Första dan på jobb
I helgen - ute på Malmös sköna partygata Bergsgatan - mötte jag perfektionen i form av en välskapad människa:
Perfekt längd (dvs inte för lång inte för kort. Det passande ordet gör ont att skriva: Lagom), vältränad utan misstanke om Schwarznegger-gener, olivfärgad hy, tredagars-skägg, afro-fluff med korkskruvar som busigt faller ner över ett par nattsvarta ögon inramade av bambifransar... Och alltihop toppat med det vitaste, flirtigaste och mest energiska leende du kan föreställa dig. Excitement overload.
Gudaskapelsen verkade till en början ärligt intresserad av denna blonda dussinvara till tjej (well...). Ända tills samtalsämnet sysselsättning fördes på tal. Självklart arbetade nämnde kille på nån glassig innebar i stan där säkerligen alla hänger (ni vet han där superkarmatiske "alla" som alldeles för lätt leder svaga själar i fel rikting) vilket då gav honom en enooorm status.
Gudaskapelsen: Jaha, så vad gör du då?
Jag: Jobbar..
Gudaskapelsen: Åh, vardå? Här i stan eller?
Jag: Mm, på Värnhem. Du vet Coop Extra...
Gudaskapelsen: Coop..? Cup.. aaah! Du menar det där grymma caféet.. (bla bla bla) ?
Jag: Öh, näe.. Du vet Coop, mataffären. AG:s innan, du vet. Bytade...
Gudaskapelsen: åh.......
Jag: Det är helt okej. Jag gillar det.
Gudaskapelsen: Öh, eh, jo.... Det är ju ett jobb... Eh, måste gå nu. Ringer imorgon! Ha det bra!
Sammanfattnings var alltså min hypotes felaktig. Killen VAR ingen Gudaskapelse för mitt jobb är grrymt. Och ingen snackar skit om Coop... Visserligen fryser jag - trots sex lager tröjor, tjocka byxor och dubbla vantar - rumpan av mig. Och visst tenderar allt som kan gå fel med teknik och likande till att alltid också göra det. Och visst är det drygt att gå upp och jobba innan man egentligen hunnit somna... Och inte heller är det väl direkt här jag tänker stanna tills jag blir gammal... Men har man världens bästa, trevligaste, pratgladaste och härligaste kollegor spelar detta inte den minsta roll i sammanhanget! TACK älskade ni för att jag verkligen kände mig Välkommen tillbaka!
På tal om det, programmet jag planerar att ta tag i till våren 09 har hittills gett mig stora problem eftersom jag inte minns vad den heter, och när jag väl gör det kan jag inte uttala den utan att staka mig. MEN, jag fick Malmö Högskolas infokatalog idag och den gav mig en lösning - IMER (dvs Internationell Migration och Etniska Relationer) Good, ey?
Då var det dags att klippa sig och skaffa sig ett liv
En liten checklista för att uppnå min nya livsstil:
- Gå till frisören och ta bort min hippie-image
- Skriva in mig på körskola för att bota mitt planera-livet-efter-busstiderna-handikapp samt förebygga mobbing från jämnåriga -och numer även yngre- körkortsägare
- Köpa ett liv d.v.s en kalender
- Ändra min studieansökan till hösten från Idrottslärarprogrammet, 180hp, till 30 hp fristående engelska... (det är FAN inte lätt bestamma sig, ska jag säga..)
- Börja jobba på Coop och bli en anständig medborgare som inte enbart parasiterar på sina stackars föräldrar.
- Börja träna på tjejgymmet Slim and Tone i Lund - vars koncept är att få dig att nå resultat genom att enbart träna 30 minuter per tillfälle och fjanta runt på en hoppbräda och springa runt som en galning på 20 olika stationer på lika många minuter. Skitsnack säger ni. Och det sa ju jag med... MEN, jag lovar er! Det funkar. Själv lämande jag stället med en puls på 200 och ett ansikte rödare än Hemköps svindyra coctailtomater. Tack Tilda & Susanne!
- Skaffa normal dygnsrytm och gå upp tidigt, gå långa prettopromenader med hunden.
- Skaffa anständig musiksmak som inte enbart består av svensk elektro, typ Slagsmålsklubben, Familjen, The Knife och liknande. (Musik jag haft stora absitensbesvär med i Aus) Detta på begäran av min stackars pappa vars tålamod inte höll ända ut till slutet av 20:e varvet av Knife-albumet Silent Shout. (Citat: "För HELVETE. Har du verkligen ingen musik?")
Och massa annat, som innebär att man måste bli seriös. Vilket är lite halvt synonymt med pretentiös och på gränsen till tråkig...
Men jag tänkte subtrahera en del vuxenpoäng med två suparkvällar och ett barnkalas denna helgen. Lite yngre blev jag nu va?
Mognad och citat
Jo, det är så jävla skönt att träffa alla man saknat igen. En obeskrivlig känsla av en bubblande värme i magtrakten. Det finns (trots allt) folk man verkligen kan sätta under kategorin Villkorslösa Vänner. Och lita på mig, alla fejk-polare: Jag vet vilka ni är =)
Men däremot finns det inte många som verkligen insett hur detta egentligen förändrat mig. Eller oss, jag och min slemhög Sanne. Hur mycket vi upplevt, hur mycket vi insett. Vikten av att ta vara på livet, på stunden och sluta oroa sig för onödiga saker. Hur mycket vi nog mognat.
Inte för att jag slutat springa runt och tramsa mig, skämma ut mig inför fel människor, skratta år barnsliga skämt, prata för högt om fel saker eller smygtitta på barnprogram (oppss..) men allting känns lite klarare och jag vet i princip vad jag vill och vilka som ska ta mig dit.
Like Frankie said : Love many, trust few but always row your own canoe.
Ovanstående citat är ett av många jag mött och minns under min resa. Både seriösa och mindre seriösa (en viss övervikt av sistnänmda, dock..) Tänkte bjuda på ett par smakprov. De flesta har kommit från min kära mor och det kan hända att en del är smått interna, men ändå:
- Sanne inför skydiving:
"I AM gonna shit in my pants now. I know it!"
- Min super-finne Henri på fyllan:
"I'm drunk as häst!! But Peppi Långström is with me, so I'm not bored at all.."
- Vår svenske kompis Aidin - med iranskt ursprung - när vi ska få till det perfekta leendet inför kameran:
"Alla tittar i kameran och säger : AL QAIDA!"
- Sanne efter att jag på kamelfarmen utbrustit : "FUUUCK, the camel smells just like Samu did the other day!!"
"Oh no, DON'T tell the camel!!"
-Robban (på grov Finspångs-dialekt) till vår australienska busschaufför efter att denne gjort något som inte fallit herr Fröbom i smaken:
"Jaaag tycker du är dååålig!"
-Frankie när jag beklagat mig över min passivitet på grund av min höga feber:
"Remember, if you can't be good, be good at it!"
-Mamma......
.....när jag berättat om hur min resa gjort min värld mindre:
"Joo, det är ju så...världen krymper när man växer"
.....när jag skrutit om att jag skydivat:
"Jag har FAKTISKT också hoppat från en fallskärm!"
.....när jag berättat för en snubbe att jag gillar att laga mat, varpå min far kommer och sätter sig vid bordet:
"Oh yeah, and he is a REALLY good cock too!"
-Pappa när han ska busa på flygplanet mot Borneo:
"Jag har faktiskt en pickadolla under hatten! Och jag ska kapa detta planet. MITT ITU!"
Och så tänkte jag avsluta med en del sköna raggningsrepliker jag blivit utsatt för:
"OH! You are such a little NERD. Don't know how sexy you are!"
"Hey, you cute little RETARD!"
" See that car over there? It's really ugly, isn't it? But it's actually really funny to drive. Haha, funny but not so good looking...Just like you, baby!"
"You should know that I really really like you! Don't know why, but..."
Anyway, ska meddela att mitt fasta lördagsöndag-varannan-helg-jobb, blivit utökad till fast kassatjänst-delikatessbiträde-alltiallo-jobb på obestämd framtid. HEY CASH, HEY! Och BYE studielån, BYE!
Dalby- min bästa, vanligaste hemmahåla
Mest på gott, dock. Jisses, vad mycket folk som egentligen går runt här nere i Skåneland som verkligen betyder enormt mycket.
Och nästan hade jag glömt hur vackert detta landet är vid denna tid, blommor blommor grönt grönt. Snygga människor och doften av grönska och svenska fåglar. Inte en cikada, kakadua eller papegoja så långt örat kan nå.
Och mitt älskade Dalby, alla ängar, träd och lekande ungar. Skräckfyllt översminkade fjortisar, gamla dalbyfossil som inte verkat åldrats en dag, hemköp, konsum... SKÅNETRAFIKEN. Älskade svindyra Skånetrafiken,
Men nästan inget har ändrats på nästan åtta månader. De mest dramatiska förändringarna skedda är att de ändrat mitt postnummer, tagit bort min busshållplats, stängt Forsans Kiosk och börjat sälja Falafel i gamla Matöppet....
Och i Lund hade de ändrat... vad? JO, trapporna på HM. Trappstegen som innan jag åkte var irriterande låga hade nu gjorts om för att istället blivit irriterande höga. Jisses.
Sammanfattningvis inga förandringar alltsa..Förutom att min blogg återigen kommer fyllas med sidmeter efter sidmeter med lika mycket text som förut (troligen mer) fast med mindre än hälften så mycket egentligt läsvärt....
Jag har fått fast jobb på obestämd framtid, förresten. Coop Coop, alltid Coop.
(varje lördag söndag på en jämn vecka.. errh)
KLIA - Hejda frihet&aventyr. Hej verklighet..!
"ANGEST"
Men nu kanns det helt..okej. Denna dagen skulle komma nan gang och har ar den. Och hur lange till hade jag klarat mig utan mina narmsta darhemma? Inte lange till. Jag sakner er for mycket. Alldeles for mycket.
Jag har haft the time of my life (Sahar langt.. the happy times ar inte over an. Be sure) och mitt riktiga liv vantar darhemma. OCH MINA RIKTIGA VANNER, HUND OCH FAMILJ!!!
Jag star har med min Starbucks-kaffe (som skulle vara en svart med lite mjolk men som visade sig bli en latte med extra mjolk..Well, nevermind) och kampar for att halla ogonen oppna. Mitt flyg mot verkligheten lyfter om ganska exakt en timme och denna kvall landar jag i mitt platta Skane och mottages av mina foraldrar samt HASSE. Min alskade gosiga, tjocka, underbara och ibland smatt trogtankande hund.
Min storsta oro just nu ar huruvida han minns mig eller ej. Hall tummarna.
Sen ar det dags for att beta av kramar, glajdetarar och skratt med mina kara vanner foljt av frisorbesok (BIGTIME, ser ut som en javla hippie), bankbesok, Gerdabesok, stadsbesok und so weiter und so weiter.
Beloved Sweden, Alskade Sverige: Beware, here I come.
Tillbaka till KL - Jag alskar Asien
Da var man en ensam resenar igen... Men inte sa lange denna gangen. Mamma&Pappa drog imorse och nu ar det bara cirka tva dagar kvar, sen gar mina brunbranda men dock inte sa vackra fotter aterigen pa svensk mark. Jag forstar det inte...
Men jag ar inte dar riktigt an... Jag har ytterligare en dag kvar att spendera i denna otroliga stad - Kuala Lumpur. Denna dag spenderades forst pa akvariumet under de bamsiga Twin Towers (tufft va?) efter en svindyr intradesavgift som i slutet inte riktigt gav valuta for upplevelsen. MEN anda. Jag var dar. Och det har inte alla varit....Eller nat.
Sedan drog jag runt och dreglade over alla otroligt billiga klader, smycken, prylar, godis, sotsliskiga drycker och fluffiga kakor... ALLT i ett annu fluffigare, sockersott, neonfargat (det galler aven det som ar till for fortaring), gulligt - pa gransen till barnsligt - utforande. Over - over- och EXAKT overallt och i extrema mangder. Man blir yr av bara tanken. OCH JAG ALSKAR DET! Min barnsliga, smygpoppiga, rosamalade flicksjal har nagot for fluffiga Hello Kitty- prylar (hehe, jag VET att du ocksa gillar dem Sanne..:) ), glittriga minitoppar med tecknande figurer och plastiga tacky-smycken som bara vill hoppa in i din vaska och sjala dina sista slantar.. Men mitt problem ar att jag knappt har nagra slantar att ge dem. Och dessutom kostade min dagliga Tom Yam Soup med seafood (lagg namnet pa minnet, det ar garanterat universums mest ultimata smaksensation) 20 Ringits ikvall!!!! Det ar nastan 40 kronor! Javla ranare.
Livet ar hart.
I morgon ska jag till KL:s botaniska tradgard (Varfor hamnar jag alltid pa Zoo/Akvarium foljt av den Botaniska tradgarden i varje ny stad jag besoker?!) och forsoka att inte spendera pengar pa onodiga saker...
Sen ska jag hem. hem hem hem. Notera att hem fortfarande ar Sverige, och kommer alltid vara. Aven om min nya ambition ar att bli sa varldsvan att jag kan kalla mig Svensk Varldsmedborgare... Hrrm.
Paradiset for en mat-alskande buddist-wannabe
Jag bara alskar detta landet - Malaysia. Och sa gor aven mina tva lite aldre, mycket nara slaktingar som jag numer reser tillsammans med. De alskar allt forutom varmen.. Nagot som jag sjalv tydligen for alltid vant mig vid. Temperaturen har ligger runt 30:an, men luftfuktigheten ar dock valdigt nara 100%, vilket tydligen far mina tva kara foraldrar att forlora storre delen av sin rorelsekapacitet. De stackarna...
Men i varje fall, jag mottog mina djupt saknade och efterlangtade foraldrar pa KLIA och spenderade atskillliga minuter at kramar och en del glajdetarar. Sen bar det av mot Kuala Lumpur och mitt lyxhotell, dar var vanliga - och for oss normala - foraldrar/dotter-relation aterigen borjde ta form.. Dvs en javla massa skitsnack, skrattattacker, snuskiga skamt, pappas o mina han mot min mammas otroliga fomaga att saga roliga saker (hehe) och - viktigast av allt - mina och pappas efterlangtade smagnabb, vadslagningar och badas stenharda envishet.
Jisses vad jag har saknat dem.
Okej, vi spenderade ett par dagar och x-antal Pengar (aven kallade Malaysiska Ringits) i denna extremt billiga stad dar man kan fa en middag for tre inklusive en-tva ol var for under hundringen..och det ar pa gransen till dyrt.
Efter KL begav vi oss till staten Penang i norra Malaysia dar vi (eller iallafall mamma och pappa) plagades av den for dem extrema hettan medan jag befann mig i paradiset av regnskogsbekladda berg och miljontals av guldprydda tempel, Buddha-statyer, munkar (inte dem man ater, dock) otroliga blommor och tropiska frukter.
(jag ljog lite...de alskade ocksa Penang)
Efter detta tog vi den extremt billiga bussen (dock utan toaletter ombord, vilket jag persoligen anser vara en otroligt dalig ide...) over halva landet for ca 60 kr var och landade in det historiska Melaka. Som i mina ogon nog ar ett av varldens estetiskt vackraste stalle... Staden ar uppbyggd i europeisk kolonialstil med bade hollandska, engelska och portugisiska inslag men ar befolkad och inspirerad av bade kineser, indier och muslimska folkslag.. Allt ar bara en enda stor fargglad kulturmix och bast av allt - Alla lever i extrem harmoni.
Jag sager en sak: KOM HIT!