stinelin - min lilla värld i den stora

jahapp.. Fjarde veckan pa Acacia Hills och min hjarna har mer och mer borjat anta formen, smaken och konsistensen av en riktigt ljuv, sot och solmogen mango...  man blir langsamt men sakert galen darute. Kanslan av att verkligen inte ha nagot att gora far en att tanka och handla heeelt sinnesjukt.

Kanslan av att inte kunna gora vad man vill, ringa vem man vill och framforallt ATA vad man vill gor dig helt galen. Jag kan vakna upp pa natten och vara desperat sugen pa ett flottigt McDonalds-meal... sa deesperat att jag skulle kunna doda for det. Just bara for att jag INTE kan fa ta tag pa det, hur mycket jag an vill. Men daremot skulle jag kunna be min kare och nufunne finske van Henri ga ut och skjuta en gas pa mangofaltet och be honom laga till naogot riktigt mumsigt. Eller gora mig en smaskig mango-smoothie i var mixer som vi sa vackert delat pa. 
Man far konstiga obsessions... som jordnotssmor. Jag hade latt kunnat ata en hel burk jordnotssmor. Utan problem:) Jag hade latt kunnat ata vad som helst. jag ar lite smakand som mat-pornot ute pa Acacia Hills. Kylskapet ar min basta van och mitt livs karlek. Maren, en ytterst trevlig liten tyska papekade sa fint att;; "Kristina...everytime I see you you're at the fridge. Why?"

Vi jobbar alltsa som mangopackare i Australien; Vi jobbar nu cirka 8-9 timmar om dagen i ett skjul och packar mango (cirka 500 frukter i timmen passerar vara hander) at var kara chef, agaren av hela Acacia Hills, Anne. Tank britt, tank tant ca 60, tank lokringar size XXL och tank knallrott/rosa lappstift och du har varan ljuva slavdrivare. Hon ar en perfekt blandning mellan haxan Ursula i Lilla Sjojungfrun och Cruella DeVil. Vi har dessutom noterat att fargen pa hennes lappstift ar en indiktation pa vilket humor hon ar: ar det at det mer ljusa, mjuktosa hallet ar det lugnt, fritt fram att maska och sjunga o dansa till musiken (En HEL box med Beatles-album; Paradise or what?) Hon alskar dig anda. Men daremot, ar fargen at det morkare och rodare hallet da far man fanimej halla sig i skinnet. Sta tyst och rakt och packa sa att fingrarna bloder, annars berattar hon mer an garna for dig med sin genombrittiska accent hur vardelos du ar.

Jag alskar min chef.

Men jag kan allt om fruktpackning i alla fall. Saa, nar jag atervander forvantar jag mig att fa ta over fruktavdelningen pa Coop Extra. (Som jag for ovrigt saknar otroligt mycket nar man jamfor med det har...)

Men jag alskar (betoning pa ordet) verkligen mina arbetskamrater. De ar mer an underbara. Det gor ont att tanka att vi maste skiljas fran de flesta av dem inom tva veckor. Mina svenskar. Mina danskar. Mina finnar... Min kines. MINA TYSKAR. Fan, det ar det varsta med backpackerlivet. man maste lamna alla hela tiden. usch.

vadret haruppe ar inte sa soligt langre. Regnperioden har sjalvfallet kommit mycket tidigare an vanligt och regnet faller som pa bestallning varenda dag och myggorna alskar dig med hela sina blodiga sma hjartan. Liiiite jobbigt, faktiskt...  

Jag saknar alla alla allaaaa darhemma. Snalla tro inte att jag glomt er eller nagot, det ar bara sa dyrt med internet haruppe och det ar sa manga som skriver. Jag saknar er och tanker pa er helt otroligt mycket. Glom inte mig!

Bilder skulle kommit upp, men tekniken ar underutvecklad har tyvarr sa kanske nasta vecka... eller nasta. Eller ja, nan gang.