Som jag brukar säga : Jag älskar Asien
Det där var bara min mage som talade. Snövitsöta STA-Magda skickade nyss ett mejl med en ljuv sammanställning på min och mina Mat(h)ildors framtida resplan som för oss iväg från den gråa vardagen:
24/3 Avresa Stockholm 17.00
(Finlandsfärja, dansband, partyblåsor och karatefylla)
25/3 Ankomst Helsingfors ca 10.00
27/3 Avresa Helsingfors ca 08.00
27/3 Ankomst St Petersburg ca 14.00
29/3 Avresa St Petersburg ca 23.00
30/3 Ankomst Moskva ca 08.00
1/4 Avresa Moskva ca 14.00
(Första etappen på Transsibiriska - notera antalet dagar instängda på ett tåg)
5/4 Ankomst Irkutsk ca 11.00
6/4 Avresa Irkutsk ca 20.00
(Andra etappen - lite chillare)
8/4 Ankomst Ulaan Baator ca 07.00
(Mongoliet - mina drömmas land. En uppfattning jag i dagsläget är ganska ensam om ;) )
12/4 Avresa Ulaan Baator ca 08.00
(Tredje etappen - chill dill)
13/4 Ankomst Peking ca ca 14.30
15/4 - 4/5 Rundresa Intrepid Roam China
7/5 Avresa Hong Kong
(Här är planen att ta hand om Japan helt på egen hand. Sushi, geishor och körsbärsträd..kanske)
23/5 Avresa Tokyo
FAN VAD JAG LÄNGTAR!!!!!!
Mellanmjölken är ju faktiskt godast
En tanke slog mig häromdan när jag på mitt andra jobb som simskolefröken i Staffanstorp lekte "Duschen" med mina små tre- och fyraåringar. Leken går ut på att man ska stå i en ring och en och en gå in i mitten av ringen och bli duschad. Man får välja hur stor dusch man vill ha beroende på hur blöt man vill bli.. (Döh?) Anyway, väljer man liten blir man automatiskt klassad som super-mes, men om man däremot väljer stor blir man gruppens tuffing och hjälte.
Sen är mina små vattenmonster så himla smarta så de finner ibland en gyllene medelväg och väljer mellan. Ingen mes, men man slipper ändå bli jätteblöt. Inte för mycket, inte för lite.
Förut har jag ju hårdkritiserat stackars mes-Sverige för detta lagombra mittimellan-fenomen.
Men då i det ögonblicket i plaskbassängen slog det mig att... det är ju faktiskt rätt praktiskt. Jag menar, ibland är man på det där kluvna, ambivalenta humöret. Man pallar inga ytterligheter liksom. Man vill ta sig igenom situationen på bästa smidigaste sätt. Obemärkt. Man är ju inte mer än svensk.
Då passar det ju lagom bra.
För övrigt har jag på order av en tränare på mitt gym börjat på en diet bestående av massa protein samt ett träningsprogram inriktat på armarnas muskler... vilket inte verkar ha gett resultat. För när jag under dagens körlektion (vilken i ordningen vet jag inte längre, för jag är SÅ seriös och har kört SÅ mycket) fick kritik för att jag sliter för mycket i växelspaken blev min biceps minst sagt sågad av käre Sven..
Körskole-Sven: Du behöver ju inte använda hela den där när du växlar!
varpå han tar tag i min överarm
Körskole-Sven: Oj... Eller det behöver du kanske visst...
Give me sum protein, baby!
Stina - the great faghag
Du har feber, agressiv huvudvärk, mördande mensvärk, en rinnande näsa rödare än Rudolfs samt en allmänt dålig dag. Du drömmer om din mjuka säng, tjocka duntäcke och mammas underbara hemmastickade rosa raggsockor. Allt detta i kombination med en bra film och gärna någon som sitter brevid och tycker synd om dig.
MEN.. istället för allt det mysiga sistnämnda måste du stå bakom en svinkall delikatessdisk iklädd femton tröjor a'la Michelin-gubbe och vara "trevlig" mot kunderna som tydligen alla - man som kvinna - befinner sig i samma period i sin månadscykel. Nämligen den där PMS-besvären gör sig som mest påminda. Och.. BINGO! Där fick du känna av min dag, babe.
Men så står man där. Har skurit sig i det tionde av tio möjliga (fortfarande - förvånansvärt nog) iskalla fingrar och fumlar med ett förbaskat värdelöst B-plåster som ramlar av efter fem minuter. Istället för att tänka tanken att man kanske skulle försöka uthärda de sista timmarna av denna plågodag överväger man istället att kanske satsa på ett jämfotahopp ner i köttkvarnen. Tack och adjö, liksom. Lidandet över. Slutet gott, allting gott.
Men nä. Då star han där. Sympatin riktigt lyser och han ler sitt finurliga leende, varpå man får en lång varm och tröstande kram.
