stinelin - min lilla värld i den stora

Egentligen.. hur svårt kan det vara? Hur kan lite mörker och kyla och tillfällig tristess och motgång bara trycka ner en i asfalten som ett överkört djur? Varför är så många otroligt nere och äckligt pessimistiska såhär års? Inte ens den tillsynes obotliga optimisten Stina lyckades detta året. Vad är det för fel, Sverige?

Det är ju verkligen inte svårt att bara dra på smilbanden, le och skratta. Och jag lovar, både du och jag blir gladare. Kan kännas tungt att le utan glädje till en början, men efter ett tag blir man faktiskt glad på riktigt. Och det smittas.

Jag testade.

Normalt sett blir ju responsen på ett arrogant bemötande från en annan människa just detsamma. Du bitchar tillbaka, helt enklt. Och arroganta personen nr 1 svarar en gång till med att bli ännu mer negativ och och tillslut blir troligen båda parterna asförbannade på varandra och båda lämnar situationen ruskigt bittra. Och resten av dan är för båda totalförstörd.

Gårdagen på mitt super-service-jobb var för mig en ovanligt lättflytande dag och jag beslöt mig för att göra ett litet experiment på ämnet. Att bita hop och för en gångs skull låta min ljusa dag lysa upp en kunds uppenbarlig becksvarta tillvaro.. och inte tvärtom, som det alltid annars brukar bli.

Scenario:
Sur-Tant med mungiporna i axelhöjd: Har du ingen nyare förpackning av detta pålägget?
Stina med mungiporna i öronhöjd: Jojomän! Annars så fixar vi fram det!
Sur-Tant med mungiporna i knähöjd: Ja, och jag vill inte ha det med såhär mycket fett! Och lägg det fint i förpackningen! Jag förstår inte att det ska vara så svårt.. Dagens service. Och de ska kalla sig delikatessavdelning.. Mumla mumla. Bla bla... 
Sur-Tant snubblar över sina mungipor.
Stina envist med leendet i behåll: Jaa, men det förstår jag. Jag ska fixa ett fint paket här till dig, vännen. Hur mycket vill du ha? 
Sur-Tant hissar upp mungiporna en aning: Öh, ta ett hekto ungefär..
Stina idel solsken: Såååja, där har vi den! var det något annat?
Sur-Tant börjar bli Glad-Tant: Åh, så..fint. Tack.. ska du ha!
Stina: Tack själv! Ha en underbar dag!
Tant, numera med ett ärligt leende på läpparna: Jaa, detsamma, lilla vän! Och tack igen, för hjälpen! Hejdå! 
 
Tanten knatade senare iväg och plötsligt verkade rullatorns hjul nog rulla lite lättare mot golvkaklet och handäskan vägde nog ett par kilo mindre, för varenda människa hon senare mötte inne i affären blev bemötta med ett litet leende.



Jag lovar, lilla tråk-svensk, det går att vara glad trots denna exremt fantasilösa årstid. Helt ärligt. Prova ska du se. Så blir alla andra genast också lite gladare. See?
 

Mitt liv ringde. Det hälsade att det kommer tillbaka på villkor att det får ett meningsfullt arbete. Och det ska det få.. Om tiden bara vill gå liiite snabbare. NU vill jag ta mina M&M under armen och sätta mig på Finlandsfärjan i riktning action. Något som får en att minnas stunden och ta vara på livet. Och inte bara gå omkring som en zombie dag ut och dag in.


Nu vill jag ingenting annat än upp ut och iväg! Vaför är januari så obotligt TRÅKIG?

Såååja, nu börjar framtiden trona upp sig något sånär igen. Något hände där, något, någon och några skymde min glasklara sikt. Som den drömmare man är, så är man ingenting utan just - drömmarna. Och av nån anledning så försvann de..

Men den psykiska och fysiska hälsobarometern pekar månne på rätt håll nu? Tillbaka på jobb på två ben snart med? Probably.

Det är ju NYTT ÅR, liksom. Nya möjligheter och allt det där. En chans att starta om och glömma de förgångna. För det som hände förra året är ju i teorin utraderat.. Tack vare nån klipsk jävel för 2009 år sedan som kom på att det nog vore en bra idé att...tiden (??).. startade då  och att det också vore en bra idé att låta alla stackare med ångest få en chans att starta om var 365:e dag. Och bestämma sig för att gå ner i vikt, sluta röka o bli bättre människor.. Schysst som fan, faktiskt. Om man nu inte har förmågan och viljestyrkan att göra det vid någon annan tid på året, förstås. Jag tror jag tillhör den sistnämnda kategorin, för jag skiter fullständigt i det nya året. Mitt liv ska bli fett igen, Detta beslut taget oavsett om det är den 2:e januari eller 15 september..

Jag konstaterar härmed att Stina snart är back on track. Var seriöst orolig där ett tag... Men först: SOVA VIDARE!

---

Åh, glöm alla tdigare love-stories, btw. Min stora kärlek för tillfälet heter inget annat än Pete. Pete Doherty.
Min dator spelar för tillfället inget annat än Babyshambles och Libertines. Dock tror jag att varenda låt någonsin skapad av dito band finns representerade. Så jätteenformigt är det inte.. Inte så farligt.