Vida
Det regnar i Xi'an. Det regnar mycket i Xi'an. Och i Xi'an finns det inte jattemycket att gora nar man val har sett terrakotta-armen och kollat in de muslimska kvarteren och andats in dess sjal.. Det ar en fin stad, men tamligen begransad.
Speciellt nar det regnar. Mycket.
Vi ska aka med nattaget till Shanghai ikvall, det gar om 4 timmar.. och vi har inte haf nagot att gora i princip hela dagen. Sa vad gor man da om inte hanger pa sitt lyxiga hotellrum, hanger pa ett overslott internet och skriver blogg?
Jag ska beratta en historia, en historia om min modiga superkvinna till van:
Hon gjorde en gang en tatuering i ett annat asiatiskt land, en bit sydost ifran detta.. Och hon har sen dess fatt en viss.. passion for fenomenet tatueringar. Och eftersom vi alla vet att allting ar billigare i Asien - varfor inte gora det har? Tja, en nackdel kan ju vara att de inte riktigt har samma krav pa hygien och ar lika strikta med sina verktyg. En annan vasentlig faktor kan ju vara den i ibland ooverstigliga sprakbarriaren. Speciellt eftersom hon funderade pa att tatuera in ett vasterlandskt ord med vasterlandska bokstaver.. Men NEJ, inget av detta skulle visst stoppa min Superwoman.
Ordet vi talar om ar det spanska "Vida" - som betyder "leva". Detta hade ett par dagar innan skrivits ner pa ett papper av min andra van som ligger inne med grymma artistiska talanger. Valdigt snyggt i stilren skrivstil stod det dar.. "Vida". Starkt, grymt och skitsnyggt!
Sa, sagt och gjort. En dag i Peking lyckades vi - efter mycket om och men - hitta den till synes enda tatueraren i trakten. Han satt dar ensam framfor sin dator i sin lilla halvskabbiga studio. Och kunde ju sjalvklart.. inte ett enda ord engelska.
-Ska vi vanta och se? sa vi och fick lite gashud av blotta tanken
-Asch! sa Superwoman och rackte fram pappret och pekar pa sin vanstra handled Can you do this? Here?
Den lille kinesen ryckte tyst pa axlarna och granskade pappersbiten. Tillslut nickade han och plockade fram en tuschpenna och ritade sin version av "Vida" pa Superwomans handled. Helt okej efter ett par korrigeringar, tyckte hon. Hon spanade in kinesens verktyg. Steriliserade nalar, handskar, inplastat underlag. Check! Fram med handleden and there we go.
Fem minuter behovde hon. Fem minuter fran det att vi gick in i lokalen och motte en icke-talande kinesisk tatuerare tusentals mil ifran trygga Sverige utan sprakliga svarigheter och med massa lagar som skyddar henne ifall nat hander. Fem minuter behovde hon for att forbereda sig for den smaartsamma lillaa nalen som skulle plaga hennes hud under en halvtimmes tid. Fem minuter senare satt hon i stolen och jag och Matilda holl pa att svimma.
Och snyggt blev det. Riktigt snyggt.
Hon ar min Superwoman den dar Mathilda Brandin.
En ny lat har fastnat i min hjarna, Ed Harcourts Shanghai:
We're going to Shanghai, to watch the red sky. We're going to Shanghai, so don't you cry.
We're going to Shanghai, Goodbye Goodbye.
Speciellt nar det regnar. Mycket.
Vi ska aka med nattaget till Shanghai ikvall, det gar om 4 timmar.. och vi har inte haf nagot att gora i princip hela dagen. Sa vad gor man da om inte hanger pa sitt lyxiga hotellrum, hanger pa ett overslott internet och skriver blogg?
Jag ska beratta en historia, en historia om min modiga superkvinna till van:
Hon gjorde en gang en tatuering i ett annat asiatiskt land, en bit sydost ifran detta.. Och hon har sen dess fatt en viss.. passion for fenomenet tatueringar. Och eftersom vi alla vet att allting ar billigare i Asien - varfor inte gora det har? Tja, en nackdel kan ju vara att de inte riktigt har samma krav pa hygien och ar lika strikta med sina verktyg. En annan vasentlig faktor kan ju vara den i ibland ooverstigliga sprakbarriaren. Speciellt eftersom hon funderade pa att tatuera in ett vasterlandskt ord med vasterlandska bokstaver.. Men NEJ, inget av detta skulle visst stoppa min Superwoman.
Ordet vi talar om ar det spanska "Vida" - som betyder "leva". Detta hade ett par dagar innan skrivits ner pa ett papper av min andra van som ligger inne med grymma artistiska talanger. Valdigt snyggt i stilren skrivstil stod det dar.. "Vida". Starkt, grymt och skitsnyggt!
Sa, sagt och gjort. En dag i Peking lyckades vi - efter mycket om och men - hitta den till synes enda tatueraren i trakten. Han satt dar ensam framfor sin dator i sin lilla halvskabbiga studio. Och kunde ju sjalvklart.. inte ett enda ord engelska.
-Ska vi vanta och se? sa vi och fick lite gashud av blotta tanken
-Asch! sa Superwoman och rackte fram pappret och pekar pa sin vanstra handled Can you do this? Here?
Den lille kinesen ryckte tyst pa axlarna och granskade pappersbiten. Tillslut nickade han och plockade fram en tuschpenna och ritade sin version av "Vida" pa Superwomans handled. Helt okej efter ett par korrigeringar, tyckte hon. Hon spanade in kinesens verktyg. Steriliserade nalar, handskar, inplastat underlag. Check! Fram med handleden and there we go.
Fem minuter behovde hon. Fem minuter fran det att vi gick in i lokalen och motte en icke-talande kinesisk tatuerare tusentals mil ifran trygga Sverige utan sprakliga svarigheter och med massa lagar som skyddar henne ifall nat hander. Fem minuter behovde hon for att forbereda sig for den smaartsamma lillaa nalen som skulle plaga hennes hud under en halvtimmes tid. Fem minuter senare satt hon i stolen och jag och Matilda holl pa att svimma.
Och snyggt blev det. Riktigt snyggt.
Hon ar min Superwoman den dar Mathilda Brandin.
En ny lat har fastnat i min hjarna, Ed Harcourts Shanghai:
We're going to Shanghai, to watch the red sky. We're going to Shanghai, so don't you cry.
We're going to Shanghai, Goodbye Goodbye.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag följer er resa med intresse och har till och med kollat på min karta var Xian ligger!
Imponerande historia om tatueringen, dock betyder ju "vida" "liv" och inte"leva" (förlåtjagärpedantiskspråkpolis).
Stina kom hem!!! Lund badar i solsken och körsbärsträden blommar!
PUSS
Trackback