Mongoliet

Saa, jag fick tydligen tillgang till en nagorlunda acceptabel dator snabbare an vantat.

Sa darfor ska jag nu gora en tillbakablick:
Sist jag skrev hade vi nyss anlant till Ulan Bataar, Mongoliet, och hade inte riktigt fatt grepp om detta lands minst sagt intressanta uppenbarelse.
Ulan bataar, en av detta lands storsta stader ar och forblir nagot av det skummaste i stadsvag jag nagonsin besokt. Halvexklusiva affarer, vackra valkladda och till och med moderktiga samt engelsktalande manniskor varvades med misar i form av tiggare och krymplingar utan bade armar och ben sittande langs gatorna i deesperat behov av pengar och mat. Och sjalvklart med nagot alkoholhaltigt i handen. Garna vodka - eftersom det aven har ligger i samma prisklass som vatten. Man far ju inte forglomma att de lod under ryssarnas jarnhander anda fram till 1993..
Har anvander de sig dock inte av den klassiska symbolen utan hammarn och skaran utan de har varit valdigt kreativa och skapat sig en egen i form av hammarn och skiftnyckeln.

I vilket fall, 43 % av den mongoliska befolkningen lever som nomader. De bor i sina "gers", vilket ar det typiska runda mongoliska taltet som ni sakert kanner igen nar ni ser mina bilder. De lever pa stappen eller i oknen och driver runt sina getter, far och kor och hr det allmant chill. De lever ruskigt enkelt och spartanskt, men de flesta lever dock anda i full mediakontakt i form av tv och internet. Dessutom kor de med kyl, frys och micro och hela kitet ocksa. HImla intressant livsstil.
Vi besokte en familj som levde sahar och bodde med dem under ett dygn da vi fick rida runt pa hastryggen tills rumpan skavde och jag gav mig ut pa stappvandring med mina superavantyrare till goteborgare - david och emil.
Vi blev utfodrade med typisk mongolisk foda i form av senigt getkott, nudlar/potais/ris, morotter, kal och massamassa olja och smor till bade lunch och middag samt vitt brod, smor, socker och kakor till frukost. Mongoliets kulinariska sida ar en sida jag valjer att fortranga. (deras favoritdryck ar ett smorigt, salt te baserat pa halvsur mjolk)

I vilket fall, i denna familj vi bodde - som kanske inte helt var en typisk nomadfamilj eftersom de hade ett hus aven i stan - fanns det tva sma barn. Ca 4-5 ar. En pojke och en flicka (trodde vi, hon hade tjejklader, langa flator samt ett valdigt flickigt satt). valdigt sota och lekfulla vid en forsta anblick. Men nar vi sedan fick syn pa deras favoritleksak blev vi aningen overraskade - den lille pojken stod namligen med en avhuggen ko-fot i handen. Alltsa ko-fot som i delen som sitter pa en levande ko, med palsen kvar och hela kitet. Samt utstickande benbit..
Och som om denna chock inte var nog fick en annan tjej pa campen aven bevittna den lilla "flickan" utfora sina toalettbehov med sin mamma.. och rakade da se vad som fanns under "hennes" byxor. Och det var inte det som man forvantas se hos en flicka. Freaky. Dessutom hade en av deras hundar sex tar pa baktassarna.

Som sagt: Mongoliet ar valdigt valdigt... speciellt. Men det ar otroligt haftigt att ha besokt det.

NU ar vi i vilket fall i Kina, an salnge verkar det som om kvinnorna ar kvinnor och maten ar totalt utsokt och frktansvart billigt. Foredrar det har trots allt.

See u soon.

 Dagens maste-----> 
http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=257503&section=blog
Nya bilder finns tillgangliga pa Fejan ----> http://www.facebook.com/album.php?aid=117157&id=717721884&l=300d0ac2db

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback