Mamma, min älskade mamma
Ja, för er som följt min blogg alternativt är en vän till familjen lär ju nog ha märkt att min kära mor har en viss förmåga att säga saker. Inte vilka saker som helst, utan saker som kan få den stelaste att vika sig av ett smärtsamt gapskratt. Det bästa är dessutom att detta är en totalt omedveten förmåga.
Det senaste i raden av gapskratt kom efter följande kommentar som också denna - liksom föregående - utspelade sig i tevesoffan. Denna gången var det ett långt tåg i fjärran som drog fram över öppna landskap (och minns jag inte helt fel stod det något i stil med Montenegro på sidan)
Min älskade mamma yttrar sedan följande mening, väl medveten om sin dotters framtida resplaner som innehöll något med en lång tågresa:
- Åh, är det den där.. Sibiriska Landsvägen?
Kan man något annat än älska henne?
Det senaste i raden av gapskratt kom efter följande kommentar som också denna - liksom föregående - utspelade sig i tevesoffan. Denna gången var det ett långt tåg i fjärran som drog fram över öppna landskap (och minns jag inte helt fel stod det något i stil med Montenegro på sidan)
Min älskade mamma yttrar sedan följande mening, väl medveten om sin dotters framtida resplaner som innehöll något med en lång tågresa:
- Åh, är det den där.. Sibiriska Landsvägen?
Kan man något annat än älska henne?
Kommentarer
Trackback