stinelin - min lilla värld i den stora

Alltså..ibland - kanske inte helt sällan - är jag ganska störd. Vaknar upp tidigt efter en relativt sen kväll, rastlös till 1000. Bakfylla sådär. Och vad gör jag? Jo, men det är ju min städhelg så varför inte ta tag i dammtrasan oh Rymdskeppet (eller dammsugaren som andra kallar den) och sätta på lite Zeppelin på massa decibel. Fint.

Men det viktigaste av allt när det kommer till städning på Sunnanväg är våra fancy-ass till städhandskar. Som jag och Cornelia gav Lisa i somras, olyckligt ovetande om att vi snart skulle bli sambos..

-Alltså, vi gick ju en ambassadörsutbildning för Rättvisemärkt.. Och allt det vi lär oss på utbildningen i Landskrona gör det liksom omöjligt att inte handla snälla varor. Jag har inte köpt en o-rättvisemärkt banan eller kaffepaket sen jag började. Det går liksom inte att stödja såna r-vhål med flit...

-Assåe, ja tror ente på KRAV.. Kostar bara massa pengar å de finns säkert lika mycket barnarbetare å sånt där.

-(Suck) Men.. Rättvisemärkt sa jag. KRAV är nåt helt annat, det har med miljö att göra. RM motverkar dåliga arbetsförhållande för människor i syd, fixar shyssta löner och skyddar de anställda från gifter och diskriminering, till exempel. De slipper liksom leva som slavar.. Det är väl ändå ganska bra, va?


-Jaja.... Skitsamma. Va kan ja göra åt det liksom? KRAV å sånt e bara bullshit. Dom vill fan bara ha mina pengar endå. Bullshit e de! Gå å sätt po daj palestinasjalen med dina kommunistpolare nu.



Alltså, ibland är det här med lite diskret påverkan ganska knivigt när man försöker närma sig Mr eller Mrs Stoneheart. Det är ganska svårt att försöka övertyga någon genom att spela på personens samvete när hon eller han lider av en total avsaknad av empati. Hur många hjärtskärande argument man än lägger fram finns det alltid dem som bara har en förmåga att blunda.. Bara stänga av allt vad medlidande heter.
Allt detta när en annan får magsår när man allt för ofta faller för frestelsen att köpa en flaska från ett av världens största skitföretag Coca Cola.

Hur gör man liksom? Samma människor är väl de som lyckas slita ut ditt hjärta ur kroppen, hoppa, stampa och spotta på det. Lämna det ensamt att självläka.. Efter otaliga infektioner en lång tid senare rör det dem fortfarande inte i ryggen. De bara stänger av. Hur gör ni? Andra mår jättedåligt när man inte hör av sig till den där once-in-a-life-time-daten som bett dig höra av dig. Detta av rädsla att såra hans känslor fastän du är ganska säker på att han ändå bara har för avsikt att ligga.






Ibland är det nästan - bara nästan - så att jag verkligen önskar att jag föddes utan den där förbannade egenskapen Samvetet.

Ja, var på ett intressant infomöte i stan. Ett bra möte på ABC som satte igång inspiriationen igen. Ett möte som gav mig två nya intressanta människor att adda i mitt persongalleri.
Trodde sedan att jag skulle köpa ett 9-zoners busskort med studentrabatt - dvs fritt blås i hela Skåneland under en månad. Detta för 30 kronor mindre än vad det kostat - innan f-ng CSN skickat mig mitt kort - för Lund-Landskrona-Dalby. Skitnice tänker man ju. Fortfarande svindyrt, såklart. Men mindre svindyrt. 

Förutom att jag var ashungrig, kall, blöt och scatterminded - så skulle det kännas ganska bra att äntligen få detta kort. Två månader efter det att man egentligen förtjänat rabatten liksom. 

På Skånetrafikens kundcenter var det som vanligt knökat. Säkerligen 20 minuters väntetid bland skrikande småungar, spritluktande alkisar, gnälliga pensionärer.... och en Stina med blodsocker minus 0.. och retlighetsfaktor +100. Men jag är ju en stark kvinna, biter ihop i hårda tider. Och som dom brukar säga, den som väntar på nåt gott...

...väntar typ alltid för länge. Som jag brukar säga. Och dessutom fick jag aldrig något kort då den superfinurlige sötnosen över disken informerat mig om att jag var tvungen att ha ett foto på mig själv MED MIG. Vilket jag ju självklart inte hade. Så jag inte fick för mig att lura honom. Eller Skånetrafiken. Eller nån jävla politiker som råhöjt priserna på kollektivtrafiken de senaste veckorna utan nån som helst rimlig motivering. 

Och ville jag ha kortet fick jag veta (över ett hånfyllt leende) att det bara att gå ut i ösregnet, hitta en förbannad foto-låda, betala 70 surt förvärvade riksdaler, ta en bild där jag såg ut som en blöt kattstackare, gå tillbaka - via ösregn - vara ÄNNU blötare och ÄNNU hungrigare och stå i kö ännu längre och komma tillbaka och va glad och tacksam.

IN YOUR DREAMS LILLE MAN! Uthålligheten brast som glaciärerna på Nordpolen & sen blev det svart..

.... Och stackars stackars lille kille på Skåntetrafiken.

An ending fitting for the start
You twist and tore our love apart
Your light fingers threw the dart
Shattered the lamp into darkness it cast us

No, you've got it the wrong way round
Just shut me up and blamed it on the brown
Cornered the boy kicked out at the world,
The world kicked back a lot fuckin' harder

If you wanna try, If you wanna try
There's no worse you could do
I know you lie, I know you lie
I'm still in love with you

Can't take me anywhere
You can't take me anywhere
I'll take you anywhere you wanna go

Oh, you can't stand me now

Have we enough to keep it together?
Or do we just keep on pretending
And hope our luck is never ending
You tried to pull the wool, I wasn't feeling too clever
And you take all that they're lending
Until you needed mending

If you wanna try, If you wanna try
there's no worse you could do
I know you lie, all you do is make me cry
And all these words they aint true, oh no



Åh, åh åhhh.. liiite mer än en månad kvar. Älska älska.

Då ber vi att få tacka bäste herr Tengvall och Linköping för en superhelg - allt som väntat, så klart. Nu är det dags att bli frisk och seriös. Imorgon är det dags att dra till Konsum och grilla kycklingar för omväxling. Skönt Skönt.

Denna film är helt och hållet tillägnad Fredrik Tengvall:

---

Don't look back into the sun, som han sjunger..Doherty.
Som vanligt slås jag av hur mycket jag hatar att Sverige är så jävla långt.

"Usch! Är den så stor? Den är ärligt talat riktigt ful. Vidrig till och med!"
"Jag dömer ingen. Speciellt inte den som är myndig.."
"Faan, va cool!"
"Alltså, den är snygg. Riktigt jävla snygg!"
"Modigt Stina!"
"Jag var skeptisk innan. Men det blev ju riktigt grymt..!"
"Mamma, mamma!"




"Evolutionens regler lyder ju som så att starkast överlever. The survival of the fittest. Endast de egenskaper som gynnar artens tillväxt förs vidare. Men påfågeln då? Finns det någon evolutionär funktion i hans färgglada fjädrar? Nä, dom kan han ha bara för att visa att han klarar sig galant. Han är så levnadsstark att han "har råd" att visa upp sig. Han står där han står, just för att evolutionen gjort honom till den perfekta varelse han är"

Jag köper det magister Ohlsson. Jag köper det.


.......och aldrig mer vill jag höra ordet Slitz-modell

Jaa, ni har hort det forr. AHH, vad jag alskar den har staden! Voj voj. har aldrig sett nagot vackrare. Blaablaa.

Och jaa, jag sager val typ sa igen da.. Befinner mig just nu i Krakow, Polen. Mina valdigt ofina fordomar om detta land ar synnerligen bortblasta. Folk ar snygga, trevliga, oppna.. bra pa engelska. Maten.. kan vara god.. om man letar pa ratt stallen. Arkitekturen ar enorm, ungefar som Prag. Svulstiga fargglada hus med mastiga utsmyckningar. Stora torg och massiva kyrkor. Och massa massa barer.. med billig alkohol. Alldeles for javla billig:)

Men pa onsdag ska vi borja med biten som innehaller skolarbete, med utbyte med en annan folkhogskola och samtal kring miljo och hallbar utveckling med borgmastare och politiker. Och hittills har vi faktiskt hunnit med ett besok hos en polsk fackforeinga och ett stalverk som vi nekades intrade till.. EFtersom vi ju kunde va utlandska spioner fran vast. Och idag besokte vi en mastig saltgruva utanfor stan. Dar man kunde slicka salt pa vaggarna..och golven. Och 150 meter under marken hade dom byggt en kyrka med skulpturer, kristallkronor, altare och hela kitet - av solid saltsten. Vackert, sjukligt vackert. Funderar allvarligt pa att trada in i kyrkan igen for att kunna gifta mig dar en dag.

Jag har det forbannat bra, och for att retas lite kan jag beratta att nagot kommer handa imorgon bitti. Jag ar valdigt nervos, uppspelt och glad for denna happening. Mer sager jag inte. Men efter 12 imorgon far ni veta om ni vill.. Call me.

Inga bilder, som vanligt..Eftersom duden pa cafet har sjalvklart ar den enda sura polacken i denna stan. Och han ar ordentligt sur.

Vi ses folks!

Jag gjorde något dåligt i mitt förra liv. Det är jag så säker på. Jag var nog mördare. Våldtäktsman. Möjligtvis Sverigedemokrat.. Vad fan vet jag. För detta får jag sota i varje fall. Gång på gång. Ont gör det. Besvikelsen bränner som om någon hällde en stråle kokhett vatten rakt i magen på dig. Som när man bångade folköl i tratt på högstadiet ungefär.

Långnäsad och snopen som alltid. Typ som när du går förbi det där jävla konditoriet varenda morgon, det luktar gudomligt, kakan ligger där och tittar på dig. Varm och rykande. Riktigt skriker efter dig. Morgon efter morgon ligger den där och berättar för dig hur trevligt ni hade haft det tillsammans, hur god den hade varit och hur bra den hade fått dig att må. Efter en evighet att ömsesidig fluktan får du då äntligen din chans. Och du får smaka på glasyren.. helt underbart. Du är i himlen, liksom.

Men under glasyren visar det sig - varenda gång - att kakhelvetet antingen är döbakat, ofärdigt eller bara fullt med skit. Varför slår det aldrig fel??

---

Men, mina drömmar kan inte någon ta ifrån mig. Jag har haft en underbar dag på Fair Trade Fokus i Malmö. Fler givande föreläsningar på en och samma gång har jag aldrig varit med på. Och aldrig har jag känt mig mer på rätt spår i livet än nu. Och imorgon kväll drar vi till Polen. Jag och mina bästa bästa Globalare. SKITSAMMA.

I köket pågår en romantisk middag. Det är Eriks födelsedag, det luktar av finmat som Cornelia lagat som överraskning. Ljusen och vinet står på bordet. Kärleksfullt fnitter ekar i kaklet.. De är så fina, mina små turtorduvor. 

Men jag känner mig aningen förvisad till vardagsrummet och sitter här och gosar med mitt tjocka kompendie Handbok för ambassadörer har fullföjlt en tredjedel av min utbildning till Rättvis Handel-ambassadör. Var också på ett möte på ABC i Lund. En organisation som plötsligt kom från ingenstans och gav mig en miljon chanser att få göra de saker jag alltid undrat var jag ska leta för att finna. Och där var dom. Pang boom schmack. Och nu måste jag välja mellan dem.. Ännu en hård spark i rätt riktning. Katching.  


Har förövrigt upptäckt hur min frånvaro från vardagen i Lund utvecklat det som alltid utmärkt mig och min personlighet mest.. nämligen min brrölande skånska.
"Och jag vill höra din ljuva skånska oftare.." Ett citat från en vän som värmde ända in i märgen. I tre år har jag blivit mobbad varje gång jag inte tänkt efter innan jag öppnat munnen.. Och nu är den plötsligt..uppskattad igen. Hallelujah.

Asså de e dööö schöönt å va en redig skauwning endå. Ente ett dugg räligt alls.



För jag och Sanne är ju skåne i nötskal, ey? Heelt underbar skivomslag vi gjorde där..

Så tackar vi Sara för en underbar middag bestående av spenat/ricotta-tortellini och egenkomponerad tomatsås.
Och självklart en utförlig skvalleruppdatering. Det satt där det skulle.

---

Åhh.. Jag tycker så mycket om min klass! Det är skrämmande att man redan har ångest för att kursen bara varar i ett år och att vi redan gått i en och en halv månad.. Brr.

Albins folkhögskola forevah! Inklusive de himmelska pizzabullarna bakade av superkockarna i köket.. Och ananaspajen. Och äppelkakan. Och kanelbullarna.. och så kladdkakan förstås. Och kola-kärleksmumsen. Oj.

Imorgon börjar Fairtrade-ambassadörsutbildningen. Forceee!
 

Hittade min gamla slitna - och en gång vita - I-pod Shuffle från 1800-talet idag. Har inte lyssnat på musik på evigheter eftersom min billiga Sansa-mojäng övergav mig efter bara några månader.. På min Ipod fann jag en gammal knivskarp goding som jag aldrig kommer tröttna på...

One night to be confused
one night to speed up truth
we had a promise made
four hands and then away

Both under influense
we had demons in
to know what to say
mind is a razorblade

To call for hands of above
to lean on
wouldn't be good enough
for me, no

One night of magic rush
the start a simple touch
one night to push and scream
and then relief

Ten days of perfect tunes
the colors red and blue
we had a promise made

....we were in love