Yangshou
Yes, vi lamnade Shanghai. Satte oss pa det underbara 24-timmarstaget (fast, vad ar 24timmar pa ett tag for oss,liksom?) mot Yangshou och inmundigade var nudeldiet. Dock bor namnas att kinesiska snabbnudlar ar way more tastier an den svenska motsvarigheten..sa detta ar numer pa gransen till njutning.
Dock ha ju inte de kinesiska tagen nagon hogre njutningsstatus... De ma vara lite fraschare an de ryska tagen, men istallet for att sova i stangda kupeer med 4 baddar a tva dubbelsangar sover man nu i oppna kupeer (alltsa, INGEN mojlighet att stanga ute diverse ljud, och hogjudda kineser) med 6 baddar a tva TRIPPELsangar. Plus att kineserna inte heller ar sarkilt noga med det har att visa hansyn med sin rokning inomhus - och sa aven ombord pa ett tag. Men det klurigaste av allt ar anda fenomenet sta-upp-toaletter.. Toalettstolar och -papper ar inte alls poppis har i Kina.Och inte ens ombord pa ett skakigt och ryckande tag har de vett nog inte inse fordelarna med att sitta ner och utfora sina behov. Speciellt da man som kvinna inte heller utrustats med diverse utrustning som underlattar nar man ska forsoka pricka ett hal - med en diameter pa ca 10 cm - i golvet..
Man ska ta seden dit man kommer och jag ar inte heller sen att ta till mig och satta mig in i andra kulturers ideer, traditioner och tankesatt... men nar det galler sta-upp-toaletter kommer jag aldrig (notera aldrig) att ens forsoka forsta mig pa detta rentut sagt korkade pahitt. Punkt.
Men nu till allt det som ar bra - det vill saga i princip allt annat. Jag har blivit frisk och vi befinner oss nu i staden Yangshou i sodra Kina. En stad med ca 700000 invanare inklamd ibland ett gang helt otroliga klippiga kullar som sticker om som grona gigantiska raukar (typ) bland alla risterasser som brukas av sma kineser i rishattar som drar sina plogar med hjalp av vattenbufflar. Detta ar lite det Kina jag forestallt mig. Riktigt vackert.
Men sjalva staden Yangshou ar lite mer urban och har ar massa turister och ar man sugen pa en vasterlandsk frukost, eller pizza, pasta or whatever ar detta valdigt latt att fa tag pa till skillnad fran de andra stallena vi varit. Gardagen lades ocksa till en del drinkar.. Allt detta ar faktiskt ett skont break.
Men i eftermiddag ska vi agera engelska-larare pa en skola (mer info kommer) for att sedan ta oss ut pa landsbygden for att ta oss pa bamboo-rafting pa Li River aka pa cykeltur ut till lokala farmare och besoka risterasser. Det kommer bli GRYMT. Vidare uppdatering foljer.
Saknar er.
Dock ha ju inte de kinesiska tagen nagon hogre njutningsstatus... De ma vara lite fraschare an de ryska tagen, men istallet for att sova i stangda kupeer med 4 baddar a tva dubbelsangar sover man nu i oppna kupeer (alltsa, INGEN mojlighet att stanga ute diverse ljud, och hogjudda kineser) med 6 baddar a tva TRIPPELsangar. Plus att kineserna inte heller ar sarkilt noga med det har att visa hansyn med sin rokning inomhus - och sa aven ombord pa ett tag. Men det klurigaste av allt ar anda fenomenet sta-upp-toaletter.. Toalettstolar och -papper ar inte alls poppis har i Kina.Och inte ens ombord pa ett skakigt och ryckande tag har de vett nog inte inse fordelarna med att sitta ner och utfora sina behov. Speciellt da man som kvinna inte heller utrustats med diverse utrustning som underlattar nar man ska forsoka pricka ett hal - med en diameter pa ca 10 cm - i golvet..
Man ska ta seden dit man kommer och jag ar inte heller sen att ta till mig och satta mig in i andra kulturers ideer, traditioner och tankesatt... men nar det galler sta-upp-toaletter kommer jag aldrig (notera aldrig) att ens forsoka forsta mig pa detta rentut sagt korkade pahitt. Punkt.
Men nu till allt det som ar bra - det vill saga i princip allt annat. Jag har blivit frisk och vi befinner oss nu i staden Yangshou i sodra Kina. En stad med ca 700000 invanare inklamd ibland ett gang helt otroliga klippiga kullar som sticker om som grona gigantiska raukar (typ) bland alla risterasser som brukas av sma kineser i rishattar som drar sina plogar med hjalp av vattenbufflar. Detta ar lite det Kina jag forestallt mig. Riktigt vackert.
Men sjalva staden Yangshou ar lite mer urban och har ar massa turister och ar man sugen pa en vasterlandsk frukost, eller pizza, pasta or whatever ar detta valdigt latt att fa tag pa till skillnad fran de andra stallena vi varit. Gardagen lades ocksa till en del drinkar.. Allt detta ar faktiskt ett skont break.
Men i eftermiddag ska vi agera engelska-larare pa en skola (mer info kommer) for att sedan ta oss ut pa landsbygden for att ta oss pa bamboo-rafting pa Li River aka pa cykeltur ut till lokala farmare och besoka risterasser. Det kommer bli GRYMT. Vidare uppdatering foljer.
Saknar er.
Shanghai..dom har i alla fall skona sangar pa hotellet.
Jahaa, Shanghai alltsa. Skyskrapor, glassiga businesskvarter, bankloggor sa langt ogat kan na... viktiga stressade kostymnissar med laptopen i famnen och headsetet i orat. Mycket fler vasterlanningar och lite mer smuts och graskala an Beijing. Men anda en ganska trevlig atmosfar. Och allt ar dolt under renoveringsstallningar och maskiner eftersom stan ar under upprustning for Expo10 (nagot stort internationellt jippo, inom vilket kategori ar lite oklart. vidare efterforskning pagar)
Det var val gardagens forsta intryck av denna stad. Ett par timmar spenderades genom att flanera runt i den kyliga och sandiga vinden varpa vi sedan gick for att titta pa en forestallning med Shanghai Acrobats. DET var en show vard varenda yuan vi betalade. Flygande akrobater som gor sjuka konster, gummimanniskor, snubbar som jonglerar med mingvaser... you name it.
Nojda gick vi hem och sov. Och vi vaknade redo att ta tag i stan pa riktigt under den enda hela dag vi har till forfogande har. Alla vaknade pigga och alerta.. utom Stina. Som vaknade jattetrott och jatteforkyld och allmant sjuk. Och stannade - efter evigheters overvagande - i sangen... Det var mycket..givande. Sa ungefar sahar mycket har jag sett av Shanghai. Kul.
Men vi har en halv dag kvar imorgon, sa om vilan hjalpt idag.. sa ska jag val hinna med nagot kulturellt innan taget gar mot Guillin och buss vidare mot staden Yangshou.
Sammanfattning: Jag har missat en hel dag i Shanghai for att jag ar sjuk. Det ar alltsa ganska synd om mig. Sa vill man... (man nastan bor).. sa far man skriva en rad och tycka lite synd om mig. Helt godtagbart!
Idag var det en manad sen vi akte, och lite mindre an en manad tills vi kommer hem. Hall ut. Jag saknar er loads and loads. Som vanligt: Hur fett allt an ar sa ar ni (mina nara och kara- ni som kanner er traffade, alltsa) anda det basta jag vet! Vi ses snart.
(Tildas resedagbok: http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=257503§ion=blog)
Det var val gardagens forsta intryck av denna stad. Ett par timmar spenderades genom att flanera runt i den kyliga och sandiga vinden varpa vi sedan gick for att titta pa en forestallning med Shanghai Acrobats. DET var en show vard varenda yuan vi betalade. Flygande akrobater som gor sjuka konster, gummimanniskor, snubbar som jonglerar med mingvaser... you name it.
Nojda gick vi hem och sov. Och vi vaknade redo att ta tag i stan pa riktigt under den enda hela dag vi har till forfogande har. Alla vaknade pigga och alerta.. utom Stina. Som vaknade jattetrott och jatteforkyld och allmant sjuk. Och stannade - efter evigheters overvagande - i sangen... Det var mycket..givande. Sa ungefar sahar mycket har jag sett av Shanghai. Kul.
Men vi har en halv dag kvar imorgon, sa om vilan hjalpt idag.. sa ska jag val hinna med nagot kulturellt innan taget gar mot Guillin och buss vidare mot staden Yangshou.
Sammanfattning: Jag har missat en hel dag i Shanghai for att jag ar sjuk. Det ar alltsa ganska synd om mig. Sa vill man... (man nastan bor).. sa far man skriva en rad och tycka lite synd om mig. Helt godtagbart!
Idag var det en manad sen vi akte, och lite mindre an en manad tills vi kommer hem. Hall ut. Jag saknar er loads and loads. Som vanligt: Hur fett allt an ar sa ar ni (mina nara och kara- ni som kanner er traffade, alltsa) anda det basta jag vet! Vi ses snart.
(Tildas resedagbok: http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=257503§ion=blog)
Vida
Det regnar i Xi'an. Det regnar mycket i Xi'an. Och i Xi'an finns det inte jattemycket att gora nar man val har sett terrakotta-armen och kollat in de muslimska kvarteren och andats in dess sjal.. Det ar en fin stad, men tamligen begransad.
Speciellt nar det regnar. Mycket.
Vi ska aka med nattaget till Shanghai ikvall, det gar om 4 timmar.. och vi har inte haf nagot att gora i princip hela dagen. Sa vad gor man da om inte hanger pa sitt lyxiga hotellrum, hanger pa ett overslott internet och skriver blogg?
Jag ska beratta en historia, en historia om min modiga superkvinna till van:
Hon gjorde en gang en tatuering i ett annat asiatiskt land, en bit sydost ifran detta.. Och hon har sen dess fatt en viss.. passion for fenomenet tatueringar. Och eftersom vi alla vet att allting ar billigare i Asien - varfor inte gora det har? Tja, en nackdel kan ju vara att de inte riktigt har samma krav pa hygien och ar lika strikta med sina verktyg. En annan vasentlig faktor kan ju vara den i ibland ooverstigliga sprakbarriaren. Speciellt eftersom hon funderade pa att tatuera in ett vasterlandskt ord med vasterlandska bokstaver.. Men NEJ, inget av detta skulle visst stoppa min Superwoman.
Ordet vi talar om ar det spanska "Vida" - som betyder "leva". Detta hade ett par dagar innan skrivits ner pa ett papper av min andra van som ligger inne med grymma artistiska talanger. Valdigt snyggt i stilren skrivstil stod det dar.. "Vida". Starkt, grymt och skitsnyggt!
