stinelin - min lilla värld i den stora

Din mamma varnade dig för dem. Din trafiklärare varnade dig för dem. De är ökända Skåne över för att vara blinda, egoistiska, hänsynslösa.. Och de finns överallt. Vart du än vänder och vrider dig så susar de förbi. Likt onda vålnader som hemsöker dig i vartenda hörn av staden. Över kullerstenarna, på trottoarerna..på stora och små gator. Du är aldrig - verkligen aldrig - säker på att de stannar för dig, att de ens lägger märke till din existens. Vare sig du färdas i bil, går eller på annat sätt tar dig fram. De är ett vidrigt pack, ett stort kollektiv av pain-in-the-asses... Och aldrig skulle du väl drömma om att sålla dig till deras ondskefulla skara?

Deras mammor glömde tydligen allihop att undervisa dem i trafikvett, storheten i användandet av lyse, ringklockor och cykelhjälm. De är hatade. Av allt. Av alla.

Lunds cyklister. 





Mamma, pappa, Sven-Trafiklärare, Sveriges övriga befolkning, härmed kommer min klena bekännelse:
Jag har blivit en av dem. Jag har på oförklarligt sätt tappat allt vad ömsesidig respekt i trafiken heter. Jag ser nu varenda yta i denna stad som en som jag har fullt företräde på. Trottoar som gräsmatta som grusplan som gata. Äger inte ett cykelljus, ej heller en fungerande ringklocka.
Jag har blivit ond. Må högre makter förlåta mig.