Back in the big city of Sydney

So, da var man tillbaka dar man borjade.Dock ar det inte helt slut an... Fast jag maste medge att jag borjar kanna att tiden rinner ut. 40-nagot dagar kvar nu. Sinnes. Och Sanne lamnar mig inom sa kort tid att jag inte vill prata om det.. Jag menar, prova du att ga utan ditt ena ben. Det blir inte latt..

Men planen ar Melbourne foljt av ett par veckor av fruktplockning (tror ni jag har tillracklig erfarenhet?) och sedan en bat ner till den lilla on i soder. Lilla sota Tassie. Svindyrt, men det far det vara vart fanimig.

Sen borjar man tanka pa alla man kommer lamna, alla jag kommer sakna.... och alla de jag formodligen ldrig kommer traffa igen. Sen tanker man forstas aven pa de man mot sin vilja kommer sakna och de man borde vara lycklig att man aldrig kommer traffa igen.... trots allt.
Men mest av allt tanker man pa alla er darhemma. Snart kommer ni vara lika konkreta, lika krambara och lika pa riktigt som ni var for ett halvar sedan. Det ar sinnes.

Jag tjuvstartadeidag genom att traffa min kara gamla skolmates Elina och Marie pa stan idag. Visserligen ett planerat mote, men fyfan vad det kandes knasigt. I vilket fall, imorgon star det utgang pa schemat. Med GAMLA polare.

Shit.




Tankte avsluta dagens inlagg med mitt favoritcitat uttalat av Frankie, min irlandska Messias:
 
Love many
Trust few
But always row your own canoe


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback