En update fran Ingenstans

Jaha, da var man for svag tyckte dom. Vi har burit dem, kastat dem, krossat dem, atit dem och brutit vara ryggar for deras forbannade vattenmeloner... Och vad far man far det?

Sparken!

Eller, inte sparken i bokstavlig mening. Inte officiellt. Men man kanner sig aningen oonskad som en av tva enda tjejer pa en mansdominerad arbetsplats konstruerad just endast for detta kon. Tunga vattenmeloner, "ogras" hoga som trad (ja, bokstavligen) som ska dras upp av mina klena hander, gigantiska trapallar som ska lastas och stora lador (tacka vet jag mangolador!) som ska vikas.
Sa nar chefen varje dag fragar en nar man tanker lamna farmen och resa vidare och ger en skitjobben for att fa en att trottna blir man inte helt forvanad nar han en dag berattar att han nog bara har behov av oss en dag till..men att vi ABSOLUT har tillfort nagot till hans patriarkiska farm och att var fysik och vart kon absolut inte spelade in. (Sen bad vi honom dra den om Rodluvan...)
Men han tillade aven att vara sista lonecheckar skulle fa oss pa battre humor.
Tack.

Sa harmed lamnar vi denna halan for att tillsammans med var engelsktalande lilla "familj" aka tillbaka till paradiset sjalv - Noosa. Pa sondag kvall ar det tankt att vi ska lamna vara vanner som vi alskat och hatat i vatt och torrt under mer an manads tid pa obestamd framtid... och detta utan tarar och zebraansikte.
Eller inte.

Frankie Mullen, Mathew Baxter & Graeme Butcher.
We fucking love you, you bloody cunts.

Kommentarer
Postat av: häni

Jävla sugmansgrisarskitbajs.

Ni lär er asmycket engelska! Fan vad kul!

Jag har drömt om dig.

Hoppas ni har det bra.

Detta är ett jävligt fragmentariskt inlägg.

Mycket kärleeek!

2008-03-01 @ 23:56:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback