yo mr valentine

Överskattad jävla dag, verkligen. Idag går alla plötsligt runt med röda rosor, snuttepluttiga gosedjur och feta chokladaskar med ett så nöjt och förälskad leende på läpparna.  Lägger ner hundratals kronor på romantiska middagar och onödiga prylar. Allt detta för att nästa dag återgå till verkligheten med gräl, svek och otrohet. Nej, kärlek är det man får uppleva 365 dagar om året, utan att bli tvingad.

Jag väntar nu med spänning på vad framtiden har att ge oss, ska bli så kul att se ifall man kan lära en gammal hund att sitta stilla på rumpan trots allt. You never know...

För övrigt... Jag är på väg att bli sjuk igen. Vem är förvånad? Och just det, det är matteprov på fredag. Oj oj, mitt liv leker för fan.

Och för övrigt, utöver det övriga. Jag kom att tänka på en sak innan, på tal om kärlek. Jag blev rent ut sagt äcklad av tanken på vad en gammal vän just nu sysslar med. Trots att inget av dina sjuka handlingar rör mig personligen skrämmer du mig. Du är ännu ett levande exempel på vad som kan hända med någon man alltid litat på, hur en bra människa bara kan vända och bli - rent ut sagt - ett riktigt svin. Önskar att man bara kunde få ett tecken, någon slags förvarning på att något slagit fel i hjärnan på folk. För jag blir bara så rädd... 

Trött och pissed

Det är när det börjar bli såhär som man ska säga stopp. När man tappar kontrollen över det som egentligen betyder något, när man hellre drar sig undan och deppar i ensamhet.  Been there, done that you know. Och jag ska göra det som är bäst för mig själv, precis som du sa, doctor. Har jag sagt att jag aldrig ska fälla en tår i onödan igen, så menar jag det också. You'll never break this heart of stone.

A selfish act, she's full aware, but the best one she's done yet.
With tired eyes and steady hands she'll smoke her one last cigarette

Ikväll var bäst i alla fall! God mat, god tårta och god champagne. Ni flickor (och Mohamed) är alldeles underbara.
Tack Hanny love, för världens mysigaste kalas.

Soldyrkare i vinterland

Ett väl sammanfattande ord om denna dag: kyla. Efter en timmeslektion matte som enda lektion bar det av mot stan för att träffa Tilda. Stegen styrde mot Mondo, och aldrig förr har det varit så långt från Spyken till detta lilla café. Kyla, vind och klackar som fastnar i kullerstenarna. (jävla stad, förresten) Och vädret som såg så ljuvlig ut innifrån mitt hus imorse när jag stod och fönade håret och sprängde högtalarna med Morrisseys album You Are the Quarry. 
Till och med på Mondo var det kallt, och bageln var alldeles för liten och tog slut alldeles för fort. Kanske berodde det på att jag, på grund av min förbannade pencillin, inte får äta mjölkprodukter till frukost. Vilket i sin tur leder till att jag inte får äta min älskade och mättande müsli eftersom jag inte kan äta yoghurt. Inte heller kan jag koka nån gröt, för då måste man också ha mjölk. Och då blir min frukost bristfällig och bageln på Mondo alldeles för liten eftersom jag är för hungrig.
Jävla pencillin.

Men i alla fall. Efter en ,trots allt, jättetrevlig (det var ju med Tilda, fan) stund på kalla Mondo gav vi oss ut i den ännu kallare stan på jakt efter present till en viss dam. När den efter en relativt kort stund blir funnen lyckas vi missa bussen och får vänta i kylan i en halvtimme på nästa. Till och med bussen var kall. Eller, det blev varm efter ett tag, men då skulle vi hoppa av. Ut i kylan igen, och som alla vet är det ju alltid kallare ute på landet så alltså frös jag ÄNNU mer än innan. Även vägen från busshållplatsen till mitt hus verkade ha blivit tio gånger längre, men väl hemma kunde jag ju ta mig två feta koppar Champagne- te (notera lyx-poängen) och ta på mig ca fyra tröjor och bädda ner mig i sängen med Mars-numret av Cosmopolitan. Och tro det eller ej, efter en timmes tid började jag känna mina fingertoppar och min näsa för första gången på flera timmar. Detta tillstånd höll i sig tills för ca en halvtimme sen då jag åter tvingas ut bland isbjörnarna för att rasta min dryga, men ack så söta, vovsing.
Och alltså, nu är jag tillbaks på ruta ett. Kyla suger.

huh?

Naiva Stina har troligen gjort det igen. Påminn mig att sluta ens försöka lita på någon. Snälla.

