Fucking vader

Sjalvklart hander det igen.. Upp klocka sex. Tummarna hart hallna pa att vadret ar med oss sa att vi kan ge oss ut med planet och fallskarmen. Men NEEEEJ. Sjalvfallet skulle det aterigen bli installt pa grund av Cairns ruttna vaderlek. VArfor blev jag fodd med denna standiga otur? Mamma, Pappa: var det med flit? :):)

Anyway, sa jag tog som vanligt min tillflykt till den virusfyllda datorn pa the castle som DOCK ar gratis (tror jag) och finner min alskade sara pa msn dar vi har den mest givande diskussionen jag haft pa lange, namligen den om Man, Sex och Party.

Jag saknar min Sara Jonsson.

Med ostkusten i vaskan

Det blev ingen skydiving i onsdags.. Upp klockan sex for vi, satte oss i bussen och drog mot Mission Beach. En och en halv timme senare, ca 15 min darifran, stannar chaufforen och ursaktar sig och meddelar att det minsann var for mycket moln och stundande regn vilket innnebar att vi tyvarr fick vanda tillbaka till Cairns. Dar skulle vi fa bestamma ifall vi ville ha cashen tillbaka eller boka om... Tack som fan. Vi bokade om till imorgon och onska oss nu storre lycka denna gang.

Men i vilket fall. Efter nyar bar det soderut. Jag gick ut fran Backpackers Travel idag med hela ostkusten i vaskan. For 1000 dollar ska vi aka Mission Beach, se Magnetic Island, till Airlie Beach och segla (JAA, segelbat, vatten, vagornas plask.. JAG LANGTAR!) paradisoarna Withsundays tva dagar, aka till the beach of 1770 - understa delen och mest ororda delen av det gigantiska korallrevet Great Barrier Reef - och snorkla lite, sedan blir det Hervey Bay och tre dagars jeepsafari pa varldens storsta sando Fraser Island. Darefter blir det Noosa och Steve Irwins egna Australian Zoo... Amazing weeks, huh?

Men sen ar vi formodligen panka som fyra sma tiggarbarn... Sa da vantar aterigen fruktplock. Antingen Bundaberg eller Childers. Jippi! 

Ar ensam idag... Alla mina flickor ar ute i osregnet (oj, ovanligt) och ranner i forsarna i Tully. Sjalv var jag far snal for detta och lagger istallet krutet pa skydiving. Sa denna dag har spenderats i sangen framfor teven, i ett shoppingcenter, pa internetcafeer (maassa gratis internet), i solen (innan det hysteriska osregnet) med en Harry Potter-bok (na, jag skamtar inte...) och en riktigt maktigt gigantisk scone fylld med torkade dadlar. YUM.

Nu regnar det och jag har tomt Cairns pa billiga aktiviteter...   BORING!

Julafton 2007 - Herregud

Jaa. Sa lamnade vi da antligen bananerna bakom oss (vi tog med ett smartsamt minne i form en halv lada grona bananer som formodligen mognar om ett halvar eller sa) och tog oss tillbaka till cairns. Varma, klibbiga men ack sa ljuva Cairns. Tillsammans med vara sota tyskor tog vi in pa "The Castle". Ett otroligt underbart stalle agt av en smatt trind indier och hans overgulliga fruga. De hyr ut billiga och skitmysiga rum i ett stort hus som ser ut just som ett slott. Har bor allt fran gamla forvirrande tanter, alkoliserade (MEN harmlosa) aussies till sydafrikanska invandrare. Man kan sova utan att folk skriker, man slipper stenade somngangare i rummet och mogliga trasiga och lokiga kok och toaletter som inte stadats sedan de sattes dit. Men framforallt, man har EGEN tv och EGEN kyl pa rummet. Samt en fungerande air-con.

Detta ar paradiset.

Sa, alltsa, som ni formodligen marker har humoret stigit avsevart for min del och till och jag lyckades till och med ta mig igenom en hel julafton utan min alskade familj utan att bryta ihop.  Jag maste nastan pasta att  det var en  riktigt trevlig julafton. Om inget annat var den...minst sagt.. annorlunda.
Vi inledde firandet med ett kyrkobesok (haha, ja, det ar sant!)  och en timmes gudstjanst  och julsanger spelade av en snubbe  i  hawaii-skjorta.  Kyrkan var fylld av glitter , girlanger  och i mitten stod en stor plastgran kladd med kulor i alla kulorer  en fargskala kan rymma. Tacky tacky tacky. Och verkligen inte sa som en mysig och stilren kyrka darhemma skulle se ut. Meen, beeen there and done that.
Sedan drog vi till Tha Fish, en snobbig fiskresturang vid hamnen med glassig utsikt och bergen kladda av regnskog. Har spenderade vi atskilliga dollar pa ljuva skaldjur och krispiga brod och notpajer med kanel. (de hade tyvarr sluta pa julskinka, risgrynsgrot och janssons frestelse..tyvarr)
Gott och svindyrt. Men underbart.
Sen bar det av ut... pa med den blinkande tomteluvan och ut i klubbvarlden. Sen var natten lang...
Sjuka julafton.

Men nu ar den over och nasta milstolpe ar att hoppa huvudstupa ut fran ett flygplan imorgon och hoppas att jag kom ihag att ta med fallskarmen pa vagen ner.  Jag hoppas jag lyckas med det for  jag har betalat dyra  pengar for  att landa mjukt. Sa, hor ni inget fran mig ett par veckor efter imorgon.. sa ja.. da slutade jag nog som en platt pannkaka pa Mission Beach, Queensland, Australia:)

See ya beloved folks, and MEEEEERRY CHRISTMASS!

Good times. Bad times.

Jadu, tyckte nog att allt var for bra for att vara sant innan. I allafall under hela min Australientid..

Har sitter jag pa ett skitigt, rokigt och skabbigt workers-hostel i skithalan Innisfail soder om Cairns. Jag ar anstalld av Australia Banana Company och star pa samma stalle 10timmar om dagen och packar blivande Chiquita-bananer i bruna kartonger. Ungefar 400 14 kilos-lyft om dagen.
Nu sitter jag har vid datorn och kanner graten bubbla i halsen.Jag har mina tre fina vanner, massa folk runt omkring. jag har telefon,mobil (aven om den ringer lite for sallan...) och till och med internet. Jag bor i en ort med massa manniskor och har nara till det mesta. Men anda kanner jag mig mer ensam och isolerad an vad jag nagonsin gjort ute pa mangofarmen 10mil fran verkligheten...
Hemma ar det jul, min basta tid pa aret. Och alla de jag vill fira den med. Har ar bara varmt, regnigt och nerknarkade engelsman.
Och inga lussebullar.

Skicka garna om mojligt en liten tanke eller tva.


Men det blir battre. Det blir BAST. Snart. For pa fredag ar det AJOKEN FUCKING ADJOtill detta stallet och Cairns ater pa agendan. Dar ska det "firas jul", hoppas fallskarm, goras rafting och firas nyar. Tamejfan.

Ett tips till dig som planerar en Aussie-trip: Hoppa over bananjobben i Innisfail.

The shit is bananas

Jaha.. jag har lamnat mangobranschen. Jag har lamnat bagerivarlden och gett mig in i den storsta monkeybusinessen of all - BANANAPACKING! (Coop - fruktavdelningen ar MIN)

Och tur ardet att jag inte lider av spindelfobi... Aven om bananerna ar sprutade tvattade duschade och allt vad de ar kryllardet fortfarande av de hariga "sma" sotnosarna. Tank en stor spindel i Sverige, addera har, gift ochgaddar och multiplicera med (minst) 10 och du har en typisk banan-alskade-aussiespindel framfor dig.
Och OTUR ar det att jag ar normal och intetycker om narfolk roker inomhus dar jag ska bo ata och sova. Speciellt inte mariujana... Och OTUR att jag inte gillar sangar med gropar storre an en insjo eller att forvara mina vardesaker i ett olast rum eller att laga mat i ett kok med en fundernde spisplatta tillsammans med 50 andra. Lite oflyt har ocksa.. vill saga. Men pengarar pengar. minst 9 timmar om dan.. sa har blir vi inte langvariga.

Nasta fredag ar det Cairns igen som galler. Och jul. Och nyar. OCH, sist men inte minst: ALLA vara skandinaviska alsklingspojkar!

See ya! (sager healthy-stina och stoppar appelskrutten i det overfyllda askfatet...)

Slaven i Cairns

Min supertrevliga och genomvanliga chef i knallrosa troja bytte idag plotsligt skepnad och jag vill kraka pa alla sota bakverk och kaloristinna pajer fyllda med smordeg ost och extra smor toppat med gradde med smor och bacon.
Jag mar illa och jag tjanar 14 dollar i timmen pa att svettas som en gris, springa fram och tillbaka som en maratonlopare, missa nagra cent i kassan, fa utskallning for detta samt fa en noggrann upplysning om att jag nog ar liite retarded som inte kan kassasystemet utantill efter andra dagen.

Forlat for att jag en dalig manniska, kara mor och far. Hoppas ni inte behover skammas allt for mycket.

Trodde att denna dagen var for nagra dagar sen da jag var tvungen att lamna min lille dansk samt mina tyskar pa obestamd framtid... Men efter de senaste atta timmarna ar jag saker: Today is the official SUCK-DAY! 



