stinelin - min lilla värld i den stora

Jag satt precis i köket tillsammans med mina kära föräldrar och diskuterade min framtid. Jag bläddrade drömmande i min får-beklädda Gleerups-kalender (den kostade fanimej 100 spänn!) och fann att efter påsk är det inte mer än fem veckor till vi åker till Prag. Fem veckor! Och efter Prag är skolan typ slut. Förstår ni? Mitt liv inlåst på Psyken är snart till sin ände. Inte undra på att jag känner lyckan andas svagt i mitt nackhår. Det måste vara det som gör att jag i min ensamhet går omkring i korridorerna och sjunger, eller att jag passar på att ta ett litet glädjeskutt när tanken slår mig att jag snart kommer slippa gå upp för de eviga trapporna i D-huset, eller de 82 (eller 83) trapporna i A-huset... och framförallt, jag kommer slippa den eviga trängslen i matkön! Och för att inte tala om den skrikande tvåan (som förmodligen lider av extremt nedsatt hörsel och ett överdrivet behov av att alltid vara den som hörs mest) som har skåp brevid mig. JAG KOMMER INTE SAKNA DET! Nej, det enda jag ska ta med mig därifrån är mina betyg och mina älskade och väl utvalda vänner, och framförallt: min frihet att bestämma över mitt liv. Och herrejävlar vad det kommer bli grymt. Fifaan!

Nä, nu ska en sjukligt fysiskt aktiv Stina lämna datorstolen och bege sig till Gerda och ge sig på ett gympapass. Idag tyvärr utan stång, dock... Stänger is the shit, folks.