- Åh, lilla gumman. Stackare! Han ser förbryllat på mig. Åhhh, så himla dumt att jag inte är heterosexuell.. För då hade ju du och jag kunnat bli tillsammans.
(samtalet föregicks ett par timmar innan av en från oss två genensam klagan på dagens lågkonjunktur även när det handlar om utbudet av bra män)
- Jaa, jävla trams! Du har gett dig in i fel bransch, liksom..
- Ja, och så hade du ju fått världens snyggaste pojkvän också!
- Mmm, vad tänkte du med, darling?
- Jag vet inte... men..
lååång betänketid
.... men VET DU vad vi skulle kunna göra??
- med stor förhoppning i rösten Näääää!?
- Du hade ju kunnat skaffa en sån där strap-on du vet? Det hade väl blivit bra?
ÅÅH, den där Gary vet precis hur man får Stina på gott humör igen. Kramar, gos, omtanke och löspenisar.
Damn, he's my man.
Jag älskar er ändå
Och ja, så drog vi. Satte oss på ett plan bara.. Jag och min Slemhög. Sen var vi där, på andra sidan jorden. Vi kände inte en själ. Ingen hade förutfattade meningar, vi visste ingenting om dem. Vi stod där och gapade. Mitt i friheten, bland möjligheterna. Och på den vägen var det...
Och åtta månader senare kom jag tillbaka. Och det hade gett mig tusen gånger mer än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Inte bara upplevelserna i sig, en och en. Utan allt.. Upplevelsen. Världen var plötsligt mer än ett inrutat äta-sova-jobba-7-16-och-supa-skallen-av-sig-på-helgerna-liv.. Det fanns plötsligt tusentals andra möjligheter därute. Jag insåg att fler än jag trott inte var nollställda, känslokalla och status-kåta. Man kunde tydligen leva ett liv utanför sin lilla incest-stad där precis alla ligger med, snackar skit om och umgås med - just det - precis alla. Man kunde tydligen komma längre än så. Wow.
Jag var med om det mesta.. Har levt mitt liv på en mangofarm mitt i bushen, utan telefoni internet eller någon som helst kontakt med omvärlden. Jag har rest genom halva Australien - genom den kalaste, hetaste öken - i en 20 år gammal buss utan AC tillsammans med en 40-årig vänsterradikal hippie jag känt cirka 20 timmar innan avresa. Jag har sovit i en öken, under bar himmel, tillsammans med dingos skorpioner och giftiga ormar. Jag har vandrat genom regnskog. Jag har plockat meloner, mangos, vindruvor och packat bananer tills mina lemmar gått ur led. Jag har druckit billigt vin ur 5-litersboxar tills min lever ansökt om dödshjälp, jag har haft en vardag i en skitig husvagn tillsammans med husmusen Gösta-Fredric, Sanne, två galna engelsmän och en otrolig liten irländare. Jag har sovit i framsätet på en jeep i en vecka. Jag har ätit hemlagad sushi hos ett par i ett av de flottaste husen i hela Oz. Jag har varit kär i en tysk. Inte sovit ensam i ett rum under 7 månaders tid. Ätit kolgrillad kängurusvans. Hoppat fallskärm. Levt på All-Brans, cigaretter, pizza och Cadbury-choklad i en vecka. Sovit som en prinsessa i ett rum fyllt med nakna, hojtande engelsmän. Ätit frukost tillsammans med en Morning-Glory av samma nationalitet. Jag har träffat de mest underbara människor från de mest oväntade platser. Jag har lärt mig hur det känns att älska människor på avstånd. Att längta efter någon.
Och att älska livet.
Jag säger inte att det är det här livet jag vill leva. För så himla häslosamt är det inte i längden. Det behöver inte nödvändigtvis vara i Australien, eller ens utomlands för den delen. Men vad jag vill komma till är det får en att inse att världen är lite större än vad man tror. Bara för att det är skit här, betyder det inte att det är det nån annanstans. Drömmar går alltid att förverkliga. När, var och hursomhelst. Bara man tror på dem.
And at that time I realised I was just a big fish in a small pond
Tankar i frihet
Att ha semester är mitt bästa tillstånd.. Man blir pigg. Man blir glad. Man blir motiverad och man får tid att slappna av. I måndags var känslan av att inte behöva stressa som en skadad iller med adhd mellan alla saker i det närmsta overklig. Nästan lite svagt ångestframkallande. Men jag vande mig fort. Jag till och med hann somna när jag provade känslan att bara lägga mig på soffan i tjugo minuter och bara vila.. utan att för den sakens skulll vara totalt uttömd på energi och halvt döende som normalt sett är den enda giltiga anledningen för ett spontant soff-besök.
Jag trivs.
Dessutom är det en stor dag idag. Jag har två Stora Händelser på agendan.. Två för mig helt nya och revolutionerande upplevelser att ta mig an. Nämligen:
- Mitt livs första körlektion
samt
-Mitt livs första nations-besök
Today's the Day with the capital D.