Jag var glad innan idag, det var en jävla bra dag, faktiskt. Fint väder, konsthallen i Malmö med trevlig utställning och trevligt umgänge. Verkligen just trevligt, alltså. Jag gick genom parken vid Malmö Stadsteater, njöt av att iaktta de kromfärgade skulpturerna som ska funka som lekplatser för småbarn. Och så skönt det kändes att alldeles för sig själv få dra på smilbanden åt barnen som gav blanka fan i de välarbetade skulpturerna och hellre la energin på att gräva ner sina korvformade fingrar i den ljusbruna leran och kasta den på sina stressade och välputsade föräldrar som i sitt försvar sa barnen ett par välvalda ord. Underbara jävla barn. Oförstörda och så oskuldsfulla. Barn som alltid är så raka och ärliga, tänk om ni hade sluppit växa upp och bli kalla, lögnaktiga och falska.

Fick nyss reda på att jag ska ha möte med mina kära tränarkollegor om mindre än en timme. Därmed rök min lugna kväll och istället för att skriva loggbok och slutföra övriga superjätteviktiga uppsatser när jag fortfarande har tid sätter jag mig här och skriver blogg istället. Här talar vi om planering.

one day I'll fly away

På Gamla Veberödsvägen 7 i Dalby råder idag en aningen tryckt stämning. Det skulle kunna jämföras med en lokal fylld med extremt lättantändlig gas som bara skulle behöva en liten liten gnista från en tändare för att sprängas i miljontals partiklar. Jag antar att dessa 18 år av idyllisk familjelycka (även om detta tvista de lärda) snart borde få ett slut. För vår hälsas bästa. Mamma och Pappa, jag älskar er över allt, ni är mina bästa vänner och de bästa föräldrar jag kan tänka mig och det menar jag ända innifrån djupet av mitt hjärta. Men ibland vill jag bara andas.
Den lilla pippifågeln vill lära sig flyga själv förstår ni.

Jag behöver musik också. Jag har nyss spelat i sönder Snoop Dogg - Let's get blown och blivit snuvad på lyckan jag upplevde när jag trodde att även min musik från min kraschade dator hade klarat sig. Usch, vilken besvikelse att upptäcka att hela ens livsverk måste göras om från början.
Men min loggbok fick jag tillbaka OCH mina texter till Litterär Gestaltning (they are all for you, gorgeous teacher) och det innebär att jag blivit besparad på åtskilliga timmar framför datorn.

Nej, nu måste jag hitta en anledning att gå ut i köket och råka gå förbi påsen med Maggans supermüsli och bara smaka liiite... för tionde gången den senaste timmen.

goddamn

Holy shit vad jag är trött. Jag börjar nog bli gammal.. Planerna på Clubbin igår gick inte riktigt i lås och kvällen blev istället tämligen lugn. Men god. Med dippa, grönsaksstavar och godis. OCH Melodifestivalen. Sara, DU E BEEST!

Denna dag spenderades nästan uteslutande i Jakobs tevesoffa med en påse godis och en drös med sjuka filmer och teveprogram. Och mitt spinningpass som skulle börjat kl 16 ersattes istället av massa god mat. Den mannen vet hur man gör en kvinna lat. Och jag måste erkänna att jag gillar det...:)
Men ja.. det får väl kompenseras med ett gympapass imorgon istället. Nu börjar jag ju bli rutinerad.

Imorgon är det dags för prov i Kulturhistoria (även kallat kukhi) och jag känner mig måttligt förberedd, men jag känner mig faktiskt ganska hemma i Egyptens faraoner och deras magiska prylar. Wish me luck.

  

zup

Yupp yupp. Intressant kväll igår verkligen. Jag ska inte publicera mina känslor angående denna här.. Men tack Tessan för att jag i alla fall fick vara med dig.

Nu ska jag snart åka till Gerda och visa upp min urusla koordination på gympapass med stång. Med urusel menar jag verkligen skrämmande värdelös. Det är Sara ett vittne till. Men det är ju bra att man kan bjuda på sig själv... Idag tänkte jag inte heller ta den längsta möjliga vägen från sjukhuset till Gerda iheller, för det är väl onödigt att skylta så mycket med sitt mindre välutvecklade lokalsinne?
Vad fan är jag bra på egentligen...?

Sen kväll är det alltså Clubbin på mejjan. Med tanke på mina få timmar av skönhetssömn inatt är jag inte helt och hållet inställd på en lika lång natt igen. Men förhoppningsvis blir den lite mer lyckad..

Jag är trött. See ya.

back on track

Jävla helg förra helgen, alltså. Man jobbar som en slav i 3 plusgraders kyla med att sortera diverse sönderskruna eller malda likdelar och placera dem i svarta tråg. Kallt, jävligt och fruktansvärt motbjudande. Detta pågår då i ungefär 7 timmar varpå man måste springa till bussen för att slippa stå på Värnhem och joina alkisarna i över en timme. Men vid detta laget är ens kropp så förfrusen att man inte känner att fötterna nuddar marken under en.
Väl hemma där man tänkt slappna av och eventuellt uträtta några skolärenden möts man då av en gammal risig dator som minsann bestämt sig för att kasta in handduken. Så där står man. 10 sidors loggbok, två ljuvliga romankapitel klara för inlämning samt exakt ALLA bilder och ALL musik från cirka fem år tillbaka.. BORTA, GONE, VERSCHWUNDEN. TACK Gud!
Dagen efter var det då dags för den berömda inventeringen på AG:s. Stina, den berömda inventeraren som är så vass på huvudräkning blir med direkten tilldelad de allra roligaste och mest upplyftande uppgifterna.. som att räkna 725 st LUX-tvålar på billighetspris, 890 påsar med billigt bomull och varför inte 1700 st OB-Fleur paket för 2 för 25? Allt detta med motiveringen: "Meen, du räknar ju så snabbt. Då blir vi ju klara snabbare om du får det som tar längst tid" 
Men för fan, ÖKA takten då era slöa jävlar så går det ÄNNU snabbare! Fiffigt, va?

Underbara arbetsdag. Lagom lång var den också. 08.00-19.30 med cirka 45 minuters rast. Perfekt, verkligen.
Men vad gör man inte för de där sköna små slantarna?

I vilket fall som helst sitter jag nu här och skriver blogg på min nya laptop. Det känns bra, verkligen. Förutom att den känns ganska tom på fina bilder och bra musik. (det var en hint till dig, kära läsare, att bomba mig med musik och bilder)

Och imorgon ska jag inta Malmö stad och dess i jämförelse med Lund excellenta utbud av klädesaffärer med ett FETT Visakort till bredden fyllt med saftig AG-lön och för att på kvällen  återvända till min by med ett länsat konto och så många påsar i händerna att jag får ryggskott. Det är äkta lycka, det.

Snipp snapp snut då var Stinas blogg slut! (Men bara för idag, frukta ej)
 

fidelity

Alltså, inte för att min värld rasar samman. Men det som skrämmer mig är hur dumförklarad man kan bli ibland. Jag må vara förvirrad glömsk och tankspridd. Men fan inte dum. Jag har alla mina sinnen i sitt fulla bruk.  Vi lever på samma jord och såna saker når fram till slut, anyhow.
Men jag bryr mig uppriktigt sagt inte. Jag har precis vad jag behöver och det enda jag behöver koncentrera mig på är...ja ni vet... den 14e juni 2007. (och Sara Jönsson heter hon som hjälper mig på vägen)
"Eyes on the price, Violet. Eyes on the price..."


ÅH ÅH ÅH!
Jag har hittat en ny låt som är en sån man verkligen kan spela om och om igen. Det har jag gjort nu i två timmar och jag mår inte ett dugg dåligt. And I'm in love.
And today's lovelist looks like this:
1. Jakob Lindgren
2. Regina Spektor - Fidelity

Ikväll är det äta ute med Tilda som gäller (var vi äter tänker jag låta stå oskrivet..) Sedan tänker vi avrunda kvällen med chill och myspys. Delvis på grund av att vila är bra för kroppen och delvis på grund av min säng måste vara tom efter klockan 06.00 imorgon bitti. Mornin'  AG:s!
Men najs ska vi ha det, Tildalein och Stinelin. Dock inte på Stenaline....

Godmorgon från bunkern

Klockan är lite över 9, jag sitter i filmsalen i den stora bunkern längst ner på Spyken och skriver början till ett inledande romankapitel. I denna bunker är det meningen att alla ska gömma sig ifall någon känner för att bomba skolan. Det känns verkligen tryggt att veta att om det skulle komma ett flygplan på oroväckande låg höjd flygande mot Spyken-tornet så kan man bara springa ner här och bomma igen den tjocka valvdörren, sätta sig med en kopp kaffe och bara chilla. Och dessutom vara säker på att överleva. De e najs!


Klockan är fortfarande alldeles för lite för en morgontrött författarhjärna att leverera bra idéer för kommande storverk. Ledsen kära Snygge-Martin, men jag kan tyvärr inte skriva vidare denna lektion. Den enda inspiration jag har är från det gråa regnet som öser ner över stan och mina sjukligt tunga ögonlock som skymmer min utsikt. Ingen rolig inspiration alls. 
Nä, jag vill sova!

Herr Ober, EIS BITTE!


sjuk och uttråkad

Alltså, det är väldigt märkligt. Jag tror nog fan att Gud existerar trots allt... 
Jag har haft sån ångest inför skolan, och dagarna innan skolstarten gick jag helt seriöst och önskade att något skulle få mig att slippa gå dit. Bara några dagar till liksom.... Och när man dessutom kommer dit på tisdagen med all ångest och tristess vakandes över axeln och blir meddelad om ett oförberett matteprov blir ju ens önskan om en plötslig naturkatastrof som tvingar mig att stanna hemma ännu starkare. Och vad händer? Jo, dagen efter när min mobil 06.50 barskt beordrar mig att stiga upp rusar jag upp, tar sikte på garderoben plockar fram mina Koola Anna jeans och min guldiga älsklingskofta. Men... när jag står där med mina plagg och stirrar ut i tomma intet som en fågelholk inser jag att jag är sjuk. JAG SKULLE MISSA MITT MATTEPROV! Så synd! Och jag fejkade inte en sekund, jag var sjuk på riktigt.
För det är faktiskt ganska nice att bara ligga o sova en hel dag, äta choklad och kolla film eller bara lyssna på regnet som smattrar på fönsterblecket och vinden som sliter sönder ens trädgård. Speciellt när man vet att ens älskade mattepolare sitter och plågar sina intellekt med något så totalt meningslöst som matematik. 

Det finns filmer man alltid ser på när man är sjuk, oavsett condition:

  • Moulin Rouge  -Eller i alla fall Elephant Love medleyt, Come What may och gråtscenen på slutet
  • Big Fish - Jag ÄLSKAR scenen med påskliljorna! Jag hade också smält som en isbit i öknen om någon rest genom hela USA för att skaffa fram flera hektar av min favoritblomma.                                "Sandra Templeton, I love you! And I WILL marry you!"
  • Shrek 2 - Detta är och förblir den bästa animerade film som skapats. Och - ja - den är förmodligen också den enda uppföljare som lyckats överglänsa sin föregångare. 


Idag har jag även lyckats snöa in mig i en ny artist. Idag är det Moby som fått denna ära. Jag måste ha världens knäppaste musiksmak. Framförallt med tanke på att mitt förra besatthetsobjet heter John Legend och innan dess Oasis. Men orka vara sådär jävla konservativ!
Och på tal om musik. Joina:
www.last.fm Fetaste musiksjaten ever, tror jag.


Ja, men, nu mina vänner, ska jag gå o sova vidare. Jag är ju bara nästan frisk....
tjarå.


VT-07

Guten Morgen! Ny dag och timmarna är alldeles för få innan man åter måste ta sig till Psyken. Usch, vad jag inte vill. Jag vill ha mer lov...! Men vad kan egentligen 80 skoldagar vara? Lite skolk, lite sjukdomar, lite bakfylla i slutet av året... Man skulle ju lätt kunna reducera dessa dagar en aning. Hold on. 

Underbart, den 14 juni 2007. Nämn detta datum och du får en våg av lyckorus att leta sig igenom varje del av min kropp. Det är en sån härlig känsla att känna att hela världen finns där och bara väntar på att få bli upptäckt. Och med nöje ska jag rusa bort från allt vad Lunds kommun med omnejd heter och bara skratta åt er stackare som tänker stanna där och bli alldeles mossiga.
Fast.... allt detta får väl bli uppfyllt efter ett tag av kneg på Värnhem. Men det är ganska mysigt att ta hand om förvirrade pensionärer och låtsas att man vet allt om den där jättedyra Chevré-osten rullad i aska som man egentligen själv äter lika gärna som en skål med hundmat. 

Idag ska jag och Sara plugga. Vi ska lära oss allt Kabbalah-religionen och varför Madonna och Britney hänger sig åt denna mystiska lära. OJ, intressesmurfen dansar av lycka...  

Men först så väntar min motionscykel samt MTV på mig nere i källaren. Hejdå, helgens drinkar!


6/1-07

Hej och goddag. Idag har jag alltså varit så pretto att jag skapat mig en blogg. För att verkligen göra den personlig har jag då även valt att använda stilmallen "bubblegum". Är det inte bara Stina Gardeståhl i ett rosafluffigt nötskal med strassdekorationer?
 I varje fall, idag är en ganska trög tröttdag. Ingen påtaglig bakfylla, dock. Trots diverse champagnedrinkar,  välförtjänta päronshots och vin. Min hals är ganska sliten, det tar på krafterna att sjunga Black Velvet på Molly's ibland... Särskilt när man inte är helt hemma i texten. Skönt att  Paris Hilt ....eeh ursäka.. Ellen fanns bakom mig som moraliskt stöd.  De ee naajs!

Idag ska jag, hör och häpna, ta min lata kropp till Bråhögsbadet och få den att utföra ett stenhårt syrapass. Well, drömma kan man alltid. Men i vattnet ska jag i alla fall. Det känns lite sorgligt att min framtid som simmare tämligen är oviss. Men jag ska i alla fall få mig ett eget litet gäng småbarn att leka djungel i bassängen med två gånger i veckan. Och det är alltid något:)  

Men.. nu ska jag förbereda min vältränade muskler inför ett stadigt träningspass. hum.

take care people

Nyare inlägg