Hon for hem till byn..
Det är sånt här man finner i hissen en fredagkväll ca kl 22, på Klostergården, Lund. Den skulle kunna vara hittad på typ tjuvlyssnat.se eller nån annan plojsida. Men nej, detta är alltså taget från vår verklighet, i Saras hiss. Ibland är livet ganska sjukt..
Befinner mig nu i hemma Dalby (ja, här är också hemma, dessutom har jag lovat farsan att jag alltid ska vara lite mer hemma här..) och har haft en halvkrasslig men alldeles underbar lördagskväll med riktig middag a´la familjen Gardeståhl följt av mammas björnbärspaj. Söndagsmorgonen inleddes med mysfrukost och långpromenad med hunden. Man måste verkligen komma bort från det för att inse hur jävla bra man har det hemma.
Men mest av allt känns det hur frukatnsvärt mycket jag saknar min hund. Min svartvita, blåögda, fyrbenta, tjocka, gosiga, dryga, smutsiga... och helt extremt jävla underbara Hasse-hund. Smärta i mitt hjärta.
Jag slår den som påstår att man inte kan känna samma varma känslor för ett djur som för en människa. För så mycket som jag tycker om den varelsen.. det kan bara vara äkta kärlek.
Nu ska jag till Blentarp för ännu mer familjemys hos min mellanstore bror med tillhörande barn. Lycka.