Sa, sagt och gjort. En dag i Peking lyckades vi - efter mycket om och men - hitta den till synes enda tatueraren i trakten. Han satt dar ensam framfor sin dator i sin lilla halvskabbiga studio. Och kunde ju sjalvklart.. inte ett enda ord engelska.
-Ska vi vanta och se? sa vi och fick lite gashud av blotta tanken
-Asch! sa Superwoman och rackte fram pappret och pekar pa sin vanstra handled Can you do this? Here?
Den lille kinesen ryckte tyst pa axlarna och granskade pappersbiten. Tillslut nickade han och plockade fram en tuschpenna och ritade sin version av "Vida" pa Superwomans handled. Helt okej efter ett par korrigeringar, tyckte hon. Hon spanade in kinesens verktyg. Steriliserade nalar, handskar, inplastat underlag. Check! Fram med handleden and there we go.
Fem minuter behovde hon. Fem minuter fran det att vi gick in i lokalen och motte en icke-talande kinesisk tatuerare tusentals mil ifran trygga Sverige utan sprakliga svarigheter och med massa lagar som skyddar henne ifall nat hander. Fem minuter behovde hon for att forbereda sig for den smaartsamma lillaa nalen som skulle plaga hennes hud under en halvtimmes tid. Fem minuter senare satt hon i stolen och jag och Matilda holl pa att svimma.
Och snyggt blev det. Riktigt snyggt.
Hon ar min Superwoman den dar Mathilda Brandin.
En ny lat har fastnat i min hjarna, Ed Harcourts Shanghai:
We're going to Shanghai, to watch the red sky. We're going to Shanghai, so don't you cry.
We're going to Shanghai, Goodbye Goodbye.
Speciellt nar det regnar. Mycket.
Vi ska aka med nattaget till Shanghai ikvall, det gar om 4 timmar.. och vi har inte haf nagot att gora i princip hela dagen. Sa vad gor man da om inte hanger pa sitt lyxiga hotellrum, hanger pa ett overslott internet och skriver blogg?
Jag ska beratta en historia, en historia om min modiga superkvinna till van:
Hon gjorde en gang en tatuering i ett annat asiatiskt land, en bit sydost ifran detta.. Och hon har sen dess fatt en viss.. passion for fenomenet tatueringar. Och eftersom vi alla vet att allting ar billigare i Asien - varfor inte gora det har? Tja, en nackdel kan ju vara att de inte riktigt har samma krav pa hygien och ar lika strikta med sina verktyg. En annan vasentlig faktor kan ju vara den i ibland ooverstigliga sprakbarriaren. Speciellt eftersom hon funderade pa att tatuera in ett vasterlandskt ord med vasterlandska bokstaver.. Men NEJ, inget av detta skulle visst stoppa min Superwoman.
Ordet vi talar om ar det spanska "Vida" - som betyder "leva". Detta hade ett par dagar innan skrivits ner pa ett papper av min andra van som ligger inne med grymma artistiska talanger. Valdigt snyggt i stilren skrivstil stod det dar.. "Vida". Starkt, grymt och skitsnyggt!
Sa, sagt och gjort. En dag i Peking lyckades vi - efter mycket om och men - hitta den till synes enda tatueraren i trakten. Han satt dar ensam framfor sin dator i sin lilla halvskabbiga studio. Och kunde ju sjalvklart.. inte ett enda ord engelska.
-Ska vi vanta och se? sa vi och fick lite gashud av blotta tanken
-Asch! sa Superwoman och rackte fram pappret och pekar pa sin vanstra handled Can you do this? Here?
Den lille kinesen ryckte tyst pa axlarna och granskade pappersbiten. Tillslut nickade han och plockade fram en tuschpenna och ritade sin version av "Vida" pa Superwomans handled. Helt okej efter ett par korrigeringar, tyckte hon. Hon spanade in kinesens verktyg. Steriliserade nalar, handskar, inplastat underlag. Check! Fram med handleden and there we go.
Fem minuter behovde hon. Fem minuter fran det att vi gick in i lokalen och motte en icke-talande kinesisk tatuerare tusentals mil ifran trygga Sverige utan sprakliga svarigheter och med massa lagar som skyddar henne ifall nat hander. Fem minuter behovde hon for att forbereda sig for den smaartsamma lillaa nalen som skulle plaga hennes hud under en halvtimmes tid. Fem minuter senare satt hon i stolen och jag och Matilda holl pa att svimma.
Och snyggt blev det. Riktigt snyggt.
Hon ar min Superwoman den dar Mathilda Brandin.
En ny lat har fastnat i min hjarna, Ed Harcourts Shanghai:
We're going to Shanghai, to watch the red sky. We're going to Shanghai, so don't you cry.
We're going to Shanghai, Goodbye Goodbye.
Vid egna datorn pa lyxhotellet
Det verkar som om jag kan uppdatera min blogg harifran helt obehindrat.. Jag menar, man horde om ju om Carl Bildt som fatt sin blogg sparrad av den kinesiska regeringen. Kanske har de inte hittat mig i interneetrymden an. Eller sa ar jag kanske inte lika inflytelserik. Vet inte rikitgt.
I vilket fall, sahar ligger det till: Vi har som sagt betalt for tre veckors lyxboende. Vi befinner oss nu i Xi'an - ett nattag soder om Beijing. Vi bor pa det poshigaste hotellet hittills och vi har egen dator, samt obegransad internetanvanding pa rummen. Nagot liknande har jag faktiskt aldrig varit med om.
Dagen har spenderats med en rundvandring i denna vackra och varma lilla stad, samt med en del kulinariska upplevelser i form av mat mer at det muslimska hallet (mer brod och kebab. mer lamm och biff, mindre grisskott) och jag ar som vanligt proppmatt.
Xi'an ar for ovrigt ett av Kinas storsta muslimska omrade vilket marks tydligt pa folk som nu plotsligt gar runt i lite mer slojliknande kreationer och man ser lite arabiska bokstaver lite overallt och man hor de typiska boneutropen fran moskeerna. Lite konstig kansla i ett land dar man vantar sig att drukna i buddhisttempel.
Kina har varldens trevligaste befolkning. Ett starkt pastende fran min sida, men jag tror jag kan sta for det. I gar nar vi vantade pa taget till Xi'an pa en kaotisk fullsmockad station borjade plotsligt en kinesisk kvinna prata med mig. Fraga vad jag hette och var jag kom ifran. Misstanksam och svensk som man ar borjade man ju sjalvklart fundera pa vad hon hade i baktanke. Ville hon salja nagot? Stjala min uppmarksamhet fran hennes tjuvkompanjon som tankte ga barsarkagang i min vaska?
Efter ett tag fragade hon ifall jag lart mig nagon kinesiska och jag svarade med ett blygt.. Ni Hao.. Vilket betyder ungefar: Hej
Fem minuter senare hade hon paborjat en gratis intensivkurs i kinesiska och lyckades pranta in diverse ord och fraser samt anvandbara tips om hur man lattare lar sig spraket. Under cirka en halvtimmes tid hade denna energiska kvinna lyckats engagera bade mig och i princip alla runtomkring i detta pedagogiska upptag.. Endast pa grund av att hon var trevlig och tyckte det var roligt att prata med mig. Och nar taget gick var hon i sin kupe och jag i min. Trevligt att traffas, men vi ses aldrig igen, liksom.
Folk over lag ar otroligt hjalpsamma och pratglada (aven om manga inte forstar ett ord engelska, sa har de uppfunnit kroppsspraket) och fragar du en random kines pa gatan om vagen till ett stalle star dar ofta plotsligt tio personer som engarerar sig och tjattrar pa om vilket hall man bor ga. De ar helt underbara. Ni bor ocksa lasa om Tildas hjalpsamme livvakt pa hennes resedagbok (MathildaBrandin - ett ord)
Sa, ar ni inte riktigt oversnalla mot mig och skriver karleksfulla mejloch sms och dylikt samt berattar hur extremt mycket ni saknar mig... sa finns det en viss risk att jag stannar har. En liten i alla fall:)
En lat har plotsligt fastnat i min hjarna:
Res med mig Stina
i en roddbat till Kina
I vilket fall, sahar ligger det till: Vi har som sagt betalt for tre veckors lyxboende. Vi befinner oss nu i Xi'an - ett nattag soder om Beijing. Vi bor pa det poshigaste hotellet hittills och vi har egen dator, samt obegransad internetanvanding pa rummen. Nagot liknande har jag faktiskt aldrig varit med om.
Dagen har spenderats med en rundvandring i denna vackra och varma lilla stad, samt med en del kulinariska upplevelser i form av mat mer at det muslimska hallet (mer brod och kebab. mer lamm och biff, mindre grisskott) och jag ar som vanligt proppmatt.
Xi'an ar for ovrigt ett av Kinas storsta muslimska omrade vilket marks tydligt pa folk som nu plotsligt gar runt i lite mer slojliknande kreationer och man ser lite arabiska bokstaver lite overallt och man hor de typiska boneutropen fran moskeerna. Lite konstig kansla i ett land dar man vantar sig att drukna i buddhisttempel.
Kina har varldens trevligaste befolkning. Ett starkt pastende fran min sida, men jag tror jag kan sta for det. I gar nar vi vantade pa taget till Xi'an pa en kaotisk fullsmockad station borjade plotsligt en kinesisk kvinna prata med mig. Fraga vad jag hette och var jag kom ifran. Misstanksam och svensk som man ar borjade man ju sjalvklart fundera pa vad hon hade i baktanke. Ville hon salja nagot? Stjala min uppmarksamhet fran hennes tjuvkompanjon som tankte ga barsarkagang i min vaska?
Efter ett tag fragade hon ifall jag lart mig nagon kinesiska och jag svarade med ett blygt.. Ni Hao.. Vilket betyder ungefar: Hej
Fem minuter senare hade hon paborjat en gratis intensivkurs i kinesiska och lyckades pranta in diverse ord och fraser samt anvandbara tips om hur man lattare lar sig spraket. Under cirka en halvtimmes tid hade denna energiska kvinna lyckats engagera bade mig och i princip alla runtomkring i detta pedagogiska upptag.. Endast pa grund av att hon var trevlig och tyckte det var roligt att prata med mig. Och nar taget gick var hon i sin kupe och jag i min. Trevligt att traffas, men vi ses aldrig igen, liksom.
Folk over lag ar otroligt hjalpsamma och pratglada (aven om manga inte forstar ett ord engelska, sa har de uppfunnit kroppsspraket) och fragar du en random kines pa gatan om vagen till ett stalle star dar ofta plotsligt tio personer som engarerar sig och tjattrar pa om vilket hall man bor ga. De ar helt underbara. Ni bor ocksa lasa om Tildas hjalpsamme livvakt pa hennes resedagbok (MathildaBrandin - ett ord)
Sa, ar ni inte riktigt oversnalla mot mig och skriver karleksfulla mejloch sms och dylikt samt berattar hur extremt mycket ni saknar mig... sa finns det en viss risk att jag stannar har. En liten i alla fall:)
En lat har plotsligt fastnat i min hjarna:
Res med mig Stina
i en roddbat till Kina
At Suzy's, Beijing
Ni hao! En snabb liten uppdatering:
Vi har paborjat var fardigsydda resa genom Kina, vi hamnade i en liten grupp med ett dansk par och ett brtittiskt litet yrvader. VI befinner oss just nu hemma hos var underbara lilla sota guide Suzy och ska laga dumplings. Och Stina - den asiatiska matlagningens allra storsta beundrare - ar i paradiset och fick vara forsta kitchen-hand.
Vi var uppe och knallade pa den kinsesiska muren igar, gick cirka 6 kilometer upp och ner i extrema trappor och benen varker minst sagt nar jag sitter har och skriver. Ingen av oss har nog riktigt forstatt att vi nyss besokt ett av varldens sju underverk... Det gar liksom inte riktigt in hur maktigt det egentligen ar. men fy fan vad vi ar coola.
Ikvall blir det nattag till Xi'an (YES, tag! WE SO LOVE IT) dar vi bland annat tankte ta oss en titt pa terrakotta-armen. Ocksa en sak man inte riktigt kan greppa.
Ja, efter en snabb liten up-to-date maste jag nu kila vidare! Tilda halsar och glom inte att kolla hennes resedagbok! (MathildaBrandin - ett ord)
Vi har paborjat var fardigsydda resa genom Kina, vi hamnade i en liten grupp med ett dansk par och ett brtittiskt litet yrvader. VI befinner oss just nu hemma hos var underbara lilla sota guide Suzy och ska laga dumplings. Och Stina - den asiatiska matlagningens allra storsta beundrare - ar i paradiset och fick vara forsta kitchen-hand.
Vi var uppe och knallade pa den kinsesiska muren igar, gick cirka 6 kilometer upp och ner i extrema trappor och benen varker minst sagt nar jag sitter har och skriver. Ingen av oss har nog riktigt forstatt att vi nyss besokt ett av varldens sju underverk... Det gar liksom inte riktigt in hur maktigt det egentligen ar. men fy fan vad vi ar coola.
Ikvall blir det nattag till Xi'an (YES, tag! WE SO LOVE IT) dar vi bland annat tankte ta oss en titt pa terrakotta-armen. Ocksa en sak man inte riktigt kan greppa.
Ja, efter en snabb liten up-to-date maste jag nu kila vidare! Tilda halsar och glom inte att kolla hennes resedagbok! (MathildaBrandin - ett ord)
Mongoliet
Saa, jag fick tydligen tillgang till en nagorlunda acceptabel dator snabbare an vantat.
Sa darfor ska jag nu gora en tillbakablick:
Sist jag skrev hade vi nyss anlant till Ulan Bataar, Mongoliet, och hade inte riktigt fatt grepp om detta lands minst sagt intressanta uppenbarelse.
Ulan bataar, en av detta lands storsta stader ar och forblir nagot av det skummaste i stadsvag jag nagonsin besokt. Halvexklusiva affarer, vackra valkladda och till och med moderktiga samt engelsktalande manniskor varvades med misar i form av tiggare och krymplingar utan bade armar och ben sittande langs gatorna i deesperat behov av pengar och mat. Och sjalvklart med nagot alkoholhaltigt i handen. Garna vodka - eftersom det aven har ligger i samma prisklass som vatten. Man far ju inte forglomma att de lod under ryssarnas jarnhander anda fram till 1993..
Har anvander de sig dock inte av den klassiska symbolen utan hammarn och skaran utan de har varit valdigt kreativa och skapat sig en egen i form av hammarn och skiftnyckeln.
I vilket fall, 43 % av den mongoliska befolkningen lever som nomader. De bor i sina "gers", vilket ar det typiska runda mongoliska taltet som ni sakert kanner igen nar ni ser mina bilder. De lever pa stappen eller i oknen och driver runt sina getter, far och kor och hr det allmant chill. De lever ruskigt enkelt och spartanskt, men de flesta lever dock anda i full mediakontakt i form av tv och internet. Dessutom kor de med kyl, frys och micro och hela kitet ocksa. HImla intressant livsstil.
Vi besokte en familj som levde sahar och bodde med dem under ett dygn da vi fick rida runt pa hastryggen tills rumpan skavde och jag gav mig ut pa stappvandring med mina superavantyrare till goteborgare - david och emil.
Vi blev utfodrade med typisk mongolisk foda i form av senigt getkott, nudlar/potais/ris, morotter, kal och massamassa olja och smor till bade lunch och middag samt vitt brod, smor, socker och kakor till frukost. Mongoliets kulinariska sida ar en sida jag valjer att fortranga. (deras favoritdryck ar ett smorigt, salt te baserat pa halvsur mjolk)
I vilket fall, i denna familj vi bodde - som kanske inte helt var en typisk nomadfamilj eftersom de hade ett hus aven i stan - fanns det tva sma barn. Ca 4-5 ar. En pojke och en flicka (trodde vi, hon hade tjejklader, langa flator samt ett valdigt flickigt satt). valdigt sota och lekfulla vid en forsta anblick. Men nar vi sedan fick syn pa deras favoritleksak blev vi aningen overraskade - den lille pojken stod namligen med en avhuggen ko-fot i handen. Alltsa ko-fot som i delen som sitter pa en levande ko, med palsen kvar och hela kitet. Samt utstickande benbit..
Och som om denna chock inte var nog fick en annan tjej pa campen aven bevittna den lilla "flickan" utfora sina toalettbehov med sin mamma.. och rakade da se vad som fanns under "hennes" byxor. Och det var inte det som man forvantas se hos en flicka. Freaky. Dessutom hade en av deras hundar sex tar pa baktassarna.
Som sagt: Mongoliet ar valdigt valdigt... speciellt. Men det ar otroligt haftigt att ha besokt det.
NU ar vi i vilket fall i Kina, an salnge verkar det som om kvinnorna ar kvinnor och maten ar totalt utsokt och frktansvart billigt. Foredrar det har trots allt.
See u soon.
Dagens maste-----> http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=257503§ion=blog
Nya bilder finns tillgangliga pa Fejan ----> http://www.facebook.com/album.php?aid=117157&id=717721884&l=300d0ac2db
Sa darfor ska jag nu gora en tillbakablick:
Sist jag skrev hade vi nyss anlant till Ulan Bataar, Mongoliet, och hade inte riktigt fatt grepp om detta lands minst sagt intressanta uppenbarelse.
Ulan bataar, en av detta lands storsta stader ar och forblir nagot av det skummaste i stadsvag jag nagonsin besokt. Halvexklusiva affarer, vackra valkladda och till och med moderktiga samt engelsktalande manniskor varvades med misar i form av tiggare och krymplingar utan bade armar och ben sittande langs gatorna i deesperat behov av pengar och mat. Och sjalvklart med nagot alkoholhaltigt i handen. Garna vodka - eftersom det aven har ligger i samma prisklass som vatten. Man far ju inte forglomma att de lod under ryssarnas jarnhander anda fram till 1993..
Har anvander de sig dock inte av den klassiska symbolen utan hammarn och skaran utan de har varit valdigt kreativa och skapat sig en egen i form av hammarn och skiftnyckeln.
I vilket fall, 43 % av den mongoliska befolkningen lever som nomader. De bor i sina "gers", vilket ar det typiska runda mongoliska taltet som ni sakert kanner igen nar ni ser mina bilder. De lever pa stappen eller i oknen och driver runt sina getter, far och kor och hr det allmant chill. De lever ruskigt enkelt och spartanskt, men de flesta lever dock anda i full mediakontakt i form av tv och internet. Dessutom kor de med kyl, frys och micro och hela kitet ocksa. HImla intressant livsstil.
Vi besokte en familj som levde sahar och bodde med dem under ett dygn da vi fick rida runt pa hastryggen tills rumpan skavde och jag gav mig ut pa stappvandring med mina superavantyrare till goteborgare - david och emil.
Vi blev utfodrade med typisk mongolisk foda i form av senigt getkott, nudlar/potais/ris, morotter, kal och massamassa olja och smor till bade lunch och middag samt vitt brod, smor, socker och kakor till frukost. Mongoliets kulinariska sida ar en sida jag valjer att fortranga. (deras favoritdryck ar ett smorigt, salt te baserat pa halvsur mjolk)
I vilket fall, i denna familj vi bodde - som kanske inte helt var en typisk nomadfamilj eftersom de hade ett hus aven i stan - fanns det tva sma barn. Ca 4-5 ar. En pojke och en flicka (trodde vi, hon hade tjejklader, langa flator samt ett valdigt flickigt satt). valdigt sota och lekfulla vid en forsta anblick. Men nar vi sedan fick syn pa deras favoritleksak blev vi aningen overraskade - den lille pojken stod namligen med en avhuggen ko-fot i handen. Alltsa ko-fot som i delen som sitter pa en levande ko, med palsen kvar och hela kitet. Samt utstickande benbit..
Och som om denna chock inte var nog fick en annan tjej pa campen aven bevittna den lilla "flickan" utfora sina toalettbehov med sin mamma.. och rakade da se vad som fanns under "hennes" byxor. Och det var inte det som man forvantas se hos en flicka. Freaky. Dessutom hade en av deras hundar sex tar pa baktassarna.
Som sagt: Mongoliet ar valdigt valdigt... speciellt. Men det ar otroligt haftigt att ha besokt det.
NU ar vi i vilket fall i Kina, an salnge verkar det som om kvinnorna ar kvinnor och maten ar totalt utsokt och frktansvart billigt. Foredrar det har trots allt.
See u soon.
Dagens maste-----> http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=257503§ion=blog
Nya bilder finns tillgangliga pa Fejan ----> http://www.facebook.com/album.php?aid=117157&id=717721884&l=300d0ac2db
Fran getparadis till mat- och shoppingparadis
Detta inlagg far bli valdigt kort och koncist. Men jag maste uppdatera for att visa att vi ar vid liv!
Vi befinner oss just nu i Beijing och jag at tolv Dim-suns for ca 6 kronor till frukost (typ angkokta degknyten med underbar fyllning) och ar sex timmar senare forrtfarande proppmatt och har dessutom hunnit med att besoka Silk Market och fyndat i skor och klader. Ett endaste uttryck, som sa manga ganger tidigare namnts, ar det ratta att beskriva min kansla:
Jag alskar Asien.
Ka-ka-dunk ka-ka-dunk..
Stina, lack pa att datorerna i Ulaan Bator inte funkar ordentligt:
-MONGODATORER!
Nagra sekunders betanketid
-HAHA, fan vad rolig jag AR!
Ja, det var ju ett tag sen man fick tagi en dator. Sedan sist jag skrev har vi hunnit lamna det graa, ruggiga och faktiskt ganska trakiga Moskva efter oss och borjade var resa genom tundra, eviga slatter och fallfardiga ryska byar..
En fyra natters resa i ett tag, pa en stenhard svart brits, tre-fyra pers i ett klaustrofobiskt litet utrymme. Gardiner och lakan som med all sakerhet inte sattes dit under de tre senaste decennierna.
Jag har ett par ganger akt med ett anglok ute pa Osterlen, Brosarp. For er som gjort det samma skulle detta tag kunna jamforas med detta.. enda skillnaden skulle kunna vara att det gar nagra kilometer i timmen snabbare. Men inte ar det manga.
Och detta eviga ljud: ka-ka-dunk ka-ka-dunk ka-ka-dunk
Vi hade hort talas som denna resa med transibiriska jarnvagen forr, det lat som party party party och galna backpackers som trashade vagnar. Vi hade raknat med en del action med tanke pa att just dessa ryska tag gar under oknamnet Vodkatrains.. Men tja.. Vodka var dar ju. men det dracks endast av ett gang dallriga rodogda ryssar med den dar tidiagre namnda tranande blicken efter svenskt lammkott. Sa vi betackade oss denna ara, men avbojde samtliga inviter.. Forutom dessa fraschingar bestod endast varan vagn av ryska barnfamiljer. Ingen, inte ens de tva kvinnorna som tog hand om och stadade vara vagnar forstod ett ord engelska.. Sa under fyra dagar var vi tre isolerade svenska stackare vars diet bestod av nudlar, pulversoppor, brod.. nudlar. Pulversoppor? Jag kopte dock en saltgurka av en tant pa en station en bit in i landet. God omvaxling..
Aningens mora, med dunkande huvuden, grov brist pa somn och en viss.. uppgivenhet om att nansin kunna forsta sig pa och kanna sig hemmastadd i ett land dar absolut inget forstar en, och valdigt fa ens forsoker hjalpa en ta i fram fick vi oss en rejal overraskning. Vi kom slutligen fram till Irkutsk, en stad nara kinesiska och mongoliska gransen, och blev bemotta av Natasja - en helt underbar ryska som talade FLYTADE engelska. Hon svarade pa atskilliga fragor och funderingar och plotsligt kandes allting mycket klarare. Hon forde oss sedan ut till byn Listvyjanka om ligger precis intill Bajkal-sjon..Och dar mottes vi av paradiset i Ryssland. Trevliga manniskor, solsken (vi har BRANT oss och battre blir det) god vrmrokt fisk som endast lever i bajkalsjon, varldens trevligaste vardfamilj pa vart guesthouse och bast av allt - PANNKAKOR till frukost. Och en hel natts somn. Helt otroligt. Har spenderade vi en natt for att sedan ge oss p taget igen. Lamna Ryssland och intaga Mongoliet. Inte sa svart tankte vi... Men effektivitet ar inte ett ledord for varken ryssar eller mongoler.. 7 timmar pa den ryska samt ca 3 pa den mongoliska sidan gransen spenderades till att kolla pass, fylla i papper och tulldeklarationer. Ryssarna gick igenom all var packning for vi inte skulle ta ut nagot hemligt/vardefullt/farligt/vasst/hallucinogent/radioktivt ur landet och val framme hos mongolerna skulle de se till att vi inte tog in nagot av dito varor. Hort talas om sammarbete, nagon????
Pa taget traffade vi for ovrigt antligen lite backpackers, bland annat tva goteborgare, emil och david som numera ar vara resekamrater under ett tag. Mycket trevliga, fastan de kommer fran ett stalle norr om Hallandsasen. Vet ju av erfarenhet att dessa ar fruktansvart forradiska.
Med dessa, samt tva spanjorer fick vi antligen vart vodkaparty. Med Rage, och vi var lagom narvarande under morgondagens eviga passkontroll..
Nu sitter vi har, i Ulan Bator, Mongoliet. Morgonen spenderades i ett buddhistist tempel under en morgonmassa, med massa falsksjungande munkar. Himla haftig upplevelse, om an lite svagt langtrakig.. Folk ar mycket trevliga, sota, rundkindade.. har ar billigt och bast av allt. Hall i er.. Har ar ca 20 garder varmt och vi SVETTAS. Notera SVETTAS! Och jag har inhandlat ett par nya sunnies som forhoppningsvis finns att spana in pa Facebook dar nagra bilder snart kommer upp. Och jag ska branna upp mitt understall.. Minusgrader, up yours!!!
Imorgon ska vi ut i Gobi-oknen, sova i en ger (den mongoliska typiska nomadtaltet) rida i naturen och dricka jast alkoholhaltig hastmjolk. (yepp, sant dricker man har. man tar ju seden dit man kommer)
Bilder finns nu pa facebook till allman beskadan: http://www.facebook.com/album.php?aid=115686&id=717721884&l=3760b67bf0
Besok aven Tildas resedagbok: http://www.resedagboken.se/ och sok pa MathildaBrandin (ett ord)
-MONGODATORER!
Nagra sekunders betanketid
-HAHA, fan vad rolig jag AR!
Ja, det var ju ett tag sen man fick tagi en dator. Sedan sist jag skrev har vi hunnit lamna det graa, ruggiga och faktiskt ganska trakiga Moskva efter oss och borjade var resa genom tundra, eviga slatter och fallfardiga ryska byar..
En fyra natters resa i ett tag, pa en stenhard svart brits, tre-fyra pers i ett klaustrofobiskt litet utrymme. Gardiner och lakan som med all sakerhet inte sattes dit under de tre senaste decennierna.
Jag har ett par ganger akt med ett anglok ute pa Osterlen, Brosarp. For er som gjort det samma skulle detta tag kunna jamforas med detta.. enda skillnaden skulle kunna vara att det gar nagra kilometer i timmen snabbare. Men inte ar det manga.
Och detta eviga ljud: ka-ka-dunk ka-ka-dunk ka-ka-dunk
Vi hade hort talas som denna resa med transibiriska jarnvagen forr, det lat som party party party och galna backpackers som trashade vagnar. Vi hade raknat med en del action med tanke pa att just dessa ryska tag gar under oknamnet Vodkatrains.. Men tja.. Vodka var dar ju. men det dracks endast av ett gang dallriga rodogda ryssar med den dar tidiagre namnda tranande blicken efter svenskt lammkott. Sa vi betackade oss denna ara, men avbojde samtliga inviter.. Forutom dessa fraschingar bestod endast varan vagn av ryska barnfamiljer. Ingen, inte ens de tva kvinnorna som tog hand om och stadade vara vagnar forstod ett ord engelska.. Sa under fyra dagar var vi tre isolerade svenska stackare vars diet bestod av nudlar, pulversoppor, brod.. nudlar. Pulversoppor? Jag kopte dock en saltgurka av en tant pa en station en bit in i landet. God omvaxling..
Aningens mora, med dunkande huvuden, grov brist pa somn och en viss.. uppgivenhet om att nansin kunna forsta sig pa och kanna sig hemmastadd i ett land dar absolut inget forstar en, och valdigt fa ens forsoker hjalpa en ta i fram fick vi oss en rejal overraskning. Vi kom slutligen fram till Irkutsk, en stad nara kinesiska och mongoliska gransen, och blev bemotta av Natasja - en helt underbar ryska som talade FLYTADE engelska. Hon svarade pa atskilliga fragor och funderingar och plotsligt kandes allting mycket klarare. Hon forde oss sedan ut till byn Listvyjanka om ligger precis intill Bajkal-sjon..Och dar mottes vi av paradiset i Ryssland. Trevliga manniskor, solsken (vi har BRANT oss och battre blir det) god vrmrokt fisk som endast lever i bajkalsjon, varldens trevligaste vardfamilj pa vart guesthouse och bast av allt - PANNKAKOR till frukost. Och en hel natts somn. Helt otroligt. Har spenderade vi en natt for att sedan ge oss p taget igen. Lamna Ryssland och intaga Mongoliet. Inte sa svart tankte vi... Men effektivitet ar inte ett ledord for varken ryssar eller mongoler.. 7 timmar pa den ryska samt ca 3 pa den mongoliska sidan gransen spenderades till att kolla pass, fylla i papper och tulldeklarationer. Ryssarna gick igenom all var packning for vi inte skulle ta ut nagot hemligt/vardefullt/farligt/vasst/hallucinogent/radioktivt ur landet och val framme hos mongolerna skulle de se till att vi inte tog in nagot av dito varor. Hort talas om sammarbete, nagon????
Pa taget traffade vi for ovrigt antligen lite backpackers, bland annat tva goteborgare, emil och david som numera ar vara resekamrater under ett tag. Mycket trevliga, fastan de kommer fran ett stalle norr om Hallandsasen. Vet ju av erfarenhet att dessa ar fruktansvart forradiska.
Med dessa, samt tva spanjorer fick vi antligen vart vodkaparty. Med Rage, och vi var lagom narvarande under morgondagens eviga passkontroll..
Nu sitter vi har, i Ulan Bator, Mongoliet. Morgonen spenderades i ett buddhistist tempel under en morgonmassa, med massa falsksjungande munkar. Himla haftig upplevelse, om an lite svagt langtrakig.. Folk ar mycket trevliga, sota, rundkindade.. har ar billigt och bast av allt. Hall i er.. Har ar ca 20 garder varmt och vi SVETTAS. Notera SVETTAS! Och jag har inhandlat ett par nya sunnies som forhoppningsvis finns att spana in pa Facebook dar nagra bilder snart kommer upp. Och jag ska branna upp mitt understall.. Minusgrader, up yours!!!
Imorgon ska vi ut i Gobi-oknen, sova i en ger (den mongoliska typiska nomadtaltet) rida i naturen och dricka jast alkoholhaltig hastmjolk. (yepp, sant dricker man har. man tar ju seden dit man kommer)
Bilder finns nu pa facebook till allman beskadan: http://www.facebook.com/album.php?aid=115686&id=717721884&l=3760b67bf0
Besok aven Tildas resedagbok: http://www.resedagboken.se/ och sok pa MathildaBrandin (ett ord)