Svikande personal

Ni vet, det flesta människor har ett enzym i magen som hälper kroppen att snabbare bryta ner alkoholen och öka tåligheten och allt det där, right? Dom säger att antingen har man det, eller inte.. Det är genetiskt säger dom. Sitter i arvsanlagen..

Jag fick - trots de bräckliga gener jag borde ärvt av mina stabila släktingar - ett medfött fullgott enzym-stab som tills nu skickligt tagit hand om alkoholen som passerat mina organ. Utan problem och komplikationer. Men efter en liten händelse (tror jag..?) ute i hålan Hardeberga för ett tag sedan hände något med mina trogna enzym-buddies. De sa upp sig. Slutade. Tack och hej, sa de. De var inte längre nöjda med sina arbetsförhållande och avtal samt betalda semesterdagar.

Och nu står jag här.. Flera veckor senare. Totalt oförmögen att ens säga orden "Promille över 0,1" utan att få kväljningar. Ganska bra, faktiskt. Med tanke på att alkohol faktiskt inte är särskilt bra för en..


För övrigt, thank god att det är jul nu. Tanken på mina bröder och deras barn samlade kring julgran och ett dignande julbord och högvis med julklappar och kidsens tindrande ögon får en faktiskt att glömma vilken själslig misär som helst.

Till och med de julstökande tanterna och de notoriskt sönderjulstressade småbarnsföräldrarna på Coop under de kommande två dagarna innan julafton är bra i dessa tider. För inte fan hinner man tänka på annat än julskinka, prinskorv och grisfötter i gelé under minst tolv timmar om dygnet denna måndag och tisdag.

Skönt.

God Jul!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback