stinelin - min lilla värld i den stora

Det är sånt här man finner i hissen en fredagkväll ca kl 22, på Klostergården, Lund. Den skulle kunna vara hittad på typ tjuvlyssnat.se eller nån annan plojsida. Men nej, detta är alltså taget från vår verklighet, i Saras hiss. Ibland är livet ganska sjukt.. 

 Befinner mig nu i hemma Dalby (ja, här är också hemma, dessutom har jag lovat farsan att jag alltid ska vara lite mer hemma här..) och har haft en halvkrasslig men alldeles underbar lördagskväll med riktig middag a´la familjen Gardeståhl följt av mammas björnbärspaj. Söndagsmorgonen inleddes med mysfrukost och långpromenad med hunden. Man måste verkligen komma bort från det för att inse hur jävla bra man har det hemma.
Men mest av allt känns det hur frukatnsvärt mycket jag saknar min hund. Min svartvita, blåögda, fyrbenta, tjocka, gosiga, dryga, smutsiga... och helt extremt jävla underbara Hasse-hund. Smärta i mitt hjärta.
Jag slår den som påstår att man inte kan känna samma varma känslor för ett djur som för en människa. För så mycket som jag tycker om den varelsen.. det kan bara vara äkta kärlek.

Nu ska jag till Blentarp för ännu mer familjemys hos min mellanstore bror med tillhörande barn. Lycka.

Fyfan, ibland kan man bara inte låta bli att va riktigt nöjd med sig själv. Efter en dag utan varken bredband eller tv fick jag panik.. (jag som alltid skryter om hur lite jag tittar på tv och hur oberoende jag är av att vara uppkopplad sen jag levt på en farm mitt i brinnande Nowhereland i Australien. pfft...!) .. och sprang raka vägen ner till Kjell & Company och köpte en stycken antennkabel samt en router inklusive nätverkskabel. Och fixade sedan SJÄLV (ja, helt jävla på egen hand!!) 14 tevekanaler och bredbandsuppkoppling. Nu slipper vi snylta på andras stackars trådlösa olåsta nätverk där vi tvingas stå mitt i vardagsrummet i exakt samma obekväma ställnig för att ha uppkoppling.. Tack vare teknink-geniet Stina. Oj oj oj.

Gårkvällen spenderades i vardagsrummet med massa gamla vänner som jag inte mött på åratal tillsammans med ost (Brie de Sunco - mm - samt min bästa ost Manchego. Ludde är kung) vin, kex, fin choklad.. och muffins och mjölk. Skön blandning och mycket sköna människor. Och en väldigt trött stina som däckade vid 10. Efter ett glas vin...



Nu väntar riktigt party med ännu fler - lite mer välslitna polare. Sminket är lagt, rosén är på kylning. Lägenheten är (någorlunda) städad.. Malmö ska senare öppna sina dörrar för oss. Nu ska jag bara ta mig in i vår underbara walk-in-closet (ja, lyckan är total eftersom även denna flickdröm - om en garderob stor nog att gå runt i - har gått i uppfyllelse) och välja ut en schtekig partyoutfit som kan tåla både regnet och de galna fjortisarna på Malmöfestivalen som vi troligen kommer behöva brottas med innan vi når de normala människorna kring Bergsgatan..  




Sneakers, sneakers, klackar, klackar,klackar, sneakers, sneakers... Ska vi gissa vilken tredjedel som är min? :)

Fast till vardags är vi ganska... lika.

Fan vilken gigantisk mängd kläder man har ändå. Saker man samlat på sig ända sen man stannade i växten.. (usch, så längesen det måste vara. Jag börjar bli gammal..) och som man inte haft samvete att göra sig av med. Detta med ursäkten att "jag kanske kommer börja tycka om det om ett tag..". Sure balle, liksom. Ofta jag kommer återanvända mina utsvängda äckeltighta, barbierosa jazzbyxor sen min tidiga tonårstid i total modemässig kris..  Eller det legendariska linnet från klassfotot i sjuan? Det svarta linnet som sög sig runt min kropp som ett korvskinn med den kaxiga texten i glansiga, regnbågsfärgade bokstäver "Warning! This bitch bites"  Nån som minns detta stora misstag..? Ehhrm.. Nä jag tänkte väl det. Host host.

När jag är klar med garderobsutresningen är det jag som vandrar direkt till klädinsamlingen.

Plockade också fram min feta flyttlåda som jag fick av min käre bror i födelsedagspresent. MIn fina låda fylld med allt sånt där man behöver i ett hushåll men som man inte tänker på..typ potatisskalare, saxar, rivjärn, osthyvlar, slevar, vispar, bunkar... so on and so on. Plus alla mina stekjärn, min wok och tusentals tallrikar, skålar, bestick och glas jag fått i present. Nej, allt detta kommer inte få plats i min tredjedel av lägenheten, men jag ska göra ett fint urval.

För snart drar jag med första flyttlasset i rikting klostergården, Pete Doherty och hans Libertines sjunger högt i mina högtalare och jag är peeeeeeeeeeeeeeeeeeppad.

Efter två intensiva dagar då jag spenderat 25 timmar av 48 möjliga på Coop Extra följt av en halvhård lördagskväll (cocktailparty hos Mira är lycka, thanks love) varpå min älskade hund drog upp mig klockan 8 imorse och gav sig fanken på att han ville gå ut... så finner du mig nu lagom sliten framför teven där de visar "Paris Hiltons My New BFF"  och just ni känns det som om livet går litegrann utför..

Men det är bara en tillfällig känsla.. för om jag tänker närmare på saken så kommer jag om 22 dagar att börja mitt nya liv som en engagerad och studerande människa med ett aktivt intresse inom hållbar utveckling och mänskliga rättigheter. Ganska coolt om man tänker efter. Men nu är jag bara trött.

...
Ja, där satt du i ruinen av den rena kärleken
Med en som hade Baccus i sitt knä
Den ena led en oförrätt som fordrade revansch
Den andre villa dricka upp sin själ

En blick som sedan länge varit brusten
Såg in i en som flammade som eld
En fråga lika själlös som allt för ofta ställd
Blev nyckeln till ett överklasshotell
Ja, du ville känna doften av ett fyllo mot din kropp
För att tvätta bort en helt annan arom
Och du tänkte att om svinen kan bli renade av lera
Så skulle du gå som en nyfödd därifrån

....Ja, jag märkte att du låtsades att sova när jag gick
Förhoppningsvis så tänkte du som jag;
Att det gjorde ingen skada, och det gjorde ingen nytta
Även tomma nätter följs ju av en dag

/Fröken Julie, Björn Afzelius

Har legat här hemma i sängen hela dagen. Magen säger: Sluta Stina. Vila? Nåt du hört talas om? Kanske? Och jag säger som vanligt F YOU!! Jag har inte tid!

Men magen vann ändå.. Och för att ha nåt att göra så läste jag igenom min resedagbok från vår senaste resa där jag fann många saker jag nästan redan glömt. Jag måste verkligen berömma mig själv för mitt flitiga skrivande.. Denna intensiva resa är svår att hålla hel i minnet. Här är några smakprov på mina utsvävande funderingar och tankar:
 
Första dagen på tåget på fyradagarsresan mellan Moskva och Irkutsk, aningen hoppfull:
"Det är lite sjukt faktiskt. Jag åker verkligen på den transibiriska järnvägen. Det är vi tre, massa tjocka rödögda ryssar,  massa vodka och brunblommiga mormorsgradiner. Väggarna är bruna parkett-style á 60-talet. Filtarna är nog varken från detta eller förra decenniet. Vi har inget vatten på den trånga lilla "toan" som spolas ut genom ett hål på marken...
På detta tåg, i denna trånga kupé, på en 80-brits ska jag häng ai fyra dygn. Har någon inte lyckats klättra i taket än kan jag bli den första. men detta är så surrealistiskt. Jag gör det verkligen, det är inte längre något jag bara pratar om. Det är denna resas första fan-jag-vill-stoppa-tiden-och-spara-den-moment. Big time!"

Sista dagen på tåget, inte riktigt lika entusiastisk:
"Sista dagen på marathonresan. Ganska bra terapi, men snart får jag spel! HJärnan dammar igen och tankarna far ut i form av svett och sjuka drömmar som dunkar på i samma takt som den ojämna rälsen. Ka-ka-dunk-KA-KA-DUNK. Av någon anledning höjs temperaturen tusen grader nattetid. Man liksom ser luften vibrera i korridorerna. För att inte tala om panikångesten på den smala jävla britsen när syrehalten sjunker och graderna stiger. Nu vill jag mest ut..."

Angående rysk "musik":
"I radion spelar de musik som låter exakt som Hipp-Hipps ryssparodi, med hockeyfrilla och guldjackor.. Låter precis likadant, men det roliga i kråksången är väl faktumet att det inte är parodi..."

Någonstans på rälsen, i någon tidszon, fan vet vilken:
"Jag är ruskigt förvirrad angående tiden. Aldrig nånsin har jag varit så lost bland klockslag, datum och veckodagar.. Månaden är troligen april och året..är jag nog ganska säker på att det fortfarande är 2009.."

Angående min positiva uppfattning av mongoler:
"Mongolerna verkar va snyggare än jag trodde. Och luktar godare. Och de är faktiskt till och med vänliga...

Min tolkning av söta små hermafroditerna till mongol-barn. Tjejkläder, penis och avhuggen hästhov. De är så söta


Och ja, denna resa var inte enbart till godo.. Den förde mig in på heelt fel spår i livet..