Knivar i ryggen och värmedynor
Chipp och välkomna till Stinas blogg, som ju legat nere ett tag.. Mestadels på grund av inspirationstorka och totala brist på motivation. Men..den där psykiska plågan har ordnat upp sig och dåliga tider är alltid förgångna tider. Saker och ting blev återigen lika roliga som alltid och allt det där. Som det ska va, i min värld.
Senast ut var ju en hel-helg i örebro tillsammans med mina super-pojkar- ursprungligen från Finspång - numera utspridda lite varstans. Jag kan utan större överdrift konstatera att bätte lyckopiller än dessa killar - det finns nog inte..
Lycklig, nöjd och tämligen lätt i hjärtat kom jag då tillbaka till Skånelandet. Somnade i en tung drömlös dvala och vaknade upp av att någon slog ett välriktat knytnävsslag i min mage. Trodde jag.
Senare visade det sig att jag för cirka fem miljonte gången i mitt tjugoåriga liv dragit på mig min favoritåkomma - den av så många eftertraktade urinvägsinfektionen.
Jaja, tänkte jag då.. Samma gamla visa: doktor, kisseprov, ignoranta (bittra?) sjuksköterskor (E de du som e Kreestina? Du kan lemna ett prov po toan. Daer e moggar!), pencillin och åtskilliga timmar av skrik och ångestfylld smärta på toan.. Varpå allt brukar lugna sig efter ett par dar. Så som jag är van vid att ha det liksom.. Fine.
Men så bara sådär.. Plötsligt gjorde det ont på ställen där det inte brukar göra ont. I ryggen. Inte tänkte jag så mycket mer på det i början, men när den molande smärtan gick över till febriga drömmar om att någon febrilt stabbar en slö kniv strax ovanför svanken började jag faktiskt ana ett visst oråd. Och när jag sedan noterade att jag inte kunde resa mig ur sängen utan att Mr. Rygg-Stabber fick en hysterisk attack så såg jag ingen annan utväg än att åter kila tillbaka till farbror doktorn. Etfer lite kläm-kläm och överdrivna andningar och stick i fingret kunde konstateras att min njurar nog inte mådde helt bra. Så fuck off till det gamla pencillinet och in med ett gäng häst-piller stora som sockerbitar. JAG ÄLSKR PENCILLIN. PRAISE THE LORD!
Så, ja.. ni ligger jag här i sängen med en värmedyna under ryggen...perfekt ställning med datorn i knät. Teven vid sidan och en mamma som passar upp en som om man vore drottningen av Saba. Helt okej, faktiskt. Förutom att jag inte komme va kapabel till något annat under fler dar. Vilket kommer leda till total pippi från min sida. Och säkert sjuttielva blogg-inlägg om dan.
Så, fritt fram för att ringa och tycka synd om mig alltså.. Ni har mitt nummer! Cheers mates
Senast ut var ju en hel-helg i örebro tillsammans med mina super-pojkar- ursprungligen från Finspång - numera utspridda lite varstans. Jag kan utan större överdrift konstatera att bätte lyckopiller än dessa killar - det finns nog inte..
Lycklig, nöjd och tämligen lätt i hjärtat kom jag då tillbaka till Skånelandet. Somnade i en tung drömlös dvala och vaknade upp av att någon slog ett välriktat knytnävsslag i min mage. Trodde jag.
Senare visade det sig att jag för cirka fem miljonte gången i mitt tjugoåriga liv dragit på mig min favoritåkomma - den av så många eftertraktade urinvägsinfektionen.
Jaja, tänkte jag då.. Samma gamla visa: doktor, kisseprov, ignoranta (bittra?) sjuksköterskor (E de du som e Kreestina? Du kan lemna ett prov po toan. Daer e moggar!), pencillin och åtskilliga timmar av skrik och ångestfylld smärta på toan.. Varpå allt brukar lugna sig efter ett par dar. Så som jag är van vid att ha det liksom.. Fine.
Men så bara sådär.. Plötsligt gjorde det ont på ställen där det inte brukar göra ont. I ryggen. Inte tänkte jag så mycket mer på det i början, men när den molande smärtan gick över till febriga drömmar om att någon febrilt stabbar en slö kniv strax ovanför svanken började jag faktiskt ana ett visst oråd. Och när jag sedan noterade att jag inte kunde resa mig ur sängen utan att Mr. Rygg-Stabber fick en hysterisk attack så såg jag ingen annan utväg än att åter kila tillbaka till farbror doktorn. Etfer lite kläm-kläm och överdrivna andningar och stick i fingret kunde konstateras att min njurar nog inte mådde helt bra. Så fuck off till det gamla pencillinet och in med ett gäng häst-piller stora som sockerbitar. JAG ÄLSKR PENCILLIN. PRAISE THE LORD!
Så, ja.. ni ligger jag här i sängen med en värmedyna under ryggen...perfekt ställning med datorn i knät. Teven vid sidan och en mamma som passar upp en som om man vore drottningen av Saba. Helt okej, faktiskt. Förutom att jag inte komme va kapabel till något annat under fler dar. Vilket kommer leda till total pippi från min sida. Och säkert sjuttielva blogg-inlägg om dan.
Så, fritt fram för att ringa och tycka synd om mig alltså.. Ni har mitt nummer! Cheers mates
Kommentarer
Trackback