Distant dreamer
Oh, damn it! Jag vill bara ta mina Mat(h)ildor under armen, dra till S:t Petersburg, sätta mig på ett mongoliskt (om jag fått bestämma) tåg med destination Peking och bara lämna alla silvergråa volvokombi, foppatofflor och jantetöntar bakom mig.
Jag vill sitta i en tågkupé i en vecka, få skavsår i rumpan, dricka rysk vodka, äta maffiga köttpiroger och gosa med mongoliska smugglare. Jag vill bada i Baikal-sjön och surfa på sibirisk ökensand. Jag vill resa runt i Kina, leka med kineser och klättra på murar . Jag vill åka till Japan, träffa min underbara vän Haruna Honda och äta mig till döds av maten jag älskar över allt annat.
Jag vill inte jobba mig halvt fördärvad och leva i en trögflytande vardag och uppleva samma vanliga intriger.. om och om ochomochoooom igeen. Samma skitsnack, samma klyschor...Blaablaa.
Men heeey, den som väntar på något gott.... Kan månne vänta för länge ibland?
NEJ, jag menar inte så.. Jag behöver bara en mening i livet. Något att kämpa för, liksom. Och framförallt... sysselsätta mig med något som jag brinner för. Men det kommer, i vår bär det av till Asia - mitt paradis på jorden. Nästa höst får mitt intellektuella jag sin stora återkomst. Jag ska bli utbildad, bildad och framgångsrik. Och kanske rädda världen eller nåt... Minst.
Men den jävla transportsträckan dit känns så dryyg för tillfället. Och hur ofta måste man tacka högre makter för att man har sin familj, sin hund och sina vänner? Varje sekund, säkert. Jag älskar er.
Jag vill sitta i en tågkupé i en vecka, få skavsår i rumpan, dricka rysk vodka, äta maffiga köttpiroger och gosa med mongoliska smugglare. Jag vill bada i Baikal-sjön och surfa på sibirisk ökensand. Jag vill resa runt i Kina, leka med kineser och klättra på murar . Jag vill åka till Japan, träffa min underbara vän Haruna Honda och äta mig till döds av maten jag älskar över allt annat.
Jag vill inte jobba mig halvt fördärvad och leva i en trögflytande vardag och uppleva samma vanliga intriger.. om och om ochomochoooom igeen. Samma skitsnack, samma klyschor...Blaablaa.
Men heeey, den som väntar på något gott.... Kan månne vänta för länge ibland?
NEJ, jag menar inte så.. Jag behöver bara en mening i livet. Något att kämpa för, liksom. Och framförallt... sysselsätta mig med något som jag brinner för. Men det kommer, i vår bär det av till Asia - mitt paradis på jorden. Nästa höst får mitt intellektuella jag sin stora återkomst. Jag ska bli utbildad, bildad och framgångsrik. Och kanske rädda världen eller nåt... Minst.
Men den jävla transportsträckan dit känns så dryyg för tillfället. Och hur ofta måste man tacka högre makter för att man har sin familj, sin hund och sina vänner? Varje sekund, säkert. Jag älskar er.
Kommentarer
Trackback