Blue-eyes strikes again

Jag gjorde något dåligt i mitt förra liv. Det är jag så säker på. Jag var nog mördare. Våldtäktsman. Möjligtvis Sverigedemokrat.. Vad fan vet jag. För detta får jag sota i varje fall. Gång på gång. Ont gör det. Besvikelsen bränner som om någon hällde en stråle kokhett vatten rakt i magen på dig. Som när man bångade folköl i tratt på högstadiet ungefär.

Långnäsad och snopen som alltid. Typ som när du går förbi det där jävla konditoriet varenda morgon, det luktar gudomligt, kakan ligger där och tittar på dig. Varm och rykande. Riktigt skriker efter dig. Morgon efter morgon ligger den där och berättar för dig hur trevligt ni hade haft det tillsammans, hur god den hade varit och hur bra den hade fått dig att må. Efter en evighet att ömsesidig fluktan får du då äntligen din chans. Och du får smaka på glasyren.. helt underbart. Du är i himlen, liksom.

Men under glasyren visar det sig - varenda gång - att kakhelvetet antingen är döbakat, ofärdigt eller bara fullt med skit. Varför slår det aldrig fel??



Men, mina drömmar kan inte någon ta ifrån mig. Jag har haft en underbar dag på Fair Trade Fokus i Malmö. Fler givande föreläsningar på en och samma gång har jag aldrig varit med på. Och aldrig har jag känt mig mer på rätt spår i livet än nu. Och imorgon kväll drar vi till Polen. Jag och mina bästa bästa Globalare. SKITSAMMA.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback