Sista dagarna bland ris och kor
Ris, magsjukor, kaos, forseningar, sopor, urinstank, brist pa logik och logistik...
Hur fan kan man alska ett land som har alla dessa egenskaper?
Och hur kan jag alska det trots att jag hatat det anda fran hjartat tills for cirka en manad sen? Trodde aldrig jag skulle orka stanna har. Att jag skulle hoppa pa ett sista minuten och fly fran varmen till snodrivorna.
Men nagonstans efter att vi om tillbaka fran Bangladesh hande det. Vi drog soderut, det blev varmare, folk blev vanligare.. Mer tillmotesgaende. Det blev renare, luktade inte skit. Maten blev godare. Jag borjade bli lite smatt kar. Och efter alla extremt brinnande eldsjalar och harliga personligheter, sota barn och goa hundar - och framforallt efter att ha besokt alla feta organisationer och kikat pa deras annu fetare projekt - sa ar jag djupt foralskad.
Vi drog ut till Kolunji Ecological Farm - mitt i bushen - utanfor Trichy langt i soder. Kolunji ar en farm som bedriver utbildningar for bonder i ekologiskt och hallbart jordbruk. Den ags av organisationen Kudumbam som utover detta driver nagra barnhem, skoter mikrokrediter for kvinnor, fixar sysselsattning for arbetslosa ankor (det ska va a med prickar over..), jobbar med sjalvhjalpsgrupper med kvinnor och barn som behover arbete, medmetandegorande om rattigheter hos barn, kvinnor och daliter.. Ja, dom gor typ allt helt enkelt. Underbart galet totalt grymma manniskor.
Dessa spenderade vi tva veckor tillsammans med ute i det jattevarma ingenstans, darav mitt enormt daliga bloggande. Ursakt ombedes.
Efter detta delade klassen a.k.a. "Klumpen" antligen upp sig i smabitar och den basta tiden pa hela resan uppenbarade sig. Jag, Lina och Anders drog ivag pa egen hand mot bergsorten Ooty och annu narmare bestamt ett stalla som hette Wildhaven. Inga brak, inget gnall, inga dispyter.. Bara tre skanska tontar som fick njuta av livet genom att fa bo som gudar pa en resort mitt ute i vildmarken och mota vilda elefanter, bisonoxar och (JAA, det ar SANT) en livs levande leopard! Vi fick aven njuta av de overvaldigande stjarnorna, god mat och lagereld.
FIINT ska det va!
Och som om inte det vore nog fick vi aven besoka skolor och skolbarn vars skolgang gjorts mojlig genom projektet One Child One Future (mer info om detta framover) och aven de som inte annu blivit hjalpta. Men vi tankte underlatta lite for den hjalp som komma skall genom namnda projekt...
Mycket ar pa gang.
Men forst ska jag hem till Svea, till familj, Karlek och vanner. Lycka enorm.
Ses i landet med ordning och reda. Och framforallt dar det finns alternativ till detta javla ris...
Hur fan kan man alska ett land som har alla dessa egenskaper?
Och hur kan jag alska det trots att jag hatat det anda fran hjartat tills for cirka en manad sen? Trodde aldrig jag skulle orka stanna har. Att jag skulle hoppa pa ett sista minuten och fly fran varmen till snodrivorna.
Men nagonstans efter att vi om tillbaka fran Bangladesh hande det. Vi drog soderut, det blev varmare, folk blev vanligare.. Mer tillmotesgaende. Det blev renare, luktade inte skit. Maten blev godare. Jag borjade bli lite smatt kar. Och efter alla extremt brinnande eldsjalar och harliga personligheter, sota barn och goa hundar - och framforallt efter att ha besokt alla feta organisationer och kikat pa deras annu fetare projekt - sa ar jag djupt foralskad.
Vi drog ut till Kolunji Ecological Farm - mitt i bushen - utanfor Trichy langt i soder. Kolunji ar en farm som bedriver utbildningar for bonder i ekologiskt och hallbart jordbruk. Den ags av organisationen Kudumbam som utover detta driver nagra barnhem, skoter mikrokrediter for kvinnor, fixar sysselsattning for arbetslosa ankor (det ska va a med prickar over..), jobbar med sjalvhjalpsgrupper med kvinnor och barn som behover arbete, medmetandegorande om rattigheter hos barn, kvinnor och daliter.. Ja, dom gor typ allt helt enkelt. Underbart galet totalt grymma manniskor.
Dessa spenderade vi tva veckor tillsammans med ute i det jattevarma ingenstans, darav mitt enormt daliga bloggande. Ursakt ombedes.
Efter detta delade klassen a.k.a. "Klumpen" antligen upp sig i smabitar och den basta tiden pa hela resan uppenbarade sig. Jag, Lina och Anders drog ivag pa egen hand mot bergsorten Ooty och annu narmare bestamt ett stalla som hette Wildhaven. Inga brak, inget gnall, inga dispyter.. Bara tre skanska tontar som fick njuta av livet genom att fa bo som gudar pa en resort mitt ute i vildmarken och mota vilda elefanter, bisonoxar och (JAA, det ar SANT) en livs levande leopard! Vi fick aven njuta av de overvaldigande stjarnorna, god mat och lagereld.
FIINT ska det va!
Och som om inte det vore nog fick vi aven besoka skolor och skolbarn vars skolgang gjorts mojlig genom projektet One Child One Future (mer info om detta framover) och aven de som inte annu blivit hjalpta. Men vi tankte underlatta lite for den hjalp som komma skall genom namnda projekt...
Mycket ar pa gang.
Men forst ska jag hem till Svea, till familj, Karlek och vanner. Lycka enorm.
Ses i landet med ordning och reda. Och framforallt dar det finns alternativ till detta javla ris...
Kommentarer
Postat av: Sara Bäckström
Hej Stinalin!! Hur är läget med dig? Vad har du för dig? Jag gillar när du uppdaterar bloggen, blink blink ;) p&k
Trackback