(om ni vill i alla fall forsoka att fa lite ljus i denna morka dag besok denna lank for trevliga bilder skapade av den 26-arige och lastgamle dansken, Jakob, himself (med viss hjalp av Bo) picasaweb.google.com/bp.jakob)

Cairns - bara for att vi alskar regn

Efter en vecka i torr och het luft i The Red Centre of Aussie borjade vara lungor krava tillbaka den extremt fuktiga luft vi andats under en och en halv manads tid uppe i darwin. Sa darfor var vi tvugna att sikta pa det tropiska Cairns dar regnsasongen ar i full gang. Men var inte oroliga, det ar solsken dagtid. Det ar bara pa natterna det stormar sa bilarna lyfter.

I vilket fall. Trots att det enligt manga skulle vara totalt omojligt att fa jobb har har jag redan lyckats jobba pa mig en del lagliga och mindre lagliga dollar. Och imorgon ska jag ta pa mig min nya rosa(!!!!) arbetstroja och borja pa mitt (valdigt lagliga, faktiskt) jobb pa ett bageri dar de saljer ljuuuuuva kakor... Och alltsa: min nya levnadsstil med jordnotssmor, sylt, ol och glassdejter i kombination med mitt nya jobb kommer troligen reslutera i en anlandande tjockis pa arlanda inom nagra manader. Sa, SKINNY, up yours!

"En stor javla sten. Hur kul ar det?"

Jo, Stenen, aven kallad Uluru var faktiskt over forvantingarna. Det mest spannande med den ar alla hemligheter. Den aborginska kulturen och deras sagner ar sa hart bevarade till dem sjalva att de vagrar ge oss vitingar hela sanningen och den fullstandiga forklaringen till allt heligt kring denna stora roda klump (som sags na 6km ner i marken!) Du far inte fotografera delar av stenen eftersom vissa av de otroliga formerna i den ar heliga bilder pa  aborginska andar och spirituella varelser. Men inte ens guiderna, inte en enda, vet varfor och vad de ska forestalla. och om de mot formodan skulle fa nys om det och skvallrar ar en saker dod (eller livstids forfoljelse) att vanta. YIKES! Och du far men BOR verkligen inte klattra pa Uluru (om du inte ar japan, tysk eller saknar vett. same shit different names..?) och framforallt inte sno stenar fran omradet. Det laksiga med detta ar att det ar otroligt vanligt att folk skickar tillbaka stenar dit som de stulit och ber dem att lagga tillbaka dem pa Uluru. Enbart for att de blivit forfoljda av otur och dodsfall. Och det ar dagens SANNING. wohw.
Well, vi kollade ocksa pa Kata Tjuta. ett par andra grymma stenar (som ser ut som Homer Simpson pa hall. Kolla Sannes blogg och bilder!!) Men vi fick inte veta nagot kulturellt om dem, eftersom dess hemligheter helt ar forbehallna aborginerna sjalva.

Efter det var det Kings Canyon. Som enligt en viss dansk, tva meter lang och stilig bekant till mig pastod skulle vara "booring". men sjalvklart hade han helt fel (jag menar, han ar dansk. hjarnceller skapta av ol) Sa, upp klockan fem pa morgonen for att missa den varsta hettan och upp och vandra pa detta sjuka naturfenomen (kolla mina bilder sa ni forstar) i tre timmar. och vi hade tur, for temperaturen nadde bara klena 40 grader (prognosen sa 45) pa marken, dvs bara 50 uppe pa toppen dar vi befann oss. Sa vandringen blev ganska behaglig, man nastan fros.

Nu ar vi klara med outbacken och ikvall ar det destination Cairns. Nastan lite sorgligt. Alice Springs och Darwin ar bada tva helt otroligt vanliga och harliga stader. Inte sa att man nansin har brattom och aldrig att nagon nogonsin skulle fa for sig att vara otrevlig och nonchalant. Underbara manniskor.
mn ja, civilisation ar aldrig fel!

Weell, see u in the east coast! Och glom inte att kolla mina bilder pa facan! (ga in pa sannes blogg och du hittar lankar till ALLA vara bilder pa en gang. Lank till Sannes blogg finns langst ner pa sidan!)


Tyskar och Svenskar i oknen

Sa, efter en ljuv sista vecka ute pa farmen beslutade vi tillslut att lamna den och bege oss vidare. Vart nasta stopp efter ett par chilla dagar pa hostelet Melaleuca i Darwin med BBQ och karlek tillsammans med vara ljuva skandinaviska superpojkar skulle bli Kakadu Nationalpark.

Sa hejda till dem, see u in Alice and Cairns. Hej Kaakaduu.
Helt javla amazing. En nationalpark storre an Sjalland fylld med krokodiler, sjuka faglar, giftiga ormar, vilda hastar ofantliga mangder wallbies och alla andra djur du kan tanka dig. och alla i size XXL. Naturen var otrolig. Dar fanns allt: djungel, stapp, halvoken, vatmark.. you name it. Allt var underbart....allt utom det mest forekommande djuret: namligen myggasen. Men det problemet loses (delvis) med enorma mangder myggspray.
Vi spanade aven in Aboriginal Rock Art i Ubirr och Nourlangie Rocks och for er som undrar; de AR magiska. helt otroliga. Vi fick aven en snabb-lektiin i aborginsk kultur och levnad. Sa intressant att jag var tvungen att kopa en bok om aborginsk historia. Och  ju mer jag lar mig om europas intrang i deras liv desto mer skams jag som en skabbig hund for mitt urpsung och min hudfarg. det gor ont att se de stackarna i ogonen pa gatorna. Aussie ar deras land och de hade sakerligen delat med sig frivilligt om de bara hade fatt lite respekt och forstaelse i utbyte.

Men i varje fall, ursakta mitt avbrott.

Tillbaka till Kakadu. Vi fick aven bada vid mest otroliga vattenfall och sjoar. Riktigt ljuvligt. Sen campade vi. Under bar himmel...tankte vi. Vi raknade inte med att den skulle oppna sig och slappa ut ofantliga mangder vatten over oss. Men asch, vi hade ju talt. Jo.. men aven forsedda med hal. Markte vi. Sa dar blev en skon och blot natt med uppvaknande i en lerpol. YUM. 


Men..tillbaka till Darwin tre dagar senare. Nu ville vi soderut. Vi ville ha annu mer varme, mer sand flugor och mindre myggor.

Och sa blev det. Vi och vara tyskor raggade upp en skon hippiesnubbe med en cosy turnebuss inredd med fluffiga kuddar och touched av en doft av rokelse. Snubben, aven kallad Robbie, delade hjartligt bensinkostnaden med oss och ca 26 timmar av ihardigt korade senare hade vi tagit oss genom halva landet. Resan var varm och svettig, den enda ACn vi hade var i form av nerrullade sidofonster. Roven varkte och kanslen forsvann, men hur coolt ar det inte att aka hippiebuss genom halva australien? Roadtrip bigtime.

Vi anlande till denna ljuva lilla hala (man far klaustrofobi efter tva dagar, dock) med stekande sol och skona aussies och en farvanande stor andel aborginer, som verkligen ar otoligt trevliga om man ger dem tid. Vi tog in pa Annies Place, det finaste och vanligaste hostelet pa hela resan, this far. Som sa passande ar foorsett med bilder av nakna valsvarvade man pa damtoan. we likeiliiike!

och sen hittade vi gratis internet, sa till oh med denna lata manniskan kunde uppdatera sin reseinfo. Saa, MASSA nya bilder finnes pa foljande lankar:
http://www.facebook.com/album.php?aid=31251&l=21cff&id=717721884
http://www.facebook.com/album.php?aid=31253&l=7c6f9&id=717721884
http://www.facebook.com/album.php?aid=31254&l=c4ee3&id=717721884

Imorgon bar det av till Kings Canyon, Kata Tjuta och ULURU - the biiiig stone.

forlaaaat!

jag ar saaamst pa att svara till folk. jag ar samst pa att lagga upp bilder och jag var till och med langsammare an sanne i duschen idag! JAG AR EN LAT MANNISKA.

I vilket fall, i Cairns, mina vanner, om en vecka eller tva, DA ska jag lagga upp massor av bilder och svara pa ALLA mejl. Eller i varje fall forsoka.

Idag ar jag aven sa dalig att jag inte hinner skriva en ordentlig blogg ens. Men en short version av laget ar: Vi anlande nyss fran en tredagars tur i kakadu national park och det var nagot av det fetaste an salange, det lovar jag!
Och imorgon bar det av i riktning alice springs skorpioner, bushflies och massa MASSA oken.

MItt hjarta alskar er alla, trots att jag ar lat.

och kolla sannes bilder forresten!

Hejda Acacia Hills, Hej Kakadu och Alice Springs

Heejsansa! Vi lever, tro det eller ej. Vi lamnade varan alskade mangofarm efter fem veckor av arbete, galenskap och karlek. Aven om min kropp skrek efter civilisation var det otroligt sorgligt och tararna var inte latta att halla tillbaka.

Vara planer nu ar att dra till Kakadu National Park imorgon och leva lite vildmarksliv, sova under stjarnorna, mata krokodiler, paddla kanot, hoppa i vattenfall... you name it. Det kommer bli saa fedt.
Det jobbiga just nu ar att regnperioden narmar sig med stormsteg och ALLT ar blott och fuktigt. Och nar det regnar sa regnar det inte i svensk mening som sma droppar som mjukt faller i ditt har. Regnet har ar ungefar som om nagon star uppe i himlen och haller en gigantisk hink vatten over dig. Utan overdrift..

Saa, vi vill ha torka och oken istallet. Sa darfor hittade Jag Sanne och tva skona tyskor, Steffi och Maren en annu skonare musik- och filmsnubbe (som pastar sig vara lokalkandis... vilket vi inte ar helt overtygade om an) som ska kora sig sjalv och sina instrument och sin filmkamera ner till Alice Springs pa lordag morgon. Sa vi tankte att vi joinar snubben  och tar oss genom halva Australien for 90 dollar (ca 650 sek) var. Sa hejda regn och myggor och tjena torka och 45 gradig varme. POOOPPS.

Det basta av allt ar att vi ska kora samma vag som vara kara skandinaviska vanner, vara finnar, danskar (!!!!!!) och ljuva sma svenskar. Och allihop kommer sakerligen motas upp i Cairns. I LOVE LIFE.

Maste for ovrigt tacka alla som mindes min fodelsedag! det varmde djupt, det lovar jag! Aven om min fodelsedag har nere blev alldeles underbar ocksa sa ar ni darhemma snappet mer betydelsefulla.    

Och atererigen, snalla alla mina sota alsklingar, internet har ar svindyrt sa svarar jag inte pa era mejl sa ar det verkligen inte som jag dissar er. Jag hinnner bara inte svara pa dem. Det blir battre nar jag kommit tillbaka till civilisationen. Jag lovar. Men darfor satsar jag pa ett stadigt blogginlagg och ett: JAG SAKNAR ER SA IN I HELVETE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Bilder finns pa facebook:
http://www.facebook.com/album.php?aid=29266&l=f69e2&id=717721884 och kolla Sannes blogg for bilder som ar annuuuu fetare!

VI hors efter oknen mina alskade alklingar!

Uppdateringar fran slemhog nr 2

jahapp.. Fjarde veckan pa Acacia Hills och min hjarna har mer och mer borjat anta formen, smaken och konsistensen av en riktigt ljuv, sot och solmogen mango...  man blir langsamt men sakert galen darute. Kanslan av att verkligen inte ha nagot att gora far en att tanka och handla heeelt sinnesjukt.

Kanslan av att inte kunna gora vad man vill, ringa vem man vill och framforallt ATA vad man vill gor dig helt galen. Jag kan vakna upp pa natten och vara desperat sugen pa ett flottigt McDonalds-meal... sa deesperat att jag skulle kunna doda for det. Just bara for att jag INTE kan fa ta tag pa det, hur mycket jag an vill. Men daremot skulle jag kunna be min kare och nufunne finske van Henri ga ut och skjuta en gas pa mangofaltet och be honom laga till naogot riktigt mumsigt. Eller gora mig en smaskig mango-smoothie i var mixer som vi sa vackert delat pa. 
Man far konstiga obsessions... som jordnotssmor. Jag hade latt kunnat ata en hel burk jordnotssmor. Utan problem:) Jag hade latt kunnat ata vad som helst. jag ar lite smakand som mat-pornot ute pa Acacia Hills. Kylskapet ar min basta van och mitt livs karlek. Maren, en ytterst trevlig liten tyska papekade sa fint att;; "Kristina...everytime I see you you're at the fridge. Why?"

Vi jobbar alltsa som mangopackare i Australien; Vi jobbar nu cirka 8-9 timmar om dagen i ett skjul och packar mango (cirka 500 frukter i timmen passerar vara hander) at var kara chef, agaren av hela Acacia Hills, Anne. Tank britt, tank tant ca 60, tank lokringar size XXL och tank knallrott/rosa lappstift och du har varan ljuva slavdrivare. Hon ar en perfekt blandning mellan haxan Ursula i Lilla Sjojungfrun och Cruella DeVil. Vi har dessutom noterat att fargen pa hennes lappstift ar en indiktation pa vilket humor hon ar: ar det at det mer ljusa, mjuktosa hallet ar det lugnt, fritt fram att maska och sjunga o dansa till musiken (En HEL box med Beatles-album; Paradise or what?) Hon alskar dig anda. Men daremot, ar fargen at det morkare och rodare hallet da far man fanimej halla sig i skinnet. Sta tyst och rakt och packa sa att fingrarna bloder, annars berattar hon mer an garna for dig med sin genombrittiska accent hur vardelos du ar.

Jag alskar min chef.

Men jag kan allt om fruktpackning i alla fall. Saa, nar jag atervander forvantar jag mig att fa ta over fruktavdelningen pa Coop Extra. (Som jag for ovrigt saknar otroligt mycket nar man jamfor med det har...)

Men jag alskar (betoning pa ordet) verkligen mina arbetskamrater. De ar mer an underbara. Det gor ont att tanka att vi maste skiljas fran de flesta av dem inom tva veckor. Mina svenskar. Mina danskar. Mina finnar... Min kines. MINA TYSKAR. Fan, det ar det varsta med backpackerlivet. man maste lamna alla hela tiden. usch.

vadret haruppe ar inte sa soligt langre. Regnperioden har sjalvfallet kommit mycket tidigare an vanligt och regnet faller som pa bestallning varenda dag och myggorna alskar dig med hela sina blodiga sma hjartan. Liiiite jobbigt, faktiskt...  

Jag saknar alla alla allaaaa darhemma. Snalla tro inte att jag glomt er eller nagot, det ar bara sa dyrt med internet haruppe och det ar sa manga som skriver. Jag saknar er och tanker pa er helt otroligt mycket. Glom inte mig!

Bilder skulle kommit upp, men tekniken ar underutvecklad har tyvarr sa kanske nasta vecka... eller nasta. Eller ja, nan gang.

Queen of the Mango Madness

Ja, jag befinner mig nu i darwin. Den nordliga "staden" i detta land. Har ar cirka 35 grader varmt och sanslost fuktigt. I helgen har det varit party i stan sa darfor fick jag nu en liten chans att inta global gossip, mitt basta internetcafe och gora lite uppdateringar. Detta kommer verkligen inte bli vanligt forekommande eftersom vi faktiskt ar ganska fast pa en farm sju mil harifran, mitt i bushen, in middle of nowhere, utan mottagning pa mobilen, utan internet och utan telefoner. Vi jobbar dagligen med vara fina sma sota och ljuvligt juicy mangoes, packar dem vackert i olika lador. Vi jobbar med dem (6 dagar i veckan), vi pratar om dem, vi ater dem... vi drommer om dem. Vi lever med dem dygnet runt.

Vi ar cirka 40-50 arbetare darute pa Acacia Hills Farm. Storre delen av dem ar tyskar. Men det finns annat smatt och gott ocksa. Som kineser, koreanaer, irlandare, engelsman, danskar, finnar.... OCH svenskar. Tre rara pojkar fran Norrkoping. Melker Robban och Nisse. Tacka Gud for det. Ibland ar det otroligt skont att prata svenska, det lovar jag er alla. Aven om vara English-skills forbattrats avsevart.

Vi har det underbart darute, faktiskt. Trots allt. Ingenting ar som vanligt, da menar jag ingenting. Hur ofta brukar du ata middag en halvmeter fran en giftig orm? (UTAN bur) Hur ofta sover man under en bar, otrolig stjarnhimmel och vaknar upp, mitt i ett myrbo, pa grund av skirkande kakaduor? varpa en liten kanguru studsar forbi tio meter ifran dig och ser pa dig som om du vore ett freak? 

Det ar djungel haruppe, det ar det verkligen. Tropikernas tropik. Syrsor, palmer, knasiga djur. STORA djur. (Allting ar stort i detta landet. Myror, grashoppor, spindlar, grodor...allt)

Manniskorna haruppe ar ocksa underbara, sa laid-back. Jag hade inte forvanat mig om jag traffat Crocodile Dundee pa gatan har utanfor. Verkligen inte.

Det ar omojligt att forklara hur jag kanner mig just nu. Det finns ingen plats i ett enda blogg-inlagg for att beskriva miljon, manniskorna, platserna ocg framforallt alla tankar som vaknar upp. Tva veckor pa Acacia Hills har rackt for att totalvanda de flesta av mina varderingar. Vi lever ett sa forbannat enkelt liv darhemma, det gor vi verkligen. NJUT!

Och gud vad jag saknar er alla. Vi har otroligt kul darute, vi och vara nya och fett internatinella vanner som vi kommer kanna battre an vara egna fickor efter denna madness. jag alskar dem redan.

jag vill skriva sa mkt, men har sa lite tid. Bilder finns pa
http://www.facebook.com/album.php?aid=27276&l=09efd&id=717721884. Check them out. 

Vi kommer inte stann ai atta veckor. bara sa ni vet. Cirka 3-4 till. HAll ut! ALSKAR ER
 
 

Tonight - Darwin

Ikvall aker vi alltsa over hela stora Aussie och landar i den tropiska huvudstaden - Darwin. Tim pa WTC gratulerade oss for att vi kommer hamna i en stad full med aborginer och psychon i stil med den galne mordaren i Back to Wolf Creek, en film som laskigt nog ar baserad pa en sann handelse. For er som inte har sett den ska jag inte gora er oroliga genom att ga igenom handlingen... Men nagot sager mig att stan inte skulle ha 100.000 invanare om allihop var mordare.
Sa jag antar att han skamtade:)

I vilket fall, bilder fran Surf Camp och pa diverse andra smasaker (som mina nya heta och ROSA sunnies)  finns nu tillgangliga pa Facan: http://www.facebook.com/album.php?aid=25532&l=feee6&id=717721884

Ikvall drar viii! (denna gangen ar det pa riktigt..hrm) och som sagt tidigigare sa kommer vi verkligen inte kunna uppdatera vara bloggar o liknande alls ofta. Max en gang i veckan. Men var inte orliga, vi har det sakerligen braa daruppe anda. Vi har en grym chef, luftkonditionering... och hur mycket mango som helst att ata. Och vi blir sakert polare med en och en annan aborgin och ett par psychon som kan skydda oss mot andra psychon... Och vi lar oss nog undvika de hariga spindlarna i toalettstolarna och sa blir vi sakert skillade pa ormtjusning. Det blir grymt:)

Vi hors!

