Märks det att jag varit utomlands ett tag?
Efter 12,5 timmars arbetsdag kommer man hem, landar framför datorn och efter ett inte alltför stort antal minuter däckar man antagligen som en gammal utbränd alkis framför teven...
Livet är hårt.
Idag slog det mig stenhårt att jag verkligen befinner mig i landet Mellan. Där man inte ska vara varken för mycket eller för lite. Varken sticka ut eller va tråkig. Var nytänkande men kom inte med alltför radikala idéer. INte tycka för mycket. Det finns ju en risk för förändringar...
Ta ett exempel: År 2005 kom vi på att vi måste ha en nationaldag att fira - liksom de flesta andra länder har. MEN som i de allra flesta fall har en anledning till att just denna dag har satt fotspår i historien. Men vi, vad firar vi? 1983 valde vi datumet 6 juni. Vet alla varför egentligen? PÅ grund av nåt krigsslut, någon form av seger, frihet..?
Jo, vi firar visst att en viss skidåkande snubbe lyckades bli kung för 500 år sedan (HAPPY TIME) och dels firar vi våran flagga, men den får vi inte flagga med för då är vi rasister. Det gäller att vara lite sådär lagom stolt över sitt land, men inte för mycket, för då kanske man trampar på andra kulturer... Och de MÅSTE ju integreras och känna sig välkomna i landet! (Även om de tar "våra" jobb. smutsar ner "våran" kultur med sin religion och sina kyrkor, kommer hit med massa konstiga och säkerligen oätliga maträtter, slåss, stjäler och bråkar. För alla vet ju att denna kriminalitet bara beror på att de och deras konstiga kultur och livsstil som ju är så annorlunda och inte lika civiliserad som vår. Och brotten beror ABSOLUT inte på bristande migrationspolitik.... Men trots att man tycker såhär så är man ju faktiskt inte rasist och man har ju inga fördomar. För vi vet ju att det är sant. Men det vågar vi inte konstatera högt inför varann förrän efter ett par öl på krogen)
Man bör ju också vara ganska försiktig med att sjunga nationalsången, för då kanske någon kanske möjligtvis råkar tycka att man är lite vrång och liite för mycket mer än lagom patriotisk. (Men sanningen är att vi egentligen inte kan vår egen nationalsång)
Men vad ska vi nu äta på denna nya helgdag då? Det måste ju var nåt svenskt... Och DÅ kom något brighthead på den kreativa idén att
"JAG vet, vi firar med sill och nubbe! Och lite supersvenska köttbullar. Och så avslutar vi med SVENSK färskpotatis och så tar vi fram kolgrillen och fyller ett par fläskkotletter och lövbiffar proppfulla med akrylamid och tar ett par jordgubbar med glass till efterrätt!! Så MYSIGT."
YEAH, det är ju svenskt och bra! Jovisst, men känns inte temat igen lite från cirka... fyra andra högtider? Finns det mycket mer att välja på som kan ha etiketten SVENSKT? Knappast.
Ingen mer än jag som känner pressen att söka lite inspiration nån annanstans ifrån? Inte..? Nähä.. Okej då.
Varför inte bara inse att Sverige är allt det här, nubbe sill och midsommarstång, silvergrå volvo och golden retriver, kolgrill och söndereldad fläskkotlett.... MEN att det också är alla andra kulturer och färglada exotiska inslag som faktiskt utgör en större och större del av oss. Varför kan inte det vara lika svenskt? För vad hade vi varit utan allt detta..? Boooring.
Nee, jag blir nog lite lagom trött på det här.
Livet är hårt.
Idag slog det mig stenhårt att jag verkligen befinner mig i landet Mellan. Där man inte ska vara varken för mycket eller för lite. Varken sticka ut eller va tråkig. Var nytänkande men kom inte med alltför radikala idéer. INte tycka för mycket. Det finns ju en risk för förändringar...
Ta ett exempel: År 2005 kom vi på att vi måste ha en nationaldag att fira - liksom de flesta andra länder har. MEN som i de allra flesta fall har en anledning till att just denna dag har satt fotspår i historien. Men vi, vad firar vi? 1983 valde vi datumet 6 juni. Vet alla varför egentligen? PÅ grund av nåt krigsslut, någon form av seger, frihet..?
Jo, vi firar visst att en viss skidåkande snubbe lyckades bli kung för 500 år sedan (HAPPY TIME) och dels firar vi våran flagga, men den får vi inte flagga med för då är vi rasister. Det gäller att vara lite sådär lagom stolt över sitt land, men inte för mycket, för då kanske man trampar på andra kulturer... Och de MÅSTE ju integreras och känna sig välkomna i landet! (Även om de tar "våra" jobb. smutsar ner "våran" kultur med sin religion och sina kyrkor, kommer hit med massa konstiga och säkerligen oätliga maträtter, slåss, stjäler och bråkar. För alla vet ju att denna kriminalitet bara beror på att de och deras konstiga kultur och livsstil som ju är så annorlunda och inte lika civiliserad som vår. Och brotten beror ABSOLUT inte på bristande migrationspolitik.... Men trots att man tycker såhär så är man ju faktiskt inte rasist och man har ju inga fördomar. För vi vet ju att det är sant. Men det vågar vi inte konstatera högt inför varann förrän efter ett par öl på krogen)
Man bör ju också vara ganska försiktig med att sjunga nationalsången, för då kanske någon kanske möjligtvis råkar tycka att man är lite vrång och liite för mycket mer än lagom patriotisk. (Men sanningen är att vi egentligen inte kan vår egen nationalsång)
Men vad ska vi nu äta på denna nya helgdag då? Det måste ju var nåt svenskt... Och DÅ kom något brighthead på den kreativa idén att
"JAG vet, vi firar med sill och nubbe! Och lite supersvenska köttbullar. Och så avslutar vi med SVENSK färskpotatis och så tar vi fram kolgrillen och fyller ett par fläskkotletter och lövbiffar proppfulla med akrylamid och tar ett par jordgubbar med glass till efterrätt!! Så MYSIGT."
YEAH, det är ju svenskt och bra! Jovisst, men känns inte temat igen lite från cirka... fyra andra högtider? Finns det mycket mer att välja på som kan ha etiketten SVENSKT? Knappast.
Ingen mer än jag som känner pressen att söka lite inspiration nån annanstans ifrån? Inte..? Nähä.. Okej då.
Varför inte bara inse att Sverige är allt det här, nubbe sill och midsommarstång, silvergrå volvo och golden retriver, kolgrill och söndereldad fläskkotlett.... MEN att det också är alla andra kulturer och färglada exotiska inslag som faktiskt utgör en större och större del av oss. Varför kan inte det vara lika svenskt? För vad hade vi varit utan allt detta..? Boooring.
Nee, jag blir nog lite lagom trött på det här.
Kommentarer
Trackback