska det vara så himla svårt?

Egentligen.. hur svårt kan det vara? Hur kan lite mörker och kyla och tillfällig tristess och motgång bara trycka ner en i asfalten som ett överkört djur? Varför är så många otroligt nere och äckligt pessimistiska såhär års? Inte ens den tillsynes obotliga optimisten Stina lyckades detta året. Vad är det för fel, Sverige?

Det är ju verkligen inte svårt att bara dra på smilbanden, le och skratta. Och jag lovar, både du och jag blir gladare. Kan kännas tungt att le utan glädje till en början, men efter ett tag blir man faktiskt glad på riktigt. Och det smittas.

Jag testade.

Normalt sett blir ju responsen på ett arrogant bemötande från en annan människa just detsamma. Du bitchar tillbaka, helt enklt. Och arroganta personen nr 1 svarar en gång till med att bli ännu mer negativ och och tillslut blir troligen båda parterna asförbannade på varandra och båda lämnar situationen ruskigt bittra. Och resten av dan är för båda totalförstörd.

Gårdagen på mitt super-service-jobb var för mig en ovanligt lättflytande dag och jag beslöt mig för att göra ett litet experiment på ämnet. Att bita hop och för en gångs skull låta min ljusa dag lysa upp en kunds uppenbarlig becksvarta tillvaro.. och inte tvärtom, som det alltid annars brukar bli.

Scenario:
Sur-Tant med mungiporna i axelhöjd: Har du ingen nyare förpackning av detta pålägget?
Stina med mungiporna i öronhöjd: Jojomän! Annars så fixar vi fram det!
Sur-Tant med mungiporna i knähöjd: Ja, och jag vill inte ha det med såhär mycket fett! Och lägg det fint i förpackningen! Jag förstår inte att det ska vara så svårt.. Dagens service. Och de ska kalla sig delikatessavdelning.. Mumla mumla. Bla bla... 
Sur-Tant snubblar över sina mungipor.
Stina envist med leendet i behåll: Jaa, men det förstår jag. Jag ska fixa ett fint paket här till dig, vännen. Hur mycket vill du ha? 
Sur-Tant hissar upp mungiporna en aning: Öh, ta ett hekto ungefär..
Stina idel solsken: Såååja, där har vi den! var det något annat?
Sur-Tant börjar bli Glad-Tant: Åh, så..fint. Tack.. ska du ha!
Stina: Tack själv! Ha en underbar dag!
Tant, numera med ett ärligt leende på läpparna: Jaa, detsamma, lilla vän! Och tack igen, för hjälpen! Hejdå! 
 
Tanten knatade senare iväg och plötsligt verkade rullatorns hjul nog rulla lite lättare mot golvkaklet och handäskan vägde nog ett par kilo mindre, för varenda människa hon senare mötte inne i affären blev bemötta med ett litet leende.



Jag lovar, lilla tråk-svensk, det går att vara glad trots denna exremt fantasilösa årstid. Helt ärligt. Prova ska du se. Så blir alla andra genast också lite gladare. See?
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback