Moskva - Varmt valkommen till Ost

Forst maste jag be om ursakt for att jag inte laddat upp nagra bilder nar vi redan tagit en hel del som i verkligen vill dela med oss av.. Men i Ryssland har inte foljande saker uppfunnits: USB-port (inga bilder till datorn, alltsa), vattenkokare (man kan fan inte ata nudlar), trafikregler, engelska, katalysator (luften ar trogflytande har)..och microvagsugn ar endast en lyx for de allra rikaste.

Mycket har hant sen sist, aven om det inte gatt sa lang tid. Det borjade med att vi skulle ta ett natt-tag till Moskva. Jag hade kant mig valdigt konstig under hela dagen. Lite trott och orkeslos.. Nar vi sedan skulle bara var inte sa obefintliga packning gnom ett regnigt St Petersburg borjade marken under mig svikta. Vaskan vagde plotsligt 500 kg och min kropp skrek "ENERGI, ge mig energi!! Massor och pronto!"

"Okej" sa jag och letade genast efter energiladdad och billig sadan. Och eftersom Rysslands storstader ar valdigt dyra sa var det enda alternativet i den stunden.. det gor ont att erkanna.. McDonalds. Och dar satt jag fem minuter senare med en McTasty i handen. Jag vet, det verkar otroligt, men sa ar det. Det finns bildbevis.

Sedan vagde vaskan sina vanliga 100 kg igen (nastan) och vi kunde lugnt ga till taget och varan sovkupe dar Matilda motte sin stora Idol Sascha, en ingenjor fran St Petersburg.

Val framme i Moskva mots vi av... ett antiklimax. Stora enorma betonghus, avgasmoln, buttra manniskor.. och borta var alla praktfulla byggnander. Allt var en enda graskala, husen, manniskorna, vadret.. ja till och med snon pa marken ar gra. Vara vaskor vagde ton och tunnelbanan var - tror det eller ej - valdigt vacker men sa totalt kaotisk. Bara galna ryssar och kyrilliska bokstaver overallt. Trots en tillsynes utforlig karta tog det oss aterigen 2, 5 timmar att na vart hotell.

Alla alskar Lenin har. Overallt finns hans nuna printad. Nagon hade till och med lagt roda rosor vid hans grav pa roda torget. (och av mig fick han ett hyllingsfoto framfor graven..det kommer) Var och en lever mer som en individ i den stora gra massan, ingen sticker ut, ingen bar nagot fargglatt. Knappt finns det nagra palsmossor. Kommunismens kollektiva roda sjal kanns fruktansvart mycket tydligare i Moskva an i St Petersburg.

Men dock var besoket i Kreml mycket givande och likasa St Basil's katerdralen pa roda torget. Den var verkligen precis lika vacker som man forestallt sig. Ungefar som ett gigantiskt pepparkakshus med karamelltoppar i alla mojliga farger. Man ville bara ata upp den. Dock ar det nog inget jag vill rekommendera.

Vi vaknade imorse, helt installda pa att idag skulle vi paborja var resa med transibiriska - mot irkutsk. Och att det var Tildas fodelsedag, dvs 1:a april. Jag hade till och med skrivit ett grattis-brev och lagt vid hennes nattduksbord.
Varpa matilda kommer in och fragar varfor hennes mobil visar 31:a mars.. Och efter en stunds funderande kom vi fram till att det nog berodde pa att det ar dagens datum. Och plotsligt var inte Tilda 21 langre, och vi fick en extradag i Moskva att flanera lite.
Som det kan ga!

Men IMORGON ska vi faktiskt hoppa pa taget mot evigheten i Sibiren. Nu ar vi annu mer redo. KOmmer nog inte skriva har pa ett tag nu eftersom dator inte ar sa vanliga ute i tundran. Vi hors snart.

Saknar er darhemma mycket mycket just nu. Manga smartsamt mycket, flera lite mindre och andra ar jag valdigt glad att inte behova traffa alls :)

Mamma och Pappa - Ni ar bast!

Borsch och vodkashot utan palsmossa

privjet!

Vi sitter just nu pa ett internetcafe i St Petersburg, gomt bakom en erotisk gayaffar med en hystersikt snygg kille bakom disken, som ju formodligen ar jsut gay. Tji fick de tva stackarna av oss som ar singlar.

Anayway. Vi kom till St Ptersburg nan gang mitt pa dagen igar, lagom trotta, lagom bakis efter att ha spenderat kvallen pa hostelet i helsingfors tillsammans med Henri och hans galna upptag. Fick en favorit i repris med BH fylld med frukt. Dock inte mangos denna gang, utan applen. Bilder kommer. Henri ar kung.

I vilket fall, vi kom hit.. med tusen kilo pa ryggen och hade inte en aning om vart vi skulle. Exakt allt stod med ryska bokstaver och vi konstaterade ganska snabbt att ryssarnas engelska-skills ar tamligen begransade och i de flesta fall helt obefintliga. Saa.. i cirka tva timmar yrade vi runt yra trotta och hungriga genom en myrstack av tunnebanor, milshoga rulltrappoir och gator fyllda med stressade manniskor. Ryska manniskor. Otroligt ryska. Det AR verkligen palsmossor, skinnjackor, sma tjocka allvarliga gubbar med handerna bakom ryggen. Det ar praktiga damer med rott lappstift och langa palskappor. Det ar de tva-meter-langa-pinnsmala och smatt oversminkade donnorna med blonderat har och stilettklackar. Men manniskorna ar ocksa overlag valdigt vackra och..valdigt treviga och gastvanliga om man val ger dem tid.

Vi hittade faktiskt vart hostel tillslut. Tva trappor upp i det skabbigaste trapphuset jag sett med fimpar, stentrappa och urinstank. Men val inne pa boendet ar det valdigt rent och mysigt. Och vi bekantade oss genast med ett gang ryska ungdomar som bjod oss pa te och fattiga riddare. Fina kids.

Ryssland ar verkligen precis exakt sa som jag forestallt mig det. Idag foll dessutom snon framfor ogonen nar vi strosade runt pa gatorna och spanade in alla de helt otroliga byggnaderna som tronar upp sig overallt. Och inte sallan traffar man pa sarade man i stridsuniform utan armar och ben, med en olbruk och ett uppgivet ansikte. Sorgligt men sa sant.

Dagens lunch bestod dessutom av rodbetssoppa (borsch) med tillhorande vodkashot som ingick i priset.

Jag lever just nu pa ett stalle som jag dromt om att uppleva sen jag var fem. Helt sjukt. Och allt ar som jag forestallt mig, och nu hander det pa riktigt. Jag fattar det knappt.

Imorgon ska jag och Tilda dansa med valnaderna i Vinterpalatset precis som Anastasia gor i en av mina absoluta favoritfilmer, som jag hoppas att ni alla har sett! (alla utom matilda da..hihi)

Imorgonkvall drar vi till Moskva pa en snabbvisit dar vi kommer bo en natt, sen ar det dags for The Train. Fem dagar ombord pa ett tag. Nudlar och bonor, nudlar och bonor: here I come!

I LOVE RUSSIA.

Dasket på Finlandsfärjan

Hyvää! Jag och mina buddies befinner oss nu på finsk mark. Närmare bestämt på STadion Hostel. Helsingfors.

Vi började det hela med ett extremt antiklimax av vår hajpade Finlandsfärja. Hur ofta har man inte hört om det galna fylleslaget på däck och festen som skulle vara ända tills färjan gick iland kl 10? Istället blev det en lång förfest med aningen för mycket och lite för billig dricka i vår klaustrofobiska lilla hytt på undre däck. bland råttorna UNDER bildäck. Därefter drog vi vidare upp till "dansgolvet" och fann två rödkindade ryssar på explosionsgränsen sittandes med förhoppningarna lysandes i ögonen när tre lättklädda, aningen förfriskade svenskor äntrar placet.

Men tji fick dem. Tji fick också den aspackade..förmodligen också ryske.. dansaren med lökringar som förföljde oss över hela fartyget.

Våra räddare i nöden blev tre små Finlandssvenska pojkar som bjöd in oss på efterfest i deras lyxhytt. Dessa pojkar har även lovat att under morgondagen guida oss i denna extremt vackra stad. Imorgon har vi också en date med min fina finske supervän Henri. Jag längtar så det smärtar. På fredag bär det sedan av till Ryssland och St Petersburg. Förväntningar höga.

Internet är gratis, men jag har en galen mexikanare flåsandes i nacken och känner mig manad att sluta och ge honom datorn.
Backpackerlivet är tillbaka. Fulltime.

Hejdå på ett tag

Jag vaknade. Jag vaknade jävligt tidigt. Och jag insåg.. vi kommer åka idag. Det är sista gången på två månader jag får vakna varmt och mjukt och vara relativ utvildad. Jag lagade min frukostgröt, kokte mitt varma te och såg ut genom fönstret.. Såg ett tungt ruggigt snöfall och istapparna hängde ner från stuprännan.
Och jag log för mig själv och tänkte: And it just keeps getting worse.

Sibiriska tundra: vi räds dig fan inte!




Vi ses och hörs någon annanstans än Sverige, vänner. Nu ska Stina flytta in i sin ryggsäck igen. Mitt älskade snigelskal. Håll ut!


37 graders resfeber... Jag tror fortfarande inte jag fattat grejen.

Hejhejhej. Nu är det en halv prinsesstårta senare och jag är för mätt för att överhuvudtaget reflektera över diverse glömda saker och icke-utförda förberedelser. Jag hoppas helt enkelt på att allt är i sin ordning. Jag har med mig mitt pass och några viktiga papper och lite cash... Resten löser sig. Det gör det alltid. Snart måste jag sova, för snart kommer jag vakna och förhoppningsvis inse: VI SKA ÄGA ASIEN!


För att friska upp minnet, här kommer en liten repeat på vår reseplan:

24/3 Tåg från Lund till Stockholm
där vi hoppar på (och festar sönder) FINLANDSFÄRJAN till Helsingfors
25/3 Ankomst Helsingfors Pigga, glada och inte alls bakfulla (det är vad jag ska säga till mamma)
27/3 Avresa Helsingfors (där vi hunnit träffa och lämna min käre finske vän Henri), ankomst St Petersburg
29/3 Avresa St Petersburg
30/3 Ankomst Moskva
1/4 Avresa Moskva
Där vi ska storfira fröken Brandins 21-årsdag med en nästan 5 dagar lång tågfärd
5/4 Ankomst Irkutsk Med träsmak i hela kroppen  
6/4 Avresa Irkutsk
8/4 Ankomst Ulaan Baator
Där vi ska äta potatismos majonäs och get i 4 dagar
12/4 Avresa Ulaan Baator
13/4 Ankomst Peking
15/4- 4/5 Rundresa Intrepid Roam China
7/5 Avresa Hongkong till Tokyo
Där vi förhoppningsvis ska träffa och bo hos min japanska underbara lilla vän Haruna. Samt åka massor av tåg (Kanske i lite mer komfortabel tappning) under 7 dagars tid och besöka förslagsvis Kyoto och Hiroshima.
23/5 Avresa Tokyo till Kastrup vidare mot Sverige, Skåne... Dalby... Gamla vebeödsvägen. Behöver jag tillägga nåt mer...?

My bag is back

Alltså, ärilgt.. Klockan är ingenting. Och ändå kan jag säga: Jag är nästan klar.

 

Såå, nu kan jag snart ta en tur tlll min lillestorebror med familj bara för att jag älskar dem... och lite för att Madde ska bjuda mig på tårta. Men mestadels på grund av förstnämnda :)

Lite hink och lite kultur

Vi var tre tjejer. Vi hade alla ett rejält sug efter att göra en resa. Vi ville till Asien. Men vi ville - som Matilda så fint utryckte det - inte göra den där standard-sydostasien-grejen och sitta och enbart dricka billig sprit med sugrör ur en hink på en paradisstrand under tre månader. Vi ville få ut nåt mer. Sätta lite intellektuell prägel på det hela. Nåt lite annorlunda.
Vi hade samma planer, men vi hade inte en aning om att vi alla tre gick och bar på samma funderingar. Men så var det två av oss som efter ett jäsigt besök på Jensens Böfhus hamnade i ett lökigt industriområde i Malmö (nåt sånt var det va..?) som kanske gav lite rysk inspiration. För nu avslöjades de första planerna. Ännu var den tredje parten, dvs jag, helt ovetande om detta. Jag var även totalt ovetande om att en av mina framtida resekamrater ens existerade.
 Dock var ju den andra ingen annan än min bästa vän. Och hon insåg att vi alla tre gick och bar på samma drömmar så hon förde därigenom ihop oss, ganska säker på att vi var av samma skrot och korn. Och så rätt hon hade. 


Så nu står vi här. Stina, Tilda och Matilda. 
Med avresedag 24e mars 2009. Imorgon. Vi beslutde som bekant att köra på den lite nordligare delen av Ostasien, lite tåg, lite öken, lite tempel, lite murar, lite sushi, lite geishor... lite finlandsfärja.  

Vi kombinerade liksom kulturen med hinken. Och fy fan vad bra det kommer bli.

Idag ska det packas packas packas. Min väska är redan halvfull efter all mat.. Och jag som skulle packa lätt. 


Jag kommer självklart uppdatera min blogg så ofta jag får möjlighet. SÅ för fan: lägg till mig bland dina favoriter om jag inte redan finns där!!!!!!!!!! 
NI finner resan ur andra ögon på Tildas resedagbok:
http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=257503&section=undefined

Dagens

-Ja, men alltså.. han är jag fast man, liksom.
-Haha, jo men det trodde jag om honom också. Att han var precis som jag.. fast man. Men jag trodde ju galet fel..
-Det är sant. Fast.. han är som du, fast mus.

Där slog du verkligen huvudet på spiken, slemmis!

Pre-travelling. Part 2

Idag var det mat som stod på inhandligslistan. Så jag tog min fars stora, röda, och extremt icke-miljövänliga SUVsom drar typ en liter milen, satte TIlda i sätet brevid och drog till det billiga paradiset Lidl. Där inhandlades allt jäkla möjligt nödvändigt som nudlar med curry och kycklingsmak (proppfulla med glutamat - NICE), billighets-märkes-makrill på burk, pulversoppor, fiskbullar (jaja, det var bara jag) och dubbla kex med chokladfyllning. Ni vet såna där ljuvligt sötsliskiga som smälter i solen på sommaren och kladdar choklad i hela väskan.  

Men vårt största fynd var nog trots allt.. toapappret. Efter att ha blivit varnade för att toalettpappret i vagnarna  på tågen endast fylls på en gång dagligen och då skapar rusningstrafik av bajsnödiga mongoler så kör vi det säkra före det osäkra och tar med egen rekvisita.
Och vi fyndade stenhårt genom att köpa 64 toarullar för 11,99. Beat that bargain, fuckas!


Jag måste gjort något jävligt dåligt

Ursäkta, min herre, du tappade något! Men vad är det? JAHA, det var ditt samvete..


Pre-travelling. Part 1

Oj oj oj. Jag och Tilda har nog varit världens duktigaste idag. Det måste vi har varit. Vi handlade ALLT sånt där nödvändigt.. typ: 

  • Sovsäck
  • Bestick
  • Stöldsäker pengaväska
  • Ät-skål. En väldigt RÖD sådan efter en halvtimmes beslutsångest.. 
  • Multi-tool (wannabe schweizisk armé-kniv från tiger)
  • Vitamintillskott (överkurs, jag vet)
  • Försvarets hudsalva - med vanlijdoft i rosa förpackning för oss tjejiga antifeminister 
  • Anteckningsblock, Asia-bibel samt tusch- OCH gelpennor
  • Öronproppar
  • Plåster
    Och bäst av allt:
  • En klänning kort och tajt nog att bära en natt under vår resa med Finlandsfärjan 

Stor applåd till oss, tack! Och imorgon ska vi (jag!!) KÖRA till Lidl och handla proviant till den längsta tågresan i vårt liv. Typ nudlar, makrill på burk, mjukost på tub, nudlar, knäckebröd, tonfisk på burk, nudlar och lite pulversoppor.. Proviant som kan va bra att ha när vi tröttnat på piroger, vodka, rödbetssoppa... och på Mongoliets specialiteter, typ get med potatismos eller ris med majonäs och rivna morötter med get-gräddfil..



På Stadium:

Stadium-duden: Hittar ni vad ni letar efter tjejer?
Stina: Jaaadå, klart vi gör! Ser vi så vilsna ut..?
Stadium-duden: Neejdå! Eller...lite kanske.
Stina: Neeejdå, vi klaarar oss! Loser, klart vi klarar oss. Man har väl rest förr.. DÖH.

Fem minuter går. Stina har beslutsångest över vilken färg hon ska ta på plastskålen för 19 spänn, efter att Tilda såklart tagit hennes förstahandsval.

Stina: ÅNGEST!
Stadium-duden: Nu igen? Över vad? Hjälp?
Stina: JA, jag vet ju fan inte vilken färg jag ska ta! Shit!
Stadium-duden: Ehrm..

I kassan, en evighet senare. Stina och Tilda är väldigt nöjda över att själva ha hittat dem och ska betala sina SMÅ fina, utrymmes-snåla sovsäckar.

Kassörskan: Du vet att detta är en junior-säck va?
Stina: Eh, näe? Får jag inte plats i den då?!
Kassörskan: Alltså..nej.. Vänta ska jag säga till min kollega att visa er sovsäckarna... Vill du hjälpa dessa tjejerna att hitta vad de letar efter?
Stadium-duden (förmodlgen den nöjdaste Stadium-duden i hela världen): Hehe, JAVISST vill jag det. Kom här så ska jag hjälpa er tjejer! HEHE.

Stina&Tilda: EMBARRASSMENT!

Soo naive, yet so

Ibland undrar jag bara vad jag gör för fel? Är det verkligen mitt eget fel att jag alltid lämnas där med dumstruten på huvudet med en näsa längre än Pinocchios?
Kanske är det så att jag för alltid är dömd att vara lilla blonda, naiva svenska flicka med dessa djupblå ögon..som alltid tror på alla tomma löften och vackra ord som sägs till henne?
Guess so.



MEN HEY. Vem bryr sig? Jag har körkort, jag har en ryggsäck som ska fyllas och två Matildor som ska tas med ut i världen. Det kan inte bli bättre!


YES, mitt bästa kort är numera mitt

Det kommer va litet. Rektangulärt. Det kommer va rosa. Det komer ha en bild på mig infällt i sig. Och min underskrift. Det är för tillfället endast ett papper i kombo med mitt ID-kort.
Men huvudsaken är: DET KOMMER!!!

Jag är numera en godkänd bilförare gott folk. Jag får köra bil UTAN den gröna fula snuskiga skylten som vägrar fastna på bakrutan. Jag får köra ensam i bilen. Jag har tagit ett steg närmre min frihet.

FY FAN VAD JAG ÄR BRA!

Pippilotta Viktualia Rullgardina Efraimsdotter Långstrump

Hah, gjorde nyss ett test på Facebook. Vilken svensk är du?

Mitt resultat blev ingen annan än fröken Pippi Långstrump. Detta med motiveringen:
"Den självständiga och egensinniga som går sina egna vägar"



Tja, är det någon svensk jag överhuvudtaget skulle vilja vara så är det ju hon... En oändlig och bottenlös kappsäck med guldpengar, total frihet, en helt egen vilja en farsa som är kung i Söderhavet, inga gränser och normer.. och en super-size-villa helt för sig själv. Wouldn't mind.

Och på tal om kappsäck... RYGGSÄCKEN ÄR FRAMME GOTT FOLK. Visumen är klara (de finns i passen..ehrm) biljetter och vouchers är erhållna. Vad fattas? INGET. Snart sticker vi. 
Det känns på riktigt nu, vänner. 
Snart sticker vi 


SORRY LI

RÄTTELSE från föregående inlägg: Även jag är en obotlig härmapa eftersom min goda vän Anneli Dahl och hennes lika söta vän Anneli Axelsson faktiskt var våra förebilder och drog till Oz året före och därmed ännu coolare än vi. DOCK bör tilläggas att de inte stod ut med det tuffa fruktplockarlivet i mer än två dagar.. ;)





För tillfället funderar jag på vad jag kan tänkas ha kunnat begått för fruktanvärt brott som kräver detta straff. Morgonen började redan kl 4 av en molande smärta i ryggen.. sporadiska knivhugg i navelhöjd. Nej nej och åter nej.

Härmed ber jag en bön till Gud och ger honom en chans att bevisa sin existens:
Snälla jävla Gud: Gör så att mina farhågor inte stämmer. Snälla. Skulle kunna lägga mig på mina bara knän, bara jag slipper få tillbaka den där smärtan. 
Amen.  

Monkey see, monkey do?!

Men ärligt, människor: SELUTA härma oss!
Jag får spel på alla bilder på facebook och överallt.. Faser Island, skydiving Cairns, Whitsunday Islands..Sydney, Melbourne, Aussie Zoo.. blaa blaa blaa. Kom på nåt själv för fan. Vísst, det är inga originella saker, alla turister som besöker Australien besöker dessa ställen och gör exakt samma saker som vi gjorde. Då som nu. Framförallt svenskar. (såklart, de måste ju göra om alla andra)

MEN när jag utan överdrift kan konstatera att jag har minst 20 bekanta som befinner sig i det otroliga landet på andra sidan klotet...så kan jag inte mer än att sorgset medge att 8 månader i Oz inte längre är mer exotiskt än en vecka på Mallorca..

Fast..vid närmare eftertanke så är det inte många som plockat meloner till yttersta utmattningsgräns i Gayndah, mitt i bushen, bott i en halväten husvagn med inneboende husmus och två engelska tards och en irländsk Bruce Lee. Inte fan har de sovit i en jeep med med handbroms i rumpan under en veckas tid. De har inte plockat vindruvor och skurit sparris tills de tappat känseln i fingrarna.. inte heller har de bott på en farm 10 mil från närmsta stad och 2 km från närmsta mobilmottagning samt ca 5 mil till närmsta internetanslutning. Där har de inte bott och levt tillsammans med en skara människor som långsamt höll på att förvandlas till ett gäng mangos. Mangos med allergiska utslag och rödsvullna kroppar.

Och de har definitivt inte liftat med en random hippie över halva landet  i en kuddfylld, säteslös buss med rökelsedoft ..!

Nejnejnej, liiite coolare var vi nog trots allt. Och liite före de flesta andra. Och kom nu för guds skull inte och säg att ni tänkte ta finlandsfärjan till Helsingfors och tåget hela vägen till Peking för att sedan avsluta med en tur till Japan och boende hos en god vän i Tokyo...
Blir det nästa it-thing så sa jag antingen gräva ner mig eller skapa mig en titel som resetrends-guru!



"2 girls" är för alltid liite slemmigare och liiite coolaste. Fo sure, Sanne!


Ledighet overflow

Yepp, Navid och Gudarna är bäst. Och Hanna. Och Maya. Och Marie. Och tre-öls-berusning.
Och det hjälpte mitt psyke upp på respektabel nivå igen. Vill passa på att tipsa om Navids geniala bloggprojekt 365 saker du kan göra 
http://www.365saker.se/


Hjälp! Jag hade missuppfattat mitt arbetsschema. Efter att varit inställd på en sista stadig arbetshelg blev jag informerad om att den sista helgen på Coop för min del var den när jag låg nerbäddad i sängen med en värmedyna under mig och obeskrivlig smärta i ryggen. Likaså var jag säker på att även denna dag skulle spenderas där. Men nej, inte det.

Vilket innebär att jag har 3 (TRE!) oplanerade dagar av ledighet. HJÄLP. Vad gör man med tiden?? 



Jag vaktar min brevlåda noga. Väldigt noga. Bosse från Stockholm - killen vilken vi betalat massa cash för att fixa våra resprylar - skulle för en evighet sen skickat våra visum, resplan, diverse info SAMT våra pass. Hallå, vi sticker om tre veckor och killen sitter och håller på våra pass!! Bosse i Stockholm - för faaan!
Folk frågar ifall jag har resfeber. Ifall jag är nervös.. Ifall jag börjat packa. Då svarar jag:

NEEEEJ, för jag fattar inte att vi ska åka!

Frustration

Åh, åh och ÅH. Jag är så förbannad. Så förbannad att jag funderar på att leva på junk-food i en månad, bli tjock, klippa av håret och flytta ut i en hydda i skogen och bli eremit. Bara prata med de få stackarna jag litar på.
Ringa dem ibland, sådär.

Eller så går jag i kloster. Utan att tro på Gud.

 Men nu ska jag ta en av de - förhoppningsvis - väldgt få återstående körlektionerna i mitt liv, gå på gymmet, träna fram lite endorfiner samt fika med med min gudinna till mamma.

Och ikväll bira med Hanna - Navid - sen är jag glad och lycklig igen. Slut. Fred ut, people.

Navid

De tycker hon är konstig när hon springer rakt ut i ett ösregn.
De tycker hon är konstigare när hon kommer hem och är pisseblöt igen.
De tycker hon är knäpp när hon matar fåglar på sin balkong.
De tycker hon är knäppare när hon hälsar på folk som hon sett på stan fast bara en gång.

De tycker hon är mongo när hon gråter för en död grävling hon sett.
De tycker hon är ännu mer mongo när hon tittar på tecknat trots att hon har fyllt 21.
De tycker hon är sjuk när hon pratar om att åka till Asien.
De tycker hon är sjukare när hon åker till Asien och sen kommer tillbaks igen.

Men hon vet! Hon vet! Det är hennes hemlighet!
Hon vet! Hon vet! Det är hennes hemlighet!
De vill gärna veta vad hon vet,
men hon är tyst och säger inte det, nej.
Vintern kommer men inte kommer hon ut och fara,
Hon har nåt som håller händerna varma.

De tycker hon är skum när hon tar kort på sniglar en dag efter regn.
De tycker hon är ännu skummare när hon framkallar korten och sätter upp dem på väggen.
De tycker hon är störd när hon skriver dikter om allting som hon har för sig.
De tycker hon är så störd i allt hon gör, hur hon rör sig, hur hon för sig.

Hon vet! Hon vet! Det är hennes hemlighet!
Hon vet! Hon vet! Det är hennes hemlighet!
De vill gärna veta vad hon vet,
men hon är tyst och säger inte det, nej.
Vintern kommer men inte kommer hon ut och fara,
Hon har nåt som håller händerna varma.


Ha, ha, ha! Vad bryr hon sig om det när de skrattar?
Ha, ha, ha! Vad bryr hon sig om det de inte fattar.

/Hennes hemlighet, Navid Modiri och Gudarna




Yes, people! Imorgon kväll ska ingen annan än jag och Hanna samt bonusfolk gå och se, lyssna och njuta av denne begåvade kille - Navid Modiri och hans Gudar. Babel, insläpp kl 20. Var där... eller.. som ni vet... var fyrkantig!

Bulldozer

Gick nyss in mina nyinköpta walking-boots direktimporterade från Sko-Lådan i Hurva (jaa jaa, jag skulle ut och skilla upp min körteknik..och Hurva har jag aldrig kört till. Finns det egentligen nån som gjort det?) som kan vara bra att ha när man ska ut och spatsera i Gobi-öknen och leva på kokt get, getmjölk och getost med getmarinerade grönsaker.. Mongoliet har efter Lisas erfarenhet liksom blivit definierat GET.

I vilket fall, tillbaka till skorna. De var sköna, billiga (bra eftersom jag tänkt skänka dem till en behövande mongol och samtidigt lätta på packningen) - men det bästa av allt var namnet på märket: BULLDOZER

No Gobi-desert will ever mess with my feet, man!






MINA res-buddies. Bara MINA! Mina bästa dessutom. (Flåt, Tilda..lånade lite från din Facebook..)