"Paddle Paddle"

Jaha, da har man lart sig surfa ocksa. Eller... surfa och surfa. Fanga en vag och sta upp pa en nine-foot surfingboard i alla fall... Det ar ju alltid nagot.
Det var kallt (det ar fortfarande var har..), stinkande vatdrakter och tidiga morgnar. Och min spada (men dock SA muskulosa) lilla kvinnokropp fick sig en ordentlig nedkylning. (Stina aker till Australien for att frysa da...)  Men fy faaen va ball det var! Och duktigt med mat fick vi ocksa. Thanks to some danish/norweigan-dudes. Och jag maste pasta att sa mycket mat jag atit under dessa dagarna borde inte rymmas inuti mig, men pa nagot vis gjorde den det....

Vadret under veckan var som sagt inte det basta  och inte manga ganger krop kvicksilvret over  20an.. Och var enda varmekalla  under hela vistelsen var en  40 cm hog varmeflakt som  sjalvantande vid for  flitig anvandning. (behover det namnas att vart rum mer an ofta luktade brant...?) men igar var vadret varmt och Stina pa g. Och jag, som alltid nar jag antligen lyckats med nagot jag trott varit omojligt, bestamde mig for att tycka om att surfa. Nastan pa gransen till riktigt jakla skitball. Kanske till och me dkommer ge mig pa en skateboard nar jag kommer hem..?

Men det  basta av allt  var nog anda en av vara coacher, Kurt, a.k.a Jack Black, som verkligen var den sjukaste, roligaste och mest storda manniska jag nagonsin mott! Nar killen under den sista lektionen lart oss fardigt om de internationella, oskrivna surfingreglerna for allas trivsel och sakerhet kommer han osokt over till hur man bast forvarar en kniv i sin vatdrakt och hur man med hjalp av denna blir av med  irriterande medsurfare...  Jag foreslar att ni besoker gruppen "Surf Camp Australia" pa Facebook for vidare info om denne man och detta grymma camp.

Bilder kommer aven att komma upp pa Facebook  under denna dagen eller nastkommande. Jag far passa pa att vara datanord nu innan vi sticker up north till den tropiska varmen hos vara oplockade mangos uppe i Darwin. Jag sprangs av alla forvantningar, bade bra och daliga... Fett blir det i alla fall.

Och for ovrigt,, sa har jag skona news. Innan meddelade jag att jag inte skulle kunna att anvanda mitt  aussie-nummer till er svenska dudes. Men det var sa FEL, och jag blev grundligt lurad av tjockisen pa Global Gossip.  Mitt nummer ar foljande:

 +61416953741 (pluset ar sjukt viktigt, INGA nollor, for da funkar det inte. VIIIKTIGT)

Jag ar tacksam  for vartenda lilla sms och halsning som kommer, de varmer djupt in i min surfarsjal.  Men tyvarr kan jag inte lova att jag svarar alltfor flitigt eftersom min budget inte ar helt obegransad. Men som sagt, skicka garna en tanke eller tva. Aven om jag inte svarar blir jag garanterad djupt rord.

Jag saknar er allihop, och aven om alla mejl och facebookinlagg inte besvaras pa studs sa tanker jag pa er. All the time. Och jag maste gora mina lillestorebror (som for ovrigt ska fa en FET kram av mig sa snart som mojligt....) besviken genom att saga att det nog inte bliur nagon aborgin med stor *censur* och mycket marker dar du kan jaga kanguru.  Mitt hjarta ar och forblir i mitt alskade janteland. (pa alla satt och vis.....)

Pinsamt

Alrighty, vi har verkligen missuppfattat detta. Vi fick ju for oss att vi skulle  borja jobba NU pa mandag.. Men i sjalva verket ar det inte forran NASTA mandag vi skulle borja. Och plotsligt fick vi en hel vecka till har. Och vad FAN ska vi gora nu daa? tankte vi..

Jo, vi tar en SURFKURS, vetja! sager Sanne
Why not? sager jag da.

Sure, det kostar en del. Men vi ska faktiskt jobba, och pengar ska ju spenderas..(hrm) Och det ar MYCKET battre an att ga en vecka och ha sjukt bull.
Sa pa mandag drar vi ivag da. och kommer tillbaka pa torsdag kvall och far GRATIS pizza pa Scubar! YEAH:)

SEN ska vi jobba, det ar vi sara pa nu. Och lova att kommentera en massa nar vi ar dar! For tankarna pa er och era varmande ord kommer vara det som haller mig levande pa det stekande mangofaltet..

See ya darlings/ Blivande surfduden Stina

yikes!

(notera alla mina nya aussie-uttryck)

Anyhow, dude, we recently got bad news.
Var lilla mangofarm visade sig inte som utlovat ligga nara till "staden" Darwin,
utan den ligger snarare ute i bushen. UTAN varesig betaltelefoner eller internet,
knappt ens mottagning pa mobilen. Sweet.

Tva-tre ganger i veckan kommer vi kunna ta oss in
till civiliasationen och ge er livstecken. Sa SNALLA bli inte oroliga.
Vi har kopt bade skitfula arbetsbyxor och Dundee-hattar for att klara livet i bushen.

Just nu sysslar jag o Sanne med pepp-talk tillsammans med en brud har pa var "arbetsformedling":
Vi delar ju faktiskt EXAKT samma situation med 50 andra stackare som alla kan vanda sig
till Work and Travel ifall det ar nagot. Och inte en jakel pa jorden kan tvinga oss att stanna
i tva manader dar om vi inte vill. Det forsta vi komme rgora pa plats i Darwin ar att kolla efter
nya jobb. For sen ska vi RESA, RESA utav bara fanken.

Inatt dromde jag om min familj, mina vanner och kottbullar, nystekta pannkakor och jordgubbar.
KAnske ett tecken pa vad det ar jag aldrig nansin kommer klara mig utan, oavsett hur fett det ar har nere?

sweet

saaa, dar stack vara BASTA norrlanningar for att plocka bananer i Cairns. Liiiiite bull alltsa. men vi far ju forsoka ses igen.. (eeh) Anyhow, sa kommer vi ha tva lite mindre balla (dock inte oballa) dagar har i sydney utan dem.
 
Idag har vi gjort..eh. ingenting. men det kan ju ocksa vara kul:)

har fatt en del forfragningar angaende mobilnummer, och sahar ar tyvarr fallet: jag kommer INTE att kunna anvanda min lur att ringa hem med har nere. WTC var aven bristande pa denna punkten sa vi fick Aussie-vodafone istallet. Trist men sant. jag lovar att foroska halla kontaktenmed alla sa gott jag kan anda!

Vi har lyckats (efter den heeel del besvar) att lagga upp en lite brakdel av vara bilder pa diverse sdior. Mina finner ni (sjalvklart) pa Facan: http://www.facebook.com/album.php?aid=24376&id=717721884 

Kolla Sannes blogg for att se info om hennes! (lank finns langst ne rpa min blogg)

Hon ar for ovrigt varldens basta reskompis, sa till alla er som inte reser med henne: SYND!

sjupp

Hej! Jag har blivit sjuk, som vanligt i rattan tid.  Feber o halsont o hela kitet:) Dessutom har vi under tva natter delat ett garanterat syrefritt (och jag skojar inte) rum med en kedjerokande och forkyld stockholmska som hallit oss vakna om natterna. Forst genom sina hostattacker (hon pastar forkylning - jag sager KOL) och sedan vid tva-tre-tiden nar hon somnat har hon gjort oss tjansten att byta ovasen fran hostningar till det basta av allt - SsSnaaarkningar! OH, god I love it!
Men... trots allt kanner jag mig mer levande nu an innan. Livet borjar ta form har. Har oppnat bankkonto, fixat sim-kort och allting. Man kanner sig ju nastan som en riktig Aussie. (men nej, mamma, SA bra trivs jag inte. jag kommer hem)

Dock langtar vi nu bort fran Sydney. SOm de avantyrslystna kvinnor vi ar planerar vi nu aven att satsa massa cash pa att ta oss inat i landet efter Darwin och Kakadu-park och halsa pa i Alice Springs. Men.. det far ju bli efter tva manader av Mango Madness. (och Li, vi kommer vara fett mycket tuffare an vad du tror =D)

Vi fick lamna vara halmstads-damer, Emma och Sofia, haromdan nar de drog vidare till Bondi. Men vi har nu funnit Norrland i form av tva schona snubbar, Manne och David, som vi spenderat en del tid och hittepo med. Och det fetaste av allt. Sjupp-ljudet finns pa riktigt!

haha

jag gillar allas positiv kommentaer angaende mitt flitiga uppdaterande. men njut, det ar salange det finns gratis internet. dvs cirka tva-tre dagar till. sen blir ni inte lika bortskamda. har lite brattom ivag nu, men jag vill bara citera en bekraftelse jag fick fran min arbetsgivare i darwin:

"Fantastic opportunity to work for 2 -3 months in the sub-tropics picking / packing mangoes in the NT starting the 13 October. The job will be picking or packing mangos - no experience is required, and all training will be provided. This role is very hard work, in a very hot and humid climate, and all applicants should be fit, strong and healthy"

hehe, this job is fucking made for me:)

nu ska vi snart ata HAVREGRYNSGROT! For nu borjar livet pa riktigt. God bless budgetmat!

Tidigare inlägg Nyare inlägg