Så, jag borde verkligen ta tag i det här med bloggandet, dels på allmän begäran men dels också på grund av att jag planerat att ha denna blogg som en spegel till resten av världen så att den också kan få ta del av mitt och Sannes liv på andra sidan jorden.
För ja, så är det. Imorgon är det en vecka kvar tills planet lyfter med oss från Arlanda och tar sikte på Kuala Lumpur och slutligen Sydney, Australien. Här nere i detta land fyllt med surfare, öken, backpackers och galna djur ska vi sedan befinna oss under lite mer än 7 månaders tid för att sedan avsluta vårt äventyr med ett par veckors semester i Malaysia. Wicked, men dock så sant.
Jag hade räknat med en viss form av resfeber, men den klena föreställningen ligger verkligen ljusår ifrån denna lycko-pirr-gråt-ångest som bubblar inom mig. Jag har redan tvingats ta farväl av en del av mina bästa vänner och fler hjärtskärande adjön är att vänta. SJÄLVFALLET kommer jag tillbaka och då kan jag fortsätta mitt svenne-liv (dock en fet erfarenhet rikare) precis som vanligt, det är jag fullt medveten om. Men åtta månader känns så avlägset, och alla vänner och min älskade familj kommer vara så långt borta.
MEN FAN VAD FETT DET KOMMER BLI!
Denna morgon vaknades det tidigt, paniken av att inte varit tillräckligt förberedd skavde i tankarna så istället för lång sovmorgon blev det ett par timmar framför datorn i full färd med att skriva en snitsigt CV. Och detta, mina vänner, ska ju skrivas på ENGELSKA! (som bekant inte direkt varit min bästa ämne under skoltiden..) Såå.. lite risigt, men lagom smörigt blev resultatet och en att-göra-punkt blev avkryssad. Därefter skrevs det en packlista.. överst på denna hamnade punkten Foton+nostalgisaker. Så jag hoppas att alla ni, mina kära pussgurkor, förstår hur mycket jag kommer sakna er, trots att jag och Sanne ska ha the time of our lives.
Som en avrunding på detta första inlägg på evigheter så ska jag farmföra ett varmt TACK till alla ni som dök upp på min och Sannes avskedshappening i lördags. Ni gjorde vår kväll helt oförglömlig! (och självklart: Tack till alla ni som jag vet skulle kommit om ni hade haft mjölighet. Jag älskar er ändå. Be sure.)
Så, här ska fanimej uppdateras på denna sidan framöver, så höll ögonen öppna och lägg in länken i favoriterna. För snart bär det av, fellas! |
|
