stinelin - min lilla värld i den stora

I vilket fall: Vi drog fran stora Delhi till lilla Gopeshwar uppe i snoiga Himalaya. Detta via svinkallt tag och tio timmar i skumpig jeep langs smala branta vagar utan racken. Spannande. I "Goppan" fick vi trffa en lokal organisation vid namn HIMAD - Himalayan Society for Development. De arbetar med kvinnors, barns och lagkastigas rattigheter. Vi fick va med och bevittna deras grymma arbete och dessutom besoka byar vars befolkning hjalpts av HIMADS arbete. Dessa dagar uppe i bergen var verkligen helt fantastiska.. Att fa traffa dessa eldsjalar och dessutom fa se resultaten av deras arbete har verkligen gett en en ny framtidstro. Karlek.

Men i bergen var det sno. Massor av sno, och det var kallt. Och varmvatten var det snalt med. Och ingen varnme fanns det i husen heller. Sa hur fint det an var sa ville vi bara darifran.. Fran kylan till varmen. Inte fan akte vi till Indien for att frysa liksom..

Sa vi tog ett 17 timmars tag mot Varanasi. Jag delade sang med en kackerlacka och forsokte sova en hel natt - jatteforkyld och febrig - till ljudet av snorande indier, skralande indisk musik, och skrikande smabarn. Det var fint.

Sa kom vi da till Varanasi. Denna heliga stad vid Ganges strand ar ett mal for manga pilgrimer. Och just idag ar det en festival har - En Shiva festival. Detta innebar bland annat att tusentals unga man valfardar hit (de flesta verkar va utan vart hotell..) och badar i Ganges och skriker javligt hogt. Allihopa i bara kalsingarna (vissa i annu lattare kladsel) Kvinnor aga ej tilltrade.

Har i Varanasi branner de aven massa lik langs floden. Dygnet runt. Overallt.

Och imorse gick vi upp kl 6 for att bevittna den vackra soluppgangen och njuta av varmen... Men det var disigt. Sa vi sag ingen sol. Och sa borjade det osregna. Och aska. Sa vi sag ingenting alls. Och ikvall aker vi till Kolkata.