stinelin - min lilla värld i den stora

Alltid när jag blir lite så här lugn och harmonisk i sinnet (andra kallar det lat) så blir jag så sugen på att baka kakor till någon (och SJÄLVKLART även till mig själv! Men delad glädje är ju faktiskt minst dubbel glädje) 
Jag älskar att bjuda på något jag själv gjort och se folks reaktioner den lilla nanosekunden det tar för den där elektriska signalen att gå från smaklök till hjärna.. Man kan inte ta fel på utslaget. Och gillar de vad de smakat boostas mitt självförtroende avsevärt.

FAN vilken mamma jag är!!

Anyway, mitt hemliga trick är att tillsätta lite extra av det onyttiga, typ smör och socker. Det slår aldrig fel. För skitsamma vad alla GI-fanatiker och bantartantor försöker mota i dig - kalorier är goda! Inget ersätter den äkta varan, be sure. 

Idag ska kakan se ut såhär:
 

---

Oj oj, denna veckan har jag inte gjort annat än sovit, jobbat, ätit och tränat och sovit. (och varit liite social, trots allt)  Och det enda jag vill fortsätta att göra är: SOVA. Jag kommer aldrig ta igen mig efter de senaste veckorna, tror jag.
Men det gör inget.

För jag är FETT NÖJD. Fortfarande : ) 

Trött, trött, trött.
Lycklig, lycklig, lycklig.

Nu fångar jag dagen allt vad jag orkar igen. Fy fan vilken underbar helg det varit. Tack allihop! Jag har faktiskt inga ord, kanske på grund av bakfyllan. Kanske på sömnbristen.. Men också kanske på grund av min mållöshet efter insikten om hur förbannat underbara människor det finns i min värld.  



Ett extra tack bör framföras till världens bästa Finspång, som varit mina gäster hela helgen och förgyllt mina dagar o förpestat mitt rum.. Samt gett mig världhistoriens skönaste födelsedagspresent. Ni är bäst, boys =)

Nu ska jag snart sova och drömma om prinsar med blåa ögon.

Stina på Systemet, nervös nybörjare, som äntligen lyckats hitta vad hon letat efter kan äntligen andas ut i kassakön som just idag är relativt lång för att vara i Dalby.
Kassabiträdet spanar in henne redan tre kunder innan det blir hennes tur och ler mot henne. Resterande kunder består av medelålders macho-män som handlar bira och starksprit. Ingen skulle våga ens andas om att fråga om ålder. Stina lägger fram sin bubbliga tjejdricka på bandet och de stora starka männen tittar lite snett. När det blir hennes tur förvandlas kassabiträdets från början vänliga leende till ett präktigt förmyndar-leende.
Innan någon hinner säga Smirnoff Ice kommer ett blixtsnabbt:

-OCH så skulle jag vilja se ditt leg
-Javisst! Faen, jag som ville ha såna där rosa tuggummin man får om man är snabb med legget. Tji fick jag..
-Hon betraktar mitt rosa lilla kort och leendet spricker upp och blir till ett hånflin. ÅÅH; DÅ FÅR MAN VÄL SÄGA GRATTIS I EFTERSKOTT! Hihi.

Det sista sades minst dubbelt så högt som resten av dialogen - precis lagom hörbart för precis alla som befann sig på vårt lilla Systembolag - så de riktigt fick chansen att le och mysa lite åt den vilsna lilla nybörjaren. Plötsligt antar hela Stinas ansikte samma färg som den rödrosiga rougen på hennes kinder och man kan riktig höra alla tankar som surrar runt henne. Naww, lilla söta flickan första gången på systemet. Nu går det bara utför. Åhh, nu är hon allt bra stolt, va! Nu tror hon att hon är vuxen. Lilla, lilla vän. Och alla blickar nästan tyckte synd om hene bara för att hon är så ung och utsatt. 

-Mrhmm.. Tack! BEATCH


Ville bara komma till att jag inte ALLS känner mig vuxen. Inte ett dugg.
 

Den klumpen som långsamt börjat växa i magen löstes verkligen upp i morse när jag efter ett par timmars slow-motion arbete med gigantiska påsar under ögonen blev uppkallad på fikarummet där Maria och Sandra väntade på mig.
Med en fin present från alla mina gosiga kollegor. Ni är bara bäst.







Tack så mycket, mina favvo jobbarkompisar på jorden=)

OMG.
Jag är så trött, sååå trött. När man väl får den sällsynta chansen att koppla av så kan jag inte det.. Man ligger i sängen om nätterna som en pigg och vaken unge som väntar på tomten på julaftons morgon.  Fast när man ska upp vid fem så inser man att det inte kom nån tomte.. utan bara en buss med nr 174 som tar en till Värnhem och Coop Extra - till delikatessdiskens himmelrike...

Det händer så mycket på innifrån och utifrån just nu så min hjärna vet inte var den ska ta vägen. Troligen ploppar den snart ur skallen efter en explosion på grund av överhettning... Men det gör inget. För läget är ganska nice just nu. Och man ska leva i nuet säger dom.
Carpe Diem, heter det visst på ett annat språk.

Ikväll ska jag träffa min überbästa Tilda som jag inte träffat på fem miljoner år. Bara det är ju ren lycka i sig själv.  

Alltså, jag blev lite sådär tagen på sängen. En trevlig herre med oemotståndliga ögon undrade för ett tag sen ifall jag ville hänga med på utställningen Bodies i Köpenhamn... Och jaa, visst ville jag det. Inte för jag visste vad det var, men man skulle ju i alla fall va i trevligt sällskap.

Men efter lite efterforskning insåg jag att jag skulle se en utställning om människokroppen med modeller gjorda av äkta människor. Riktiga muskler, hår, naglar, hjärtan och genitalier.. (tagna från kineser med för oss okänt öde. den moraliska biten kan ju ifrågasättas...) Men OMG. Det lät ju sinnesjukt. Och det var det.
Men så jääääkla häftigt.

Alltså, vi gick runt på ett museum proppfullt med likdelar. Med allt från svarta lungor från rökare (ofta jag ska stoppa fler cancer-pinnar i min mun framöver? NEJ), hjärnor med tumörer, hjärnor med stroke... PÅ RIKTIGT! Dessa delar hade verkligen varit en del av levande människor.

Jag gick igenom hela utställningen med en slags skräckblandad förtjusning.. Men ville se mer men ändå inte. Endast med ett svagt illamående.  Ända tills vi kom in till rummet med varningstext som sa att känsliga personer bör hoppa över denna sektion. Men vafan, tänkte vi, vi är ju här... Väl inne ser vi att detta är rummet med foster. Vi pratar äkta, en gång levande foster påväg att bli till ett litet barn. Hur de hamnat här förtäljde inte historien.. Rykten om abortering på grund av missbildningar gick. Men ingen visste säkert.
I vilket fall fick man se foster i olika stadier; 12:e, 18:e, 19:e och 24:e veckan. Tanken slog oss hårt att man har möjlighet att göra abort i Sverige fram till 18:e graviditetsveckan.. Och när man såg varelsen i montern för detta skede undrar man ifall detta inte bör kallas barnamord..?  
Jag gick ut från rummet som en nybliven abortmotståndare. I varje fall om det ska ske efter senast 10:e veckan.

Som sagt, den sista biten tog lite hårt.. Men resten är värd resan tid och den ynka biljetten för 120 danskar om man är student.

GÅ DIT FÖR HILVEDE!

Usch, jag har så lätt för att gråta.

Numera mest på grund av att jag blir så jävla glad. Glad över att jag fått detta liv jag fått, min familj, mina vänner. Allt.
Vad har jag gjort för att förtjäna er?

Att fylla år är ingen hype i sig för min del. Jag la den materiella lyckan bakom mig när jag var typ 12. Nu är det underbara med en födelsedag att man inser hur många som egentligen bryr sig, som skickar sms ringer.. Facebookar:)
Många tårar rann i smyg ur mina tårkanaler igår.
Särskilt när jag kom hem från jobb och blev bemött av mina föräldrars kramar och skönsång, massa god mat, marängsviss och även en Canon EOS 1000D (vänta er en blogg med störtsköna bilder)



Jag har sagt det förr, säger det igen: Jag älskar mina föräldrar. De är och förblir mina stora förebilder och idoler.

---

Nu är jag för övrigt fullvuxen. Jag har sen några år fått lov att gifta mig, kunnat bli straffad till livstids fängelse, köra bil, haft möjlighet att lagligt skaffa mig vapen, haft åldern inne för att dra ut i krig och döda människor...

Och nu får jag äntligen göra det där allra mest ansvarsfulla och vuxna - nämligen köpa sprit på Systembolaget.

Oslo är kempekoseligt och jag har ÄNTLIGEN köpt min Bowie-tröja i rätt storlek! Vi har fikat x-antal gånger samt ätit lika många mål mat och jag är SÅ mätt. Och nu dricks det rödvin (huvudvärk på bussen imorgon? neej) och Party-Cornelia halsar som bara den.. Nästa lika bra som jag. Errm:)

Uthrdade 8 timmar på en buss igår och anlände med en viss bakvärk till Oslo och blev varmt mottagen av Cornelia och tämligen kallt mottagen av staden Oslo. Jag kände istapparna i näsan bildas när Corre vackert antydde att det idag var ovanligt VARMT. BINGO, jag älskar ju som bekant kyla.

Men som man säger: Finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Och mina kläder är rent ut sagt skitdåliga.

MEN hittills har vi haft vääldigt mysigt. Igår invigde jag Oslo med en kempestor och knallgod varm choklad, följt av tacos vin och en jättemysig kväll i Corres och Eriks fina lya. Imorse bakade Stina scones med morötter och vi drack chai-te tills det rann ur öronen. HImla himla mysigt.

Snart väntar sightseeing och Ellen o Frida, och ikväll ett försök till utgång trots mina icke 20 fyllda... Här är nämligen stenhård 20-årsgräns på ALLA klubbar. Jävla timing:)

men det blir nice. See u soon folks. Pussar o Klem

Jag tror jag behöver psykologhjälp, helt ärligt. Man går runt och är överlycklig en tisdagkväll eftersom man äntligen - efter sex dagars extrema morgnar - får lov att sova i princip obegränsat länge.
Men när vaknar jag? Helt utan alarm - om inte klockan 05.00. Pigg och vaken. Självklart beslutade jag mig för att vara tuff och envis och stå emot min inre väckarklocka och sova ett tag till. Två timmar senare, efter små partier av "sömn" gav jag dock slutligen upp och satte på teven istället.. Och till min stora lycka visade de min älskade Moulin Rouge , vilken jag faktiskt inte sett sen jag satt på verandan på en arbetarlya på en mangofarm i Australien - i 35 graders värme omringad av x-antal tyskar. Kan ha varit upp emot ett år sedan. Ett år är nog ett rekord utan denna film för mig.

Och den var fortafrande preciiiis lika bra. Och jag hade inte lyckas glömma en enda replik. I so love it.

  

The greatest thing you'll ever learn is just to love and be loved in return

---

Idag - en ledig dag alltså... Men inte i praktiken. Idag har jag maaaaaaassa  saker att ta tag i. Typ, packa inför Oslo, hitta en sovsäck att låna (HAR DU EN SOVSÄCK? RING! Jag betalar bra hyra.), göra fckn bankbusiness, plugga körkortsteori,  ladda min I-pod med NY musik, köpa farsdags-present (my daddy's just worth the very best, ey) , fixa busskort, åka till kristianstad i några timmar (JAG är galen, och fråga mig inte hur det går ihop med mina principer, men så är det. Jag flänger Skåne runt för att någon satt oemotståndliga tankar i min skalle), jag ska hem.. och sen..upp och jobba.

Vänta, jag missade något va? Sova, va? Nää.. det hinner jag inte=)    

Ja, för er som följt min blogg alternativt är en vän till familjen lär ju nog ha märkt att min kära mor har en viss förmåga att säga saker. Inte vilka saker som helst, utan saker som kan få den stelaste att vika sig av ett smärtsamt gapskratt. Det bästa är dessutom att detta är en totalt omedveten förmåga.

Det senaste i raden av gapskratt kom efter följande kommentar som också denna - liksom föregående - utspelade sig i tevesoffan. Denna gången var det ett långt tåg i fjärran som drog fram över öppna landskap (och minns jag inte helt fel stod det något i stil med Montenegro  på sidan)
Min älskade mamma yttrar sedan följande mening, väl medveten om sin dotters framtida resplaner som innehöll något med en lång tågresa:

- Åh, är det den där.. Sibiriska Landsvägen?



Kan man något annat än älska henne?

-Nu går jag HEEEEM. Jag sluutar nu! Bye bye flickor!
-Jahaa.. men vi ses på.. onsdag?
-Jae..eller NEJ! Onsdag, då är jag l-lee-l.. leeed... fan.
-Ledig?
-JUST det. Hade glömt hur det uttalades!

Det är sant vänner, klockan kommer inte ringa klockan 5 på onsdag. Ironwoman ska vila. Ironwoman ska göra något annat utan gå till coop ens några timmar, en hel dag. Och jag lovar att jag ska utnyttja tiden till max på exakt rätt sätt=)


Och på fredag bär det av till OSLO! Där min käraste Cornelia väntar på mig, och hennes andre halva Erik. Jag ska parasitera på dem ett par dagar och jag har blvit lovad en otroligt trevlig helg. Tvivlar inte ett dugg.
Jag ska också försöka hitta min superEllen och krama henne hårt och längre än längst. Tänkte även träffa Nina och Frida. Och säkert nån annan.. Skönt att halva ens bekantskapskrets håller på att konvertera till norrmän!  

Man, that guy's a player. But it's no other game than a sweet little boy's.

---

HALLELUJAH! Nu har jag helg ända till imorgon 6.30. Partytime, people! Fast först ska jag till Tilda för en utvärdering av av våra liv under myspys. Vilken härlig helg jag kommer få :)