stinelin - min lilla värld i den stora

Åååå, så nördiga vi är! Jag kommer hem, efter en 10 timmars skoldag..uppspelt som fan med ett ton äpplen och lika mycket nya inofblad och broschyer (var på det x:te i raden av infomöten med biståndsorgansiationer - idag Rena Kläder) på axlarna. Kastar allt på bordet möter min kollektivsyster Lisa. Hälsar knappt och ägnar henne på sin höjd en snabb blick och ställer den givna frågan en vardagskväll vid 20-snåret:

"Är det Idol ikväll??"

Fem minuter senare sitter vi här. Tätt tillsammans i vår lillalilla soffa. Med varsin laptop på bordet, teven på med Idol, mobilen i handen/örat och skolarbete on top of it all...
Cornelia kommer hem, ser oss... och konstaterar att hon bor ihop med de största medienördarna i universum.

ÅÅH, frukost kl 06.00. Ett äpple vid tio, ett blodsocker lägre än Glocalnet vid 12 och inte lunch förrän klockan 14!!! Min mat-klocka hade ju för fan blivit snoozad hundra gånger om. Gissa vem som var kinkig när hon kom hem och fann minst 20 pluggande, högljudda LTH:are i köket där min efterlängtade mat skulle tillagas. Oj oj ooooj.

Men nu är jag utfodrad, mätt och belåten och livet är återigen lika vackert och behagligt som det brukar. Och LTH:arna är riktigt trevliga, till och med.

Den nalkande kvällen ser ut att bli bra. Många nya fina vänner väntas och jordnötsmuffins med nougatfyllning ska tillagas. (Mathilda Brandin, älskade, du äga EJ tillträde till min lägenhet denna kväll...)


Så nu är det städning på högvarv på agendan... Och det är ju bara att konstatera att alla fina ting har en baksida.

Jössesamalia vilken produktiv morgon jag haft!! Har bara röjt undan skolarbete som en trålare röjer torsk i Östersjön. Fan vad jag är bra.

Så nu ska jag belöna mig själv med att hänga på youtube och garva en stund, tänkte presentera några exempel på höjden av humor:



Ett ljuvt exempel på barndomsminnen som jag fick skickat till mig av Emmelie. Lika kul då som nu..



En bafylledag hemma hos mig.. och Ellen plockar fram detta klipp. Resultat: asflabb, rulla-runt-på-golvet-flabb..samt cirka en mijlon repetitioner av detta korta lilla klipp. Och förmodligen en livstids beroende.



Sist men inte minst presenterar jag här mannen i mitt liv, som jag fick presenterad till mig av Robert. Tack, TACK Robert! Nu måste jag bara finna honom live...


Enjoy!

Usch, vad krävande det är att vara en ansvarstagande individ i en försnuskad värld.. Speciellt när man bor på fjärde våningen, lider av extrem att-vara-ensam-i-hissen-fobi och upptäcker att den stinkande soppåsen står kvar mitt på golvet och förpestar köket - när du själv står nere på gården med andan i halsen, ett ton böcker på axeln och diverse matpåsar i händerna och ska hinna med tåget som gick för fem minuter sen.. Uppuppupp för trapporna med raska fötter och nernerner med ännu mer speed. Och in i det stinkande soprummet och ut med spyan halvvägs uppe. Vad hände med den trevliga uppfinningen sopnedkastet.??

Eller när du ska va präktig att ta ner den jättestora påsen under köksbänken som är fylld med massa godsaker - allt det där man ska sortera - som mjölkpaket, konservburkar, plastförpackningar.. alltihop extremt osorterat. Och när du då kommer ner i det doftmässigt icke-tillfredställande soprummet upptäcker du hur förbannat kissnödig du är. När du står där -med benen sammanflätade och dubbelknutna helt oförmögen att tänka rationellt - mitt i stanken omringad femtifjorton olika behållare med olika etiketter och innehåll..

Det är då du saknar det extremt miljövådliga systemet på min gata i Dalby - där du rätt och slätt gick ut och köttade allt i soptunnan, organiskt, mjölkpaket som glödlampa, helt samvetslöst, och allt förpackat i en riktigt snäll och naturvänlig plastpåse. Det var tider det.

Morgonmusik, lite Zeppelin. Bandet som aldrig kan spelas på fel tillfälle.

Nuduschad, nyfrukostad, nypluggad.. Kompassen pekar riktning: Landskrona.

Huvudvärksstatus: Sådär

Är nu i början av en rejäl painkiller-behandling och därmed kapabel till att skriva ner min klagan: 
Jag vill inte va gnällig. Jag vill verkligen inte det.. Men VAAARFÖR gör det så ont i mitt huvud?!  Här testar man allt. Överdos av Alvedon, massa sömn.. total passivitet i ryggläge med ögonen slutna i timtal bara för att..ja.. det är det enda man kan göra när det känns som nån satt ett skruvstäd över mina tinningar och skruvat fast det jävligt hårt. Världens sötaste Slim-and-tone-Camillas tips om spikmattan då? Jovars, det kändes som ett intensivhångel med en igelkott första minuterna.. Men efter ett tag infann sig en enorm lättnad. och huvudvärken släppte mirakulöst.. I fem minuter. Sju kanske.

Suck.

Förresten, vid den senaste filmkvällen utnämnde vi Tidernas Läskigaste/Skabbigaste/Fulaste Bad Guy Inom Katergorin Skräckis. Vi såg den spanska rysaren "Pans labyrint" och här är den överlägsne vinnaren:

Oj oj oj. Smärta. Smärta i både huvud rygg och bakdel. Tänk er själva att efter två års uppehåll plötsligt bli tvingad tillbaka ner i skolbänken, fastklistrad på en obekväm stol, intryckt med benen under ett hårt bord 6-8 timmar om dagen. Detta efter ett års tid på Coop. Affären där du aldrig gör annat än springer, klättrar, bär, drar eller lyfter. Där musklerna inte vet om något annat tillstånd än trötthet.. Men jag föredrar trötthet framför passivitet. SLIM AND TONE - älskade underbara gym - come and geeeeeeeeeet me! 

Men, dagen har ju liksom andra självklart varit givande. Som vanligt massa inspirerande människomöten, information och lärande. Idag senast möte med organasitaionen IM - Individuell Människohjälp - i Landskrona. Nu väntar jag bara på den slutgiltiga sparken i röven så jag kommer igång med mitt engagemang någonstans...





Och så dagens konstaterande: MALMÖ STAD, gå och lägg dig, jag har mött varenda falafelhaks överman. Topp Falafel i Landskrona! Molto bene. Och den kostar bara 20 riksdaler. Gott skit. 

Igår: Polsk temaafton med mina fina fina globalare i Emelies korridor. Det blev ett extremt lyckat hastverk bestående av rödbetssoppa (JAA, det är bortsj och JA det är ryskt! Men vem fan påstod att köttbullar är svenskt?!) morotsstavar, popcorn, polsk äppelkaka (heaven!) samt polsk Vodka. Dworek. Jag och Lovisa fick va seriösa och bege oss hem med sista tåget klockan 1 medans de flesta andra tog tag i röjandet i Landskrona-by-night.. Lite läskigt att de verkligen har övervakningskameror i varenda hörna av stan. Och polisbilar och patruller vart man än vänder. Myten om Landskrona-krigszonen är nog inte riktigt en myt ändå...

But still I don't care. Mina globalare är min bästa klass ändåå.

NU: Till Kjell & f#¤ng Company för sjuhundratrettielfte gången för att byta/gnälla/spela dum. Om vi nånsin får ordning på vår router så att vi alla kan röra oss fritt med datorerna i lägenheten - samt slipper sitta på hallgolvet och surfa - så ska jag börja joddla. Högljutt.

 

Din mamma varnade dig för dem. Din trafiklärare varnade dig för dem. De är ökända Skåne över för att vara blinda, egoistiska, hänsynslösa.. Och de finns överallt. Vart du än vänder och vrider dig så susar de förbi. Likt onda vålnader som hemsöker dig i vartenda hörn av staden. Över kullerstenarna, på trottoarerna..på stora och små gator. Du är aldrig - verkligen aldrig - säker på att de stannar för dig, att de ens lägger märke till din existens. Vare sig du färdas i bil, går eller på annat sätt tar dig fram. De är ett vidrigt pack, ett stort kollektiv av pain-in-the-asses... Och aldrig skulle du väl drömma om att sålla dig till deras ondskefulla skara?

Deras mammor glömde tydligen allihop att undervisa dem i trafikvett, storheten i användandet av lyse, ringklockor och cykelhjälm. De är hatade. Av allt. Av alla.

Lunds cyklister. 





Mamma, pappa, Sven-Trafiklärare, Sveriges övriga befolkning, härmed kommer min klena bekännelse:
Jag har blivit en av dem. Jag har på oförklarligt sätt tappat allt vad ömsesidig respekt i trafiken heter. Jag ser nu varenda yta i denna stad som en som jag har fullt företräde på. Trottoar som gräsmatta som grusplan som gata. Äger inte ett cykelljus, ej heller en fungerande ringklocka.
Jag har blivit ond. Må högre makter förlåta mig. 

Har tråkigt, är sjuk. SÅ vad göra om inte det miljonte i raden av meningslösa Facebook-quiz?
Gjorde senast "What Tim Burton-character are you?" och fick det lite oväntade resultatet Mrs Lovett.. Och för er som inte är lika insatta som jag, så är det kvinnan i filmen Sweeney Todd som är ökänd för sina värdelösa pajer men som når sin framgång genom att tillverka dito vara av människokött. Kött från människor mördade av den hämndlystna Sweeney Todd - som hon också hopplöst och olyckligt förälskat sig i...

Motiveringen var denna:

"You are the woman running the show, as best as you can anyway. You feel vulnerable and delicate, so you want recognition to feel important. But you don't always realise that your wants aren't everyone's, and this puts you in a false sense of security. You are artistic and idealistic, but can easily misuse your talent for the wrong things. You love and hate in extremes, and give yourself easily when you believe you find love. Your own self-obsession at times could be a warning to you that even the hunters can become the victims if they don't watch their step"



Hmm?

Vadå sakna? En jäkla hund..? Pfff..