Happy helg
Hands down
I'm too proud for love
But with eyes shut..
..it's you I'm thinkin of
Lord almighty, helt underbar helg den här. Och inte är den slut än heller... I fredags drog jag till Kristianstand och fick nöjet att upptäcka åter ett nytt ställe där jag inte kände varenda människa som ragglade runt på trottoaren på jakt efter äventyr. Jag fick hänga med min bästa Sara, i hennes nya lya, träffa hennes überschöna K-town mates och äta hennes (mammas) ljuva pastasallad.
En del cider passerade min lever, men trots detta var det dags för barndop ända nere i Sjöbo kl 13 dagen efter och stolta faster Stina fick se lille Stoffe bli Kristoffer Sven Nilsson i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.
Min kära mor var fadder och framme vid altaret och därmed var jag och min farsa lämnade totalt ensamma utan uppsikt på en bänk med massa kameror runt halsen och i händerna. Ensamma att hitta på bus, som vanligt. Ingen bra idé i en kyrka, med andra ord. Detta resulterade i ett frenetiskt fnittrande och en halvtimmes hård kamp för att stå emot ett ekande gapskratt med tårarna rinnande längs kinderna. Detta endast på grund av pappas kommentar när prästen höll barnet i en oroväckande vinkel över den vattenfyllda dopfunten:
"Plupp!"
Nej nej, det ÄR inte konstigt att jag blivit som jag är.
Jag måste nog träna mig i att hålla snällt i ett barn innan jag själv ger mig in i branschen.. Stoffe gillade inte mitt famngrepp.
I'm too proud for love
But with eyes shut..
..it's you I'm thinkin of
Lord almighty, helt underbar helg den här. Och inte är den slut än heller... I fredags drog jag till Kristianstand och fick nöjet att upptäcka åter ett nytt ställe där jag inte kände varenda människa som ragglade runt på trottoaren på jakt efter äventyr. Jag fick hänga med min bästa Sara, i hennes nya lya, träffa hennes überschöna K-town mates och äta hennes (mammas) ljuva pastasallad.
En del cider passerade min lever, men trots detta var det dags för barndop ända nere i Sjöbo kl 13 dagen efter och stolta faster Stina fick se lille Stoffe bli Kristoffer Sven Nilsson i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.
Min kära mor var fadder och framme vid altaret och därmed var jag och min farsa lämnade totalt ensamma utan uppsikt på en bänk med massa kameror runt halsen och i händerna. Ensamma att hitta på bus, som vanligt. Ingen bra idé i en kyrka, med andra ord. Detta resulterade i ett frenetiskt fnittrande och en halvtimmes hård kamp för att stå emot ett ekande gapskratt med tårarna rinnande längs kinderna. Detta endast på grund av pappas kommentar när prästen höll barnet i en oroväckande vinkel över den vattenfyllda dopfunten:
"Plupp!"
Nej nej, det ÄR inte konstigt att jag blivit som jag är.
Jag måste nog träna mig i att hålla snällt i ett barn innan jag själv ger mig in i branschen.. Stoffe gillade inte mitt famngrepp.
Kommentarer
Trackback