Hejdå på ett tag
Jag vaknade. Jag vaknade jävligt tidigt. Och jag insåg.. vi kommer åka idag. Det är sista gången på två månader jag får vakna varmt och mjukt och vara relativ utvildad. Jag lagade min frukostgröt, kokte mitt varma te och såg ut genom fönstret.. Såg ett tungt ruggigt snöfall och istapparna hängde ner från stuprännan.
Och jag log för mig själv och tänkte: And it just keeps getting worse.
Sibiriska tundra: vi räds dig fan inte!
Vi ses och hörs någon annanstans än Sverige, vänner. Nu ska Stina flytta in i sin ryggsäck igen. Mitt älskade snigelskal. Håll ut!
Kommentarer
Postat av: Mira
Valkommen tillbaka!;) Ses snart, nu ar vi ute bada tva, allt kan handa! Haha vill vara med dig nar det hander! Puss puss
Trackback