Ett tag senare, ey

Groaw.

Det är så typiskt mig att alltid hålla mig till ytterligheterna. Det kändes helt galet bra där ett tag, inget jag tog mig an verkade gå fel. All var bara en enda soppa av lyckorus. Klart man är beredd på att inte kommer vara så för alltid... Men som allt annat i mitt liv - ska det va så ska det va. Och den lyckospiral som virvlat mig upp hundra meter över marken slutade plötsligt snurra.

Och en totalt oförberedd Stina störtade som en livlös sten rakt ner i marken. BOOM.

Men nuförtiden finns det faktiskt något för mig att landa på, där jag kan stanna upp och samla mig (förr i tiden - i mina tidigare deprimerade tonår - föll jag tillynes i en bottenlös evighet) och jag tänker inte stanna här nere i bottenskiktet särskilt länge. Tro mig. Tro mig. Ge mig fem röda och några tillfälle att skriva av mig några dåliga metaforer på min blogg om livets obligatoriska jävlighet och - jag kommer igen.

Så klart.

Det är ju för fan snart jul. Min bästa tid på året.. Hey, vem vill ha huvudet i sanden då? Inte jag i alla fall.


This is how it works
You're young until you're not
You love until you don't
You try until you can't
You laugh until you cry
You cry until you laugh
And everyone must breathe
Until their dying breath

No, this is how it works
You peer inside yourself
You take the things you like
And try to love the things you took
And then you take that love you made
And stick it into some
Someone else's heart
Pumping someone else's blood
And walking arm in arm
You hope it don't get harmed
But even if it does
You'll just do it all again
-Regina Spektor

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback