Lupe Fiasco och 98-kronors-mojitos
En vinare skulle det bli igår. Jag och Ellen.
Det blev en fjärdedels vinare och en svindyr Hallonmojito på Debaser (men den var värd alla sina 98 riksdaler), trevligt sällskap och - dock helt gratis - Lupe Fiasco... erm.
Det inleddes med en skön kväll på Möllan (fan vad jag älskar det stället) med vin på en indisk resturang. Vidare drog vi till Debaser där Stina tänkte va glassig och ta sig inte liten drink istället för tråkigt vin eller öl.. Och till skillnad från alla andra logiskt tänkande människor som inser att när det inte finns priser på tavlan med drinkar och coctails (en lista som dessutom är typ en halvmil lång) så innebär det DYRA drinkar.
Men i varje fall, efter cirka 10 minuters beslutsångest (och bortval av drinkar som man inte kan beställa eftersom namnen fan inte går att uttala, jag menar, prova du att beställa en Caprihina utan att snubbla på tungan) föll jag för en Hallonmojito.. Sagt och beställt. Och där stod den, röd och god.. Och den jäkla bartendern tar mitt visakort INNAN han retsamt säger: 98 kronor där ja.
Jag tror jag svalde sugröret i ren ångest men fick hämta mig snabbt för att inte skämma ut min kära Ellen. Jag menar, i Asien får du en liter starksprit för under 20-lappen. Och här får du en klen 6:a (det hoppas jag fan att det var) för 5 gånger priset,
Jisses.
Anyway, trevligt hade vi och fnittriga blev vi. Men klockan gick. Så vi beslutade oss för att titta förbi KB.. för jag menar, det borde ju hända nåt. Det var ju TISDAGkväll, hallå.
Och mycket riktigt, där stod han. Lupe Fiasco, och vi fick se honom. Helt gratis..
(Även om det bara var under ca 2 minuters tid... Även om han var 50 meter bort, bakom fyra glasdörrar och hundratals svettiga gangstaz... Även om vi inte hörde nåt. Men det var gratis.)
Mitt liv är så häftigt.
Det blev en fjärdedels vinare och en svindyr Hallonmojito på Debaser (men den var värd alla sina 98 riksdaler), trevligt sällskap och - dock helt gratis - Lupe Fiasco... erm.
Det inleddes med en skön kväll på Möllan (fan vad jag älskar det stället) med vin på en indisk resturang. Vidare drog vi till Debaser där Stina tänkte va glassig och ta sig inte liten drink istället för tråkigt vin eller öl.. Och till skillnad från alla andra logiskt tänkande människor som inser att när det inte finns priser på tavlan med drinkar och coctails (en lista som dessutom är typ en halvmil lång) så innebär det DYRA drinkar.
Men i varje fall, efter cirka 10 minuters beslutsångest (och bortval av drinkar som man inte kan beställa eftersom namnen fan inte går att uttala, jag menar, prova du att beställa en Caprihina utan att snubbla på tungan) föll jag för en Hallonmojito.. Sagt och beställt. Och där stod den, röd och god.. Och den jäkla bartendern tar mitt visakort INNAN han retsamt säger: 98 kronor där ja.
Jag tror jag svalde sugröret i ren ångest men fick hämta mig snabbt för att inte skämma ut min kära Ellen. Jag menar, i Asien får du en liter starksprit för under 20-lappen. Och här får du en klen 6:a (det hoppas jag fan att det var) för 5 gånger priset,
Jisses.
Anyway, trevligt hade vi och fnittriga blev vi. Men klockan gick. Så vi beslutade oss för att titta förbi KB.. för jag menar, det borde ju hända nåt. Det var ju TISDAGkväll, hallå.
Och mycket riktigt, där stod han. Lupe Fiasco, och vi fick se honom. Helt gratis..
(Även om det bara var under ca 2 minuters tid... Även om han var 50 meter bort, bakom fyra glasdörrar och hundratals svettiga gangstaz... Även om vi inte hörde nåt. Men det var gratis.)
Mitt liv är så häftigt.
Kommentarer